I feel it in the wind, my dear
Jag hade bestämt mig för att kickstarta igång november med att skriva massor.
Lite NaNoWriMo-style fast istället för att skriva en roman så hade jag tänkt att uppdatera bloggen en gång om dagen. Jag vill en gång för alla komma tillbaka till rutinen att skriva igen. Men så mådde jag inte så bra varken den första, andra eller tredje november och så blev det inga inlägg alls. Istället så får det bli idag, den fjärde november, som får bli den första dagen av novembers alla inlägg.
Tanken med att publicera något varje dag i en månad är för att utmana mig själv till att hitta tillbaka till pennan… eller tangentbordet i det här fallet. Blanda korta personliga inlägg med längre reseguider fulla av bilder. Och kanske äntligen få tag i orden som jag inte tidigare har hittat. För dom finns ju där, även om de varit lite vilse ett tag.
Dagen till ära så har jag även skapat en helt ny kategori; Helena’s ramblings. Vi får se om jag ändrar namnet på den sen, just nu ville jag bara skapa en kategori där jag samlar sånt som inte riktigt passar in någon annanstans och jag kom inte på något annat att döpa den till.
Har du något förslag så kommentera gärna 🙂
Det blir ett väldigt kort inlägg som egentligen inte handlar om så mycket. Vilket är en stor utmaning för mig. För jag har fastnat i att alla inlägg jag skriver måste vara långa och fyllda av text och bilder. Jag har skapat en onödig press på mig själv att prestera alldeles för högt.
Imorgon så ska jag publicera en väldigt försenad höstlista. Jag måste bara leta rätt på några bilder att dekorera listan med. Jag hade helt glömt bort att jag var 95% klar med det inlägget… något kom väl i vägen och jag glömde bort att publicera. Det gör jag ofta. Alltså glömmer bort saker.
Nej, nu publicerar jag så jag inte glömmer av det också…
Stor igenkänning på detta Helena. Jag är också lite där att allt så vara så omfattande och gärna perfekt. Hejja dig!
Det känns skönt att veta att jag inte är ensam även om det samtidigt känns tråkigt att veta att det är fler som känner likadant. Det är svårt att bryta sig loss från gamla vanor, men det är ju inte omöjligt 🙂 Heja oss!
Så där känner jag också, att inläggen måste vara långa, perfekta och med fina bilder. Trist för det blir långt mellan varje inlägg på bloggen när man lägger ner orimligt mycket tid på varje inlägg man skriver. Igår skrev jag dock ett inlägg som bara tog mig någon timma att få ihop så det är skönt att man kan bryta sina mönster ibland. 🙂
Så skönt att höra att jag inte är ensam. Och ja väldigt trist när det påverkar så det blir lång tid emellan inlägg. Samtidigt, många inlägg kräver ju massa research och så och då måste det få ta tid. Men alla inlägg behöver ju inte vara sådana inlägg, hehe. Bra gjort att du skrev ett inlägg som gick snabbt igår!