Lombard Street i San Francisco, vilken besvikelse

Lombard Street i San Francisco, vilken besvikelse

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om 8 platser i San Francisco som jag tycker är värda ett besök. Nu ska jag berätta om en plats som jag tycker att du lika gärna kan missa…

Världens mest kända gata, Lombard Street

Om du inte gillar att trängas med folk så är Lombard Street inte värt ett besök. Det är en gata. En krokig gata. Kanske världens mest krokigaste gata. Som inte var så mycket att hurra över. Varför jag absolut ville se den kan jag inte svara på. Jag vill bara det. Jag har velat det jättelänge. Det var bara en sån där idé som jag hade, som jag inte kunde släppa.

Så det var lika bra att skriva ned Lombard Street på listan över saker som jag ville göra. Och när vi var på plats så tog vi en promenad från Fisherman’s Wharf hem till Golden Gate Hotel. Och vi promenerade via Lombard Street. Och tog en liten avstickare till Ghirardelli Square för lite glass.

lombard-street-san-francisco-2

lombard-street-san-francisco-1

Världens jobbigaste backe

Det var en jobbig backe upp till toppen av Lombard Street från Ghirardelli Square men upp kom vi allihopa. Ibland var jag tvungen att stanna till, vända mig om och beundra den vackra utsikten som tornade upp sig. Den blev bara bättre ju högre upp för backen vi kom och bara det var en bra motivation till att fortsätta kämpa.

Är man inte lika envis dock, så finns det faktiskt en spårvagn som åker längs samma gata som man kan hoppa på och du kan hoppa av precis vid toppen av Lombard Street (bra tänkt där). Priset på 7 dollar för en enkelbiljett var dock alldeles för saftigt för oss. Det hade varit en sak om den hade gällt hela dagen eller om det hade varit fler stopp emellan. Men nej, här köpte du biljetten och fick åka dit du skulle. När du hoppade av så var biljetten förbrukad.

lombard-street-san-francisco-3

lombard-street-san-francisco-4

lombard-street-san-francisco-5

lombard-street-san-francisco-6

Äntligen uppe!

I alla fall, upp kom vi som sagt till sist. Och det var svårt att missa vart vi skulle. För det var fullt av människor. Alla med varsin kamera i handen. Det var dessutom inte alls lätt att fota backen, då vi inte alls hade tänkt på den starka solen. Men det som verkligen visade att vi var på rätt plats var bilkön! Det var ingen regelrätt bilkö där du står still i flera timmar, nej. Men bilarna stod på rad för att en efter en få köra nedför backen. Jag kan bara tänka mig hur det är att bo där. Det skulle jag aldrig vilja!

Vi tog några bilder innan vi började promenaden nedför backen som var betydligt lättare. Det blev ändå några stopp, men denna gång så vände vi oss om för att blicka uppåt istället. Det är en ganska rolig syn, när bil efter bil kör nedför denna krokiga gata. De flesta passagerarna satt med antingen kamera eller mobil i handen för att fotografera resan nedåt. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Att det värsta förmodligen är att jag hade varit en av dom om vi hade haft hyrbil i staden?

lombard-street-san-francisco-8

lombard-street-san-francisco-9

lombard-street-san-francisco-10

lombard-street-san-francisco-12

lombard-street-san-francisco-13

lombard-street-san-francisco-14

lombard-street-san-francisco-15

En väldigt annorlunda turistattraktion

För att avsluta vårt äventyr vid Lombard Street så stannade vi till vid slutet av backen och gjorde sällskap med alla andra som skulle fotografera backen åt andra hållet. Att hoppa över det när jag ändå var där vore ju väldigt synd. Så, jag ställde mig mitt på gatan med alla andra. Samtidigt som jag förfärades över hur vi människor beter oss egentligen! Vi pratar alltså inte om en tom liten gågata, utan detta var alltså en trafikerad gata som användes flitigt. Och där stod minst 40 pers, i mitten, för att fotografera en krokig gata. Jag vet inte vad jag ska säga.

