Bland lavskrikor och vattenfall i Fulufjällets nationalpark

Fulufjället. Njupeskär. Lavskrikor. Vänner. Snö. Magi.

Följ med på en resa till Fulufjällets nationalpark.

Välkommen till Fulufjället!

Fulufjällets nationalpark är en av 29 nationalparker i Sverige. Du hittar parken i Särna socken, i nordvästra Dalarna. Vid Fulufjället så hittar du Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär med sin imponerande fallhäjd på 70 meter. Hela fallet är 93 meter högt. Det är ganska lätt att promenera fram till vattenfallet, förutom den absolut sista biten där du måste kliva på stora stenar. Det finns några trappor längs leden och det går både upp och ned.

Uppe på Fulufjället så kan du även hitta granden “Old Tjikko” vars rotsystem är daterat ändå upp till 9500 års ålder. Det är idag världens äldsta levande trädindivid. Vi gick inte upp på fjället för att leta efter granen denna gång, men kanske nästa.

Läs mer: Svenska nationalparker: Fulufjället

Daniel (med norra halvklotets högsta krage enligt honom själv), Katarina och Rania – redo för äventyr!
Perfekt väder för en nationalparksutflykt.
Vi fick parkera nästan längst bort på parkeringen som var full med bilar.
Katta och Katarina – med matchande gula regnjackor.
Daniel och Rania strosar efter.
En blå himmel med lagom mycket moln.
Jag fångar Daniel som fotograferar uppåt. Undra vad han ser där?
Så himla vackert det är!
Det som inte syns på bilden är att det finns ett stort vindskydd, med flera bord och bänkar – perfekt för att stanna och fika vid.
Solen strålar.
Rania passar på att dricka lite iskallt vatten.
Katarina skulle ut på en sten, men det var inte lika lätt att ta sig tillbaka från den. Det blev ett litet dopp i Njupån för ena skon.
Vackra Njupån.
Daniel har hittat något att fotografera.
Katta lunkar på.
Jag tycker ormbunkar är så vackra.
Även om det egentligen inte alls är så långt till Njupeskär från parkeringen så tar det lång tid för fotografer som ska stanna hela tiden.
Äntligen. Hej Njupeskär!
Njupeskär – Sveriges högsta vattenfall.
Det forsar mycket vatten runt omkring vattenfallet.
Katarina och Katta tar sig sakta framåt mot vattenfallet.
Daniel pausar till för att njuta av vyn framför sig.
Jag fotograferar Daniel som fotograferar Rania som fotograferar Njupeskär.
Katta hittar en bra position att fotografera från.
De andra ville gå upp på Fulufjället, men jag ville ta lite självporträtt framför vattenfallet istället. Och jag ville vänta till jag inte hade någon framför mig. Lättare sagt än gjort. När det väl började bli folktomt så kom stora magiska snöflingor istället. Inget fel med det – förutom att många av dessa snöflingor hamnade på linsen och gjorde så att bilderna blev sådär.
Jag gav upp självporträttfotograferandet ganska snabbt och valde att gå bort mot parkeringen istället.
Efter vattenfallet så får du vända tillbaka en liten bit och sen fortsätta på denna led.
Och så får du denna utsikt!
Och denna! Jag älskar att komma högt upp.
Väder och vind har format skogen.
Och så kom det mer snö!
Helt plötsligt så är jag tillbaka vid vindskyddet som vi stannade till kort vid i början av vandringen.
Jag får sällskap av massa lavskrikor.
Så småningom så dyker resten av gänget upp vid vindskyddet. De hade tydligen valt att inte gå upp för fjället ändå på grund av vädret. Smart val. Lite synd att jag inte visste det bara, för då hade jag kunnat göra de sällskap när de hade lunchpaus.
Katarina bestämmer sig för att mata fåglarna med kexchoklad. Jag vet inte om det är så jättebra för fåglarna, men fina bilder blev det.
Helt plötsligt är vi som besatta av att försöka fånga fåglarna på bild medan vi matar dom.
Även jag smulade lite kexchoklad och fick besök på min hand. Till en av fåglarna såg att jag hade råkat lägga en stor bit kexchoklad på en bänk. Vips var både kexchokladbiten och fåglarna borta!
Det kanske var lika bra, för vädret började ändra på sig snabbt.
Solen och den blå himlen är ett minne blott.
Det är fortfarande väldigt vackert i nationalparken.
Det kändes ändå skönt att vara på väg tillbaka till bilen.
Hej då Fulufjället, jag hoppas att vi syns igen snart.

Bra att veta

Hitta hit: Fulufjället ligger strax utanför Särna och du kan ta dig till Särna med kollektivtrafik, men sen tar det stopp och du behöver egen bil eller en kompis med bil.

Öppettider: Du kan besöka Fulufjällets nationalpark året om.

Läs mer om Fulufjället och vårt äventyr där:
Katta/Bucketlife: Genom landskap och årstider – en dag med liv på Fulufjället
Daniel/Dryden.se: Njupeskär, trollskog och sagosnöflingor
Katarina/Äntligen vilse: Mata en fågel ur handen – Lavskrikan och Det snöar på Fulufjället

6 Comments

  • Det ser helt fantastiskt ut! En sådan där dag i naturen brukar göra hela kroppen sådär skönt trött. Så man somnar på två röda på kvällen och har energi för en hel vecka av den friska luften 🙂

    • Det var väldigt vackert där! Åker gärna tillbaka. Och ja, men visst är det så! Det är nog den bästa känslan av trötthet tycker jag.

  • Hade helt missat att du bloggat om den här dagen också! VIlken otrolig bild du fångade med lavskrikan i din hand. Blir alldeles lycklig av att se den!

    Hoppas ni haft det underbart i Yosemite – jag ser fram emot era bildbomber därifån! Kram!

    • Det är så lätt att missa blogginlägg, det finns så mycket att läsa och sen ska man ju hinna skriva sina egna inlägg också! Och tack, jag är nöjd med den bilden även om jag fick croppa den rejält då det stod en gul färgklick på vänstra sidan av bilden på alla mina bilder, haha. Katarina är en liten linslus minsann!

      Yosemite-bildbomb kommer inom kort!! Kram!

  • Åh tycker så mycket om att komma in här och bara få landa som i en annan värld och åka ut på äventyr med dina foton. De griper tag i mig. Tack för den stunden.

    • Åh Wilda, jag blir så glad av dina fina kommentarer <3 Blir också glad över att du känner så av mina bilder. Bästa komplimangen!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *