Några av mina värsta reseminnen

Dåliga minnen är också minnen. Och i efterhand så kan det kännas roligt att tänka tillbaka. Men när man står där, mitt i upplevelsen, då är det inte alltid lika roligt. Så, vad är egentligen mitt värsta reseminne?

Kanske den gången när jag bodde på ett vandrarhem i Bunbury och kom på att jag skulle förlänga vistelsen med en natt. Så jag bokade inte någon buss därifrån. Och när jag skulle förlänga mitt boende så visade det sig att det inte fanns något ledigt rum till mig. Inte en säng i sovsal heller. Nej, allt var uppbokat. I hela stan.

Så, vad gör man? Jo, man googlar. Och efter många om och men, så hittade jag faktiskt ett hotell som hade ett sista ledigt rum kvar. Det rummet hade en stor säng, vacker utsikt över havet och en jacuzzi i sovrummet. Så ni kan ju föreställa er att det också kostade pengar. Mycket pengar! Men eftersom det inte fanns något annat och den sista bussen redan hade åkt så var det bara att gilla läget och trycka på boka knappen…

Den kvällen så blev det hemkörning av Domino’s pizza och jazuccibad! Hela kvällen! För är rummet väldigt dyrt, ja då ska det också spenderas mycket tid på rummet.

Mitt värsta reseminne
Jacuzzi på rummet i Bunbury

Flytande marknaden utanför Bangkok

Eller den gången som vi skulle ta med vår vän Angelica på en mysig dagstur utanför Bangkok. Vi åkte till Damnoen Saduak’s flytande marknad. Jag visste att den skulle vara lite kommersiell, men tänkte att det kunde ändå vara en rolig upplevelse. Jo visst, det var en upplevelse! Jag har aldrig varit med om jobbigare försäljare. Det var dessutom så otroligt mycket turister där, så det var inte roligt alls.

Longtailbåtarna trängdes med varandra och det blev trafikstockning där på kanalen. Vissa stunder så stod det helt still. Så, den lugna båtturen som jag föreställt mig kunde jag ju bara glömma! Jag ville bara därifrån.

Mitt värsta reseminne
Kaos på den flytande marknaden i Damnoen Saduak

Blottare i Kuala Lumpur

Eller den gången som jag och två kompisar råkade ut för en blottare i Kuala Lumpur. Vi hade en ledig dag från Universitetet och hade bestämt oss för att åka in till centrala Kuala Lumpur, för en heldag av sightseeing. Vi hade precis varit på National Planetarium och utanför så fanns det en slags minikopia av Stonehenge. Frida skulle ta en bild på mig och Christine och vi ställer oss och posar lite fint vid en av stenarna.

Helt plötsligt så står Frida och gapar och vi undrar varför hon inte tar bilden nångång. Nej, för bakom oss så står en man som har dragit ned byxorna… Ja, ni kan ju gissa er till resten. Han verkade dessutom vara där och arbeta, vilket kändes ännu värre. Det är svårt att förstå folk ibland. Vi skyndade oss därifrån väldigt snabbt i alla fall! Och det är nog det värsta jag varit med om. Om jag nu inte har förträngt en massa saker, men jag tror inte att jag har gjort det.

Mitt värsta reseminne
En blottare gömmer sig bakom stenarna

Närkontakt med en vägskylt

När jag har läst igenom inläggen av de andra resebloggarna så inser jag att jag är ganska lyckligt lottat. Jag har inte varit mer om ”värre” saker än såhär och det är jag faktiskt väldigt glad över. Kenny däremot lyckades med att springa rakt in i en vägskylt i Bangkok. Den var lite väl lågt placerad och vi hade lite bråttom så han missade den helt enkelt.

Vi var på väg till en marknad utanför Bangkok och ville inte missa tåget, så vi sprang mot tuktuken och han sprang rakt in i skylten. Det slutade med att vi missade tåget ändå då vi inte ville åka dit ifall han skulle bli tvungen att uppsöka sjukhus. Det blödde rejält från hans huvud och jag kan bara försöka föreställa mig om hur ont det gjorde.

Mitt värsta reseminne
Är den sura minen på grund av skadan eller för att han inte gillar att vara med på bild?

Kennys värsta reseminne

Men han hälsar att ovanstående inte alls är hans värsta reseminne. Utan det är istället när ha blev fast i Töreboda i 6 timmar. Han åkte från Lidköping och skulle med tåget till Hallsberg. Men han kom inte längre än Töreboda, på grund av att ett annat tåg hade börjat brinna mitt ute i skogen. De fick ingen vidare information från SJ, utan han fick veta mer från mig som letade efter uppdateringar på nätet.

De blev inte ens informerade om att det var okej att gå ut från tåget och in på Pressbyrån. Det fick han veta långt senare och han hann precis in och köpa sig en varmkorv. Och efter många om och men så tuffade tåget vidare från Töreboda, men då hade han missat det sista tåget hem till Motala för länge sen. Så det blev taxi mitt i natten. Han var hemma runt 4-tiden och skulle upp och jobba dagen efter.

Har du något dåligt reseminne? Vad är det värsta du har varit med om?

3 Comments

  • Blottare alltså, hur tänker de? Jag har aldrig blivit utsatt för någon vilket verkar ovanligt?
    Sista episoden med resminnet från Töreboda är nog min favorit bland alla ”värsta reseminnen” jag läst idag! 🙂
    Hälsningar Linnea i Bayern

  • Blottare har jag bara varit med om hemma i Finland… Och tänka sig att ens värsta reseupplevelse faktiskt kan vara i sitt egna hemland också! 🙂 Men kan tänka mig att det hade kännt snäppet värre och mera utsatt att uppleva motsvarande i ett främmande land.. Om vi ska försöka hitta nåt ”positivt” i det hela… 😉

    • Ja, men så är det ju faktiskt. Man måste inte resa långt för att resa. Det är svårt att säga om det hade känts lika hemskt om det hade varit hemma i Sverige eller inte. Får nog säga att det är hemskt oavsett vart det är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.