På väg mot södra Sverige i långsam takt
Någongång så borde jag lära mig. Jag borde minnas alla andra gånger. Men icke då. Inför varje resa hem till Lappland så tänker jag att nu ska jag minsann uppdatera som bara den för jag har all tid i världen. Men så kommer jag fram dit och istället för att sitta vid datorn så är jag bara. Så även denna gång. Inläggen som jag har i huvudet behöver fortfarande skrivas medan bilderna delvis är klara. Men utan text så blir det inte mycket till inlägg. Så det får vänta tills jag kommer hem.
Vilket blir nångång denna vecka. Jag vet inte riktigt. Jag tog en omväg via Norge på väg från Mertajärvi till Motala. En omväg som kanske tog någon dag längre än jag hade tänkt, men åh, det finns ju så otroligt mycket att se. Och då hann jag knappt utforska platserna utanför bilen för sommaren? Den är som bortblåst här, just nu. Det blåser, regnar och är allmänt tråkigt väder för den som inte har kläder för det. Alltså jag.
När jag packade så tänkte jag nog inte alls på att vädret faktiskt kan bli sämre. Kanske lite dumt, för jag packade mest för värme och har med andra ord varken varmare kläder eller regntåliga sådana. Istället så håller jag mig inne i bilen då det regnar som mest och beger mig ut under de stunder som det är uppehåll. Idag så köpte jag mig faktiskt en fleecetröja att ha ifall det blir riktigt kallt igen. Som igår, då hade jag verkligen behövt den!
Trots det så har jag det ändå bra. Pappas ständiga kommentar när han ringer för att höra vart jag befinner mig? “Har du inte kommit längre?!”. Men det är svårt att avverka mil efter mil när det finns så många fina platser att stanna på. Kameran går varm medan datorn mestadels ligger oanvänd i sitt fodral. Jag som till och med hade köpt en spänningsomvandlare så att jag skulle kunna ladda dator och kamerabatterier i bilen.
Det jag ville säga mest med det här inlägget var att det kanske kommer att eka lite tomt här ytterligare någon vecka, tills jag kommit hem och hunnit landa. Sen ska jag börja skriva och redigera – det är inte bara från denna resa som jag har massor att berätta. Det ständiga problemet som resebloggare – att vara redaktion med allt som det innebär samtidigt som man på resande fot!
Nu ska jag stänga av datorn för kvällen och lägga mig och läsa lite. Denna natt sover jag i bilen med vågornas kluckande ljud precis utanför dörren. Och regndropparna som smattrar mot tak och fönster.
Haha <3 Jag är ungefär likadan när jag ska ut på landet eller till någon lugn plats, eller hem till mamma/pappa. Guuud vad jag ska hinna läsa och göra det här och det här och det här. Sen så är man bara och umgås med dem istället. Man borde ju lära sig efter några gånger tycker man… 😉
Ja, men varför blir det så egentligen? När ska man inse att alla dessa planer aldrig kommer förverkligas? Haha. Jag tror dock aldrig att vi kommer lära oss..
Nej jag klarar dåligt att resa och skriva samtidigt. Så jag ger mig själv skrivfri tid då. Om inte inspirationen skulle rusa till och jag bara måste få ner något på pränt. Det kan ju också hända.
Skönt att höra att jag inte är ensam om att inte kunna kombinera det… Jag har verkligen försökt att kombinera det, ibland går det men då behöver jag ju samtidigt massor av tid extra för det och det är verkligen inte alltid som man har det.
Jag tar det som ett bra tecken att inte datorn är framme hela tiden. Ibland måste man bara landa i stunden. Men kul att höra att vi jobbar likadant med inlägg. Bilderna ligger klara och väntar otåligt på texten som tar så mycket längre tid att färdigställa.
Ja, det är kanske så man ska se det. Att det är bra att vara utan datorn 🙂 Och ja, skönt att veta att man inte är ensam när det gäller till arbetssätt. Jag tycker att du skriver så bra och att dina inlägg är värda att vänta på så ta din tid så blir det bra 🙂