Från Manila till Cagayan de Oro

Vi landar i ett tryckande varmt Manila och det märker vi av direkt. Jag vet inte om flygplatsen har AC men den går inte kalla denna dag. Det är varmt och ovant, det var längesen vi upplevde en sån här värme. Innan vi får hämta våra väskor så ska vi stå i kö till passkontrollen, något som känns som flera evigheter men som i själva verket kanske bara tar någon timme. Jag minns inte riktigt.

Kön är lång och det går långsamt. Jag har huvudvärk och vill bara hoppa ner i den kalla poolen som väntar på oss vid hotellet. Evigheten passerar och snart står vi där med våra väskor i hand.

Vårt hotell, Hotel Belmont Manila, ligger mittemot Ninoy Aquino International Airport och Terminal 3 där vi har landat och vi promenerar dit via Runway Manila, en slags gångtunnel mellan flygplatsen och andra sidan av den stora vägen. Det var gångtunneln som avgjorde valet av hotell denna gång. Det och poolen på taket. Priset var också bra jämfört med andra närliggande hotell.

Kallt vatten och en smygande trötthet

Efter att ha checkat in så byter vi om till badkläder. Vi är alla trötta efter den långa resan men tanken på att få kliva ner i poolen som finns uppe på taket är mer lockande än sömn.

När jag kliver ner i bubbelpoolen så är vattnet kallare än jag hade förväntat mig. Det tar emot att kliva i. Värmen som mötte oss tidigare har försvunnit i takt med att solen blivit lika sömnig som oss och snart är natten svart som kaffe. Det är mysigt uppe vid poolen men det känns inte längre som att vi befinner oss i Filippinerna. Det kalla vattnet lockar inte längre när luften är sval.

Men vi stannar en stund till ändå för vi är ju äntligen här! Det är det här vi har längtat efter. Jag simmar några längder i poolen för att försöka värma mig lite. Efter en stund är det bara att inse att jag inte kommer få upp någon värme men det är ändå skönare än att bara sitta still.

Jag försöker hänga med i konversationen men ögonen vill inte längre hålla sig öppna och hjärnan orkar inte mer. Min energi har tagit helt slut och jag måste tvinga benen att ta mig tillbaka till rummet där jag duschar av mig resan innan jag med stängda ögon faller ner i hotellsängen.

God morgon sömntuta, dags för frukost

Jag vet inte om jag riktigt kan säga att jag vaknar helt utvilad, men jag har sovit skönt. Det är svårt att göra något annat när jag var så trött som jag var kvällen innan. Alarmet på mobilen ringer alldeles för tidigt för en som är morgontrött oavsett hur många timmars sömn hon har fått.

Det är dags för frukost och jag tvingar mig själv att stiga upp. Vill inte missa en hotellfrukost. Kenny är minst lika trött som mig, kanske till och med tröttare, för han kommer knappt upp ur sängen. Men på något sätt så står vi där nere vid Café Belmont en stund senare och fyller våra tallrikar med asiatisk frukost samtidigt som vi försöker höra våra egna tankar i det högljudda sorlet som fyller lokalen. Lugn och ro på frukosten är bara att glömma.

Kenny är inte så nöjd med sin frukost för han äter mest mackor på morgonen, om ens det. Bröd fanns men inga pålägg och han fick be om att få smör. Jag däremot är mer än nöjd med mina tunna nudlar och köttgrytan som jag hade turen att få det allra sista av. Tyvärr fylldes den aldrig på med mer så jag väntade förgäves. Jag är ändå nöjd med det jag fick.

Efter frukosten tar jag mig upp på taket igen. Jag vill se poolen i dagsljus och när jag kommer ut så möts jag av den där tryckande värmen igen. Det känns så skönt och jag önskar att vi hade haft en natt till här på Hotel Belmont så att vi hade haft tid att hänga vid poolen och bara ta det lugnt.

Men den här gången så har jag bara tid att ta några snabba bilder innan jag åker ner igen till den väntande bilen som ska ta oss till Terminal 4 och vårt flyg som ska ta oss till Cagayan de Oro.

En kort bilresa till Terminal 4

Det ska finnas en shuttlebuss som trafikerar mellan terminalerna men vi gör det enkelt för oss och ber hotellet att ordna med vår transport till Terminal 4 där Air Asia flyger från. De bokar resan via Grab, en app där du kan boka allt från taxi till hemkörning av mat. Det är knappt 3 km att åka, tog runt 10-15 minuter i ganska lugn trafik och kostade nåt mellan 150-250 peso. Ingen av oss minns riktigt men det var billigare än vi tänkt oss.

Vi är fem personer med massa väskor. Bilen som anländer är alldeles för liten men både vi och allt vårt bagage får plats i den på något magiskt sätt. Om det var en bekväm resa? Det beror på vem du frågar. Kenny satt fram och hade gott om plats medan vi andra hade det lite mindre bekvämt i baksätet. Som tur var det ju en kort resa så det gick bra ändå.

Jag räknar den här bilresan som den första riktiga upplevelsen av Filippinerna. För även om vi anlände dagen innan så upplevde vi inte så mycket mer än hotellet och flygplatsen. Jag tycker det är väldigt intressant att sitta i en bil och blicka ut och ta del av allting som sker i världen utanför.

Vi blir en del av livet där under en kort stund men samtidigt inte alls. Vi är bara förbipasserande betraktare av andras ögonblick. Alla människor som vi susar förbi, alla ögonblick som sker och alla minnen vi har kanske bara existerar i våra huvuden, inte i deras. Det är intressant att tänka på.

Från Manila med Air Asia till Cagayan de Oro

När jag har gjort research om Filippinerna så har jag förstått att man bör vara ute i god tid när man ska flyga från flygplatsen i Manila. Det är en liten kö in till terminalen där man måste visa upp sin biljett för att få komma in. Det går rätt snabbt här men när vi kommer in på terminalen hinner vi känna oss lite nervösa och stressade när vi får syn på alla köer som verkar samtidigt som vi inser att vi inte kan få ut våra bagagetaggar via automaten utan istället får ställa oss i kö.

Det visar sig att det inte fanns någon anledning till oro när vi plockat ihop våra saker. Direkt efter säkerhetskontrollen kommer vi ut till ett stort rum. I mitten finns massa sittplatser, mindre kiosker längs väggarna, ett kaffeställe och så de två enda gaterna på ena sidan.

En stund senare är det dags att boarda flighten. Munskydd ska vara på vid ombordstigning och under resan. Även på terminalen har många på sig sina munskydd men långt ifrån alla.

Välkommen till Cagayan de Oro

Drygt en timme senare så har vi landat i ett lika varmt Cagayan de Oro. Flygplatsen är liten och väskorna finns på plats innan vi gör det. Vi väntar inne på flygplatsen en stund och passar på att besöka toaletten innan vi får kontakt med Jalice som ska möta upp oss med bilar och chaufförer.

Men fem bleka svenska turister sticker ut ganska mycket där bland all lokalbefolkning och ser kanske lite förvirrade ut när vi bara står där inne och väntar med alla väskor. När vi sen börjar gå ut så följer säkerhetsvakterna efter oss för att fråga om vi behöver hjälp med att ordna transport.

Eftersom vi är så många så har vi två bilar och resan hem till Jalice på andra sidan av Cagayan de Oro City känns längre än flygresan. Samtidigt mycket mer spännande. Jag sitter fastklistrad med kameran mot fönstret och försöker ta in alla nya intryck av platsen vi ska besöka nu.