Transport. Det är dagens tema för septemberutmaningen. Transport. Det är svårt. Men samtidigt så känns det väldigt fritt. Det är bara svårt att komma på vad jag ska skriva om. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. För transport under en resa är något som vi alla är med om. Oavsett om det är transfer från flygplatsen eller resan mellan två destinationer.

En sak som jag tänker på när jag tänker på transport är alla tokiga resor som jag har gjort.

Under den senaste Thailandsresan så åkte vi en Songthaew (stor tuktuk ungefär) mellan bussstationen och färjeläget när vi skulle till Koh Chang. Jag är oftast inte så rädd av mig och var inte det denna gång heller. Men mina resekamrater fruktade för livet till 99% av resan. Själv så gillar jag när det går fort! Det var mörkt ute, så det kan ha bidragit till att jag inte kände mig rädd. Inte för att det är säkrare att köra snabbt i mörker, men för att jag inte såg så mycket. Jag såg inte hur fort det egentligen gick, utan jag kände mest vinden i håret. Men det är ändå en resa som jag inte vill göra om igen. För det kunde ju ha slutat illa.. Jag föredrar bara att inte tänka på såna saker när jag inte har någon som helst kontroll över det.

Under samma Thailandsresa, fast några dagar tidigare, så åkte vi också Songthaew. Egentligen så skulle vi ha åkt tåget tillbaka från Mae Klong till Bangkok. Men vi kände inte för att göra om den resan, då det tog flera timmar. Och vi hade ju resan åkt den sträckan en gång den dagen. Så vi ändrade planerna och hoppade på en Songthaew som tog oss till Amphawa istället. Den var full med folk och de enda platserna kvar var längst bak.

Allra längst bak. Och det var ståplatser.

Så, där stod vi alltså. Längst bak på en Songthaew där vi fick hålla hårt i järnrör så att vi inte skulle ramla av. Kenny tyckte även denna resa var väldigt skräckfylld, men jag tyckte det var en härlig känsla. Även om det kanske gick lite väl snabbt ibland. Hur snabbt är då snabbt? Bra fråga. Minst 70-80 km/h på en stor väg. Och jag lovar, jag höll stenhårt i både räcket och kameran!

Vilken upplevelse!