Allting börjar med en dröm
Vi börjar väl från början?
Vi har pratat om den här resan i flera månader. Men vi har aldrig riktigt kommit fram till ett riktigt beslut. Kanske har vi inte riktigt pratat om det på riktigt, utan det har mer varit som att resan alltid funnits där som ett alternativ. Att det skulle vara roligt att åka, men det är ju det där med pengar. Har vi råd att åka just nu? Eftersom vi aldrig tagit ett beslut om att faktiskt åka så har vi heller inte sparat pengar till den på riktigt.
Att resa behöver inte alltid vara dyrt, men när bara flygbiljetten kostar närmare 13 000 kr så är det bara att inse att resan kommer att kosta en del. Även om nu landet vi ska åka till är ett relativt billigt land jämfört med Sverige.
Så börjar det närma sig julafton och pappa ringer och frågar när vi ska boka flygbiljetten. Han har tagit sitt beslut, han ska åka. Min lillebror Tony har redan bokat sin biljett och hans tjej Jalice befinner sig redan i värmen tillsammans med deras dotter.
Jag vet inte om det i början av samtalet men innan samtalet är över så har jag också tagit ett beslut. Vi ska åka och jag ska ge flygbiljetten i julklapp. Även om vi tillsammans inte har sparat pengar till just denna resa så har jag gjort det. Det löser sig, allt det där andra.
Vi spolar framåt, ungefär sex veckor. Vi är inne på ett nytt år och det är februari. Ena dagen är vi hemma och jag försöker packa minimalt. Det går alltid bra i början, men sen är det som att hela lägenheten har krypt ner i resväskan. Några ompackningar senare så sitter vi på övervåningen på Bus4U-bussen som ska ta oss från Linköping till Arlanda.
Vi börjar resan med att övernatta på det “nya” hotellet där, Comfort Hotel Arlanda Airport. Även om jag redan har ett favorithotell på Arlanda så vill jag också testa det nya hotellet. Se om det är så bra som jag har läst. Jag blir inte besviken men eftersom vi kommer fram ganska sent så hinner jag inte se så mycket mer än vårt rum och frukostmatsalen. Sängen är skön, kudden får godkänt, frukosten smakar gott och det är bra tryck i duschen. Första intrycket är bra.
Det är också här på hotellet som vi möter upp de andra tre i resesällskapet. Eller två, om du frågar Kenny, som inte ännu vet om att Jimmy ska med. För hans del så blev det en väldigt spontan bokning då han bokade sina flygbiljetter bara någon vecka innan avresa.
Vi har en tendens att lura Kenny när vi reser, eller överraska är kanske ett bättre ord. Oftast har det varit att Jimmy och Tony bara dyker upp någonstans när vi reser. Som när jag och Kenny var i Cardiff och London, då smög Jimmy och Tony upp bakom honom när vi besökte Camden Markets. Eftersom det har hänt så många gånger så har Kenny vant sig och är alltid extra misstänksam.
Jimmy lyckades hålla sig undan, trots en liten komplikation när Kenny spontant skulle gå upp med kaffe till pappa efter frukosten. Jag insåg det i hissen, lyckades skicka ett sms för att varna utan att Kenny såg det och Jimmy hann precis gömma sig i trappuppgången. Sen valde Jimmy att knacka på hos oss innan vi checkade ut eftersom det kändes hade varit tråkigt att behöva hålla sig gömd både på Arlanda och på flygplanet. Lite krångligt också.
Vår flight med Emirates avgår först på tidig eftermiddag och det är skönt att slippa stiga upp mitt i natten, även om vi beger oss mot gaten i väldigt god tid för att inte riskera något. Jag har inte varit på en flygplats på flera år, sist var 2019, och det känns konstigt att återigen stå där bland alla förväntansfulla människor som också är på väg ut någonstans i världen.
Sen var det dags att åter igen börja resan till en annan del av världen igen. Först till Dubai där vi landar mitt i natten, trötta och glada över att inte behöva sitta still hela tiden. Tre långa timmar senare är det dags att boarda nästa flight som tar oss till Manila, huvudstaden i Filippinerna.
