En torsdag som bara rann ut i sanden

Jag har ungefär en halvtimme kvar innan dagen är slut. Idag är nog den första dagen då jag på riktigt inte kan komma igång med ett nytt inlägg. Egentligen så har jag haft mer än nog med tid, jag har bara inte.. börjat. Jag har inte riktigt haft ro till att sätta mig och skriva idag.

Istället har jag sysselsatt mig med en otroligt tråkig syssla större delen av denna torsdag – jag håller på att rensa igenom massor av lådor fulla med saker jag har sparat genom alla år. Gamla papper, souvenirer från resor, mer papper, prydnadsprylar som jag en gång har tyckt om men som jag inte alls gillar längre, urklipp från tidningar och broschyrer som jag har tänkt klistra in någonstans, ännu mer gamla papper, klistermärken… Listan kan göras väldigt lång, men jag slutar där.

Förutom att rensa i gamla lådor så rensar jag även överallt. Inte samtidigt dock, utan det blir lite här och där. Datorn rensas på gamla filer, skrivbordslådorna har töms och fyllts på med det jag faktiskt använder dagligen eller åtminstone ofta, skrivbordsytan är numera luftig och så ska jag ta itu med garderoben och byrån snart också. Allt här hemma ska få sig en genomgång och det känns så skönt att äntligen ta itu med sånt jag velat göra länge, men inte prioriterat. Att det även syns och känns så bra är en bonus.

Den här bloggutmaningen har varit bra för mig, även om det har känts motigt många dagar. Fast mest innan jag ens har börjat. När jag väl kommer igång så känns det bra. Ibland har jag dock fått tvinga mig själv att sluta “fixa till” det sista. Perfekt eller inte, jag har publicerat. Idag är det den sjuttonde oktober och även om jag inte riktigt har kvar någon ork till att redigera bilder, göra research eller skriva på ett “bättre” inlägg än detta så har jag bestämt mig för att idag inte kommer vara den dag jag ger upp.