Senja i strålande regn, eller hur var det nu igen?

När jag anländer till Botnhamn så regnar det fortfarande. På färjan var det meningen att jag skulle gå ut från bilen på bildäck och upp till biljettkontoret, köpa biljett där, och samtidigt få en liten lapp att lämna över när jag sedan körde av färjan. Det gjorde jag inte.

Inte för att jag inte ville, men det var så trångt på färjan att jag faktiskt inte ens kunde öppna bildörren – än mindre kliva ut ur bilen. Jag köpte dessutom min biljett via Tromskortets app och trodde att det räckte att bara visa upp biljetten i appen. Men nej, tydligen inte. Dock så gick det bra då jag spelade oförstående turist – det gick bra och jag fick komma av färjan. Till mitt försvar så hade jag ju ändå en giltig biljett!

För att komma till Senja från Tromsöhållet så har du två alternativ. Antingen så bilar du runt, eller så kan du ta färjan från Brensholmen till Botnhamn. Jag valde det sistnämnda då det kändes lite roligare att åka båt istället för att köra drygt 18 mil runt. Prismässigt så är det kanske några kronor billigare att ta bilen, men tidsmässigt så sparar du inte många minuter bakom ratten. Jag laddade ner Tromskortets app och köpte min biljett via appen och då blev resan billigare dessutom. Så det kan jag rekommendera att göra om du ska åka färja i Tromsö kommun. Jag betalade 204,75 NOK jämfört med 273 NOK som det kostar att köpa på färjan.

Botnhamn är en liten by i Tromsö kommun som ligger i den norra delen av ögruppen Senja. Här bor det ca 300 personer. Då det regnade så valde jag att inte utforska Botnhamn något mer utan jag körde vidare tills jag såg en skylt som sa att jag var nära Husøy. Det kanske inte säger dig så mycket och ärligt talat så hittade jag en bild från den lilla ön bara någon dag innan jag anlände till Senja. Den bilden som jag såg räckte dock för att jag ville åka dit själv.

Husøy är en liten liten ö som består av själva byn och ja, det är ungefär det. Byn tar alltså upp hela ön och den är ungefär 1000 meter lång och 500 meter bred.. Siffror från 2017 säger att det bodde 285 personer där och idag så är det möjligt att åka bil över till ön tack vare att det byggdes en bro över till fastlandet. Innan så var man tvungen att åka båt.

Jag hade sett framför mig hur jag skulle fotografera ön och i mitt huvud så hade jag nog tänkt att det skulle vara mer sol och mindre regn. Att flyga drönare var inte alls att tänka på då det kom regndroppar lite då och då. Istället ställde jag upp stativet och kameran fick skapa en timelapse medan jag passade på att mumsa på en choklad croissant som jag köpte på Joker, byns butik.

Där och då så var jag lite halvt missnöjd med alla mina bilder men nu i efterhand så förstår jag inte hur jag tänkte där. Regnet gör att bilderna känns dramatiska och det är lite så som jag tänker mig Norge. Dramatiskt.

Många av mina bilder är tagna genom bilfönstret. Det var bästa alternativet. Eller, det enda alternativet när du befinner dig mitt i ett regnoväder utan regnkläder. Jag vågade mig ut vid de tillfällen då det antingen inte regnade alls eller då det bara regnade lite.

Efter att ha insett att jag heller inte kommer att ta mig upp på något berg denna dag så lämnade jag Fjordgård och regnet. Okej, jag lämnade bara regnet i ungefär 2 kilometer då Fjordgårdstunneln tog slut och jag återigen befann mig under en storgråtande himmel. Det öste faktiskt ned så pass mycket att jag valde att stanna bilen en stund och bara låta det regna. Men efter att ha insett att det inte kommer att sluta så fortsatte jag att köra.

Målet för kvällen var stranden vid Ersfjord. Jag hade fått tips av Jenny på Visit Senja om att det var ett bra ställe att övernatta på. Så jag åkte dit i hopp om att det fanns en plats kvar till mig och det gjorde det. Dock så ville regnet inte sluta denna dag och jag kände inte för att slå upp tältet, så istället packade jag om bilen (hade ju bagageluckan som regnskydd) och fixade till min madrass där i baksätet så att jag kunde sova i bilen. Det blev den första av många nätter i bilen.

Nästa by, nästa stopp

Efter mitt korta besök vid Husøy så åkte jag vidare mot nästa stopp på listan. Jag var väldigt otaggad och ville mest hitta en plats att sova på för natten. Men samtidigt så tänkte jag att ”jag är ju här nu och får göra det bästa av situationen”. Ungefär så som jag alltid försöker att tänka när jag ska fota i regn. Det är ju en sak att vara hemma och kunna byta dag för fotoäventyr. Men när du befinner dig långt hemifrån så är det enda alternativet att trotsa vädret. Ja, eller att komma hem helt utan bilder men det är ju inget alternativ alls.

Nästa stopp var i alla fall Fjordgård, ytterligare en liten fiskeby. Här bor det mindre än 200 invånare enligt Wikipedia och därför anses den inte längre vara en tätort.

För att komma hit så åker du igenom den 2284 meter långa Fjordgårdstunneln. Av av flera tunnlar som jag skulle komma att åka igenom under mina dagar på Senja. I Fjordgård så finns affär, skola, ett kapell och där hittar du även Segla Grill & Pub. Jag hade som vanligt tänkt äta mina medhavda mackor (det blev måmnga mackor i Norge) men det slutade med att jag inte kunde motstå att gå in på puben när det ösregnade utanför. Jag beställde in en tallrik med Fish & Chips som smakade gudomligt gott. Jag vet inte om det bara var för att jag faktiskt inte hade ätit varm mat på två dagar eller om det var för att det var regn och rusk utanför eller om det bara var förbannat god mat. Dyrt var det i alla fall, 199 NOK fick jag ge men det är sådana priser man får räkna med i Norge.

Efter att ha ätit upp mina Fish & Chips så åkte jag upp till startpunkten för vandringen till Segla, men jag kände att jag ändå ville åka och kolla hur leden började. Den största anledningen till att jag åkte till Fjordgård var faktiskt för att jag ville se Segla. Eller, jag ville upp på Segla. Kanske det mest kända berget i Senja. Det som syns på alla Instagrambilder. Jag ville ta min alldeles egna Instagrambild där. Men, i regn och utan regnkläder? Nej tack, då vill jag inte kämpa mig upp för ett berg. Jag tänkte att jag skulle åka tillbaka dagen efter om det var bättre väder då men det slutade med att jag nöjde mig med att fotografera Segla från avstånd denna gång. Även om vädret var betydligt bättre dagen efter så kände jag mig ändå nöjd utan att gå upp där. Hade jag inte varit ensam på denna resa så hade jag nog tvingat med mig mitt resesällskap på en tur upp. Nu var jag mest inte på humör för en bergsbestigning ensam. Det blir inte alltid så som man tänker sig, men det betyder inte att det inte blir bra ändå.

Tips: om du också vill ta den där Instagrambilden på Segla så ska du faktiskt inte bestiga Segla utan det närliggande berget Hesten.

Vill du läsa mer om min roadtrip genom tre länder? Det kan du göra under taggen ”solo genom tre länder”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.