När jag stod där så kändes det som att jag var den enda som åtminstone hade koll på trafiken, ifall det kom en bil som ville förbi eller inte. Resten av klungan hade inte lika bra koll. Mitt resesällskap stod mest vid trottoaren och skrattade åt människorna. Och åt mig. Jag kunde inte göra så mycket annat än att skratta med dem.

lombard-street-san-francisco-17

lombard-street-san-francisco-18

lombard-street-san-francisco-19

lombard-street-san-francisco-20

lombard-street-san-francisco-22

lombard-street-san-francisco-25

lombard-street-san-francisco-26

Och bilderna då?

Jag vet att ni hoppas på att jag ska säga att det ändå var värt det, att bilderna blev helt fantastiska. Men nej, bilderna blev inte alls sådär magiska som jag hade sett framför mig innan. Jag var nog där under helt fel tidpunkt för det. Ni vet, det var lite för mycket folk! Sen så tror jag att jag skulle behövt komma lite högre upp för att verkligen fånga gatan på bästa sätt.

Och innan jag avslutar inlägget så måste jag nämna att det faktiskt stod en polisbil vid gatan. Undra varför…

lombard-street-san-francisco-21

Similar Posts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

13 Comments

  1. När, det finns ju massor av mycket häftigare gator i SF.
    Vid andra besöket i SF var vi förbi när vi var i närheten, gav väl inte jättemycket. Fast jag hade i och för sig inga förväntningar heller.
    Men det finns ju så mycket annat roligt att i stället koncentrera sig på i stan. SF är en av mina absoluta favvostäder!

    1. Ja, det gör det nog. Nä, det är nog mer att jag verkligen hade byggt upp mina förväntningar. Såhär i efterhand är det roligt att tänka tillbaka på iaf 😉 Vad gillar du bäst med SF?

  2. Roliga dom där bilden med bilarna. Snacka om krokig backe och ja när man tänker efter beter man sig ganska lustigt åt ibland som turist, men det hör väl till lite..

  3. Förlåt, men nu skrattar jag. Kan riktigt se kaoset framför mig och det är hysteriskt roligt. Synd att bilderna inte blev all that efter den där historien, men jag tycker allt de blev rätt bra ändå. Bättre än vad jag hade åstadkommit (pga hade troligen suckat djupt och gått därifrån).

    1. Ja, jag skrattade faktiskt både på plats och när jag skrev inlägget. Och nu. Och varje gång jag tänker tillbaka. Det ÄR roligt, både hur man kan bygga upp sina förväntningar sådär och på alla turister som flockas dit för en gata.

  4. Svar: Ja visst är de? När jag träffar kattungar tänker jag också att jag alltid vill att de ska vara små men när jag sedan myser med vår Ellie framför brasan, när vi är ute och går eller hon kommer och sover med mig (vi brukar skeda) så inser jag att jag tycker om dem så otroligt mycket när de är stora också. Men jag passar verkligen på att njuta av att ha kattungar just nu!

  5. Vi lyckades tajma in gatan med ett morgonbesök, vid 8-tiden, och var nästan själva där förutom en handfull japaner. Det var betydligt värre på kvällen när vi gick förbi men jag lyckades ändå snylta till mig en mur som stativ för kameran. Allt medan japanskan bakom mig stod och väntade på att mina tiotalet 20-sekundersexponeringar skulle vara över så hon kunde hoppa upp på muren och fota. 😉

    1. Jag kan tänka mig att morgonen är lite lugnare än mitt på dagen. Och bra att du fick tag på en bit mur att använda som stativ. Jag hade tänkt att köra lite långa slutartider där, men orkade bara inte.

  6. Precis innan, nu för en stund sedan läste jag Drydens inlägg om samma krokiga backe 🙂 Jag förundras över hur olika sevärdheter kommer till sin rätt vid olika tidpunkter på året, dygnet, eller bara mitt emellan två busslaster, hi hi 🙂

    1. Ja, det är faktiskt ganska intressant hur det kan vara så olika vid olika tidpunkter. Och hur två personer kan uppleva en sak så annorlunda. Jag önskar att jag hade kommit dit under en tidpunkt då ingen annan var där, men då får man nog gå dit extremt tidigt eller mitt i natten känns det som. Nåja, been there – done that!