Utforska de skotska högländerna med Monachyle Mhor som bas
Det är sen eftermiddag när jag checkar in på Monachyle Mhor, ett boutiquehotell som ligger mitt i nationalparken Loch Lomond & The Trossarch National Park. Bara några hundra meter från hotellet så har du Loch Voil och Doine. Det duggregnar lite lätt och jag är nästan sist att få mitt rum. Allt jag vill är att slänga mig på sängen och vila en stund innan middagen som vi ska äta på hotellets restaurang.
Några av rummen finns i huvudbyggnaden men mitt rum ligger i byggnaden mitt emot. Jag har inte alls kollat upp hotellet vi ska bo på utan tänker att det är roligt att bli överraskad ibland. Och på en pressresa så känner jag att jag inte behöver veta allt i förväg.
När jag kliver in i rum nummer 14 så blir jag överraskad. Det är stort, riktigt stort. Jag har en dubbelsäng, en gigantisk spegel, en vacker gammal soffa och ett stort badrum som både har badkar och ett separat duschrum. Ett duschrum som dessutom visar sig vara ett steamroom.
Efter att ha kollat runt i mitt rum så lägger jag mig på sängen och blundar lite. Jag har ungefär en timme på mig innan middagen och jag ställer alarmet på klockan ifall jag skulle råka somna.
Läs mer: En höstdag i de skotska högländerna
Middag på Monachyle Mhor
Klockan 19.56 så promenerar jag över till huvudbyggnaden och middagen. Det visar sig att vi ska äta middag i ett privat rum vilket känns trevligt. Bordet är vitt och vackert dekorerat. Vi varvar småprat med att kolla på menyn. Det är många frågor om menyn och dess innehåll då engelska inte är modersmål för de flesta i gruppen. Det tar en stund innan alla har beslutat sig för vilken förrätt, huvudrätt och efterrätt som lockar mest.
Vår första rätt visar sig inte vara förrätten, utan en överraskningsaptitretare bestående av tre små rätter. En av rätterna som jag fick in var en liten haggisboll. Jag skriver jag, för jag var den enda som fick in just den rätten. Jag har nämligen sagt till att jag inte äter kyckling och får alltså in haggis istället för kyckling.
Jag minns inte exakt vad haggis är när jag sitter där och stirrar ned på tallriken. Jag vet att det är något typiskt för Skottland och innehåller diverse tveksamma saker. Jag minns bara inte exakt vad. En del av mig vill göra en google-sökning men mitt internet fungerar inte där och jag minns inte koden till wifi:t. Samtidigt så vill jag inte veta. Åtminstone inte förrän efter att jag smakat. Det brukar vara bäst så.
Haggis är en maträtt från Skottland, traditionellt gjord på lever, lunga och hjärta från får, havregryn, lök, fårtalg eller ister samt olika kryddor. Den är närmast att beskriva som en korsning av korvkaka och pölsa, med havregryn i stället för korngryn, traditionellt tillagad i fårmage.
Jag bestämmer mig för att bara smaka. Sluta tänka och bara smaka. Och det smakar okej. Inte mer än så och nej, jag kommer förmodligen aldrig att äta det igen. Det påminner om vanlig hederlig norrlandspölsa och när jag googlar några timmar senare så beskriver även Wikipedia haggis som en korsning av korvkaka och pölsa.
Sen kommer förrätten in och jag har valt en “red onion tart, sun blushed tomato & pine nut dressing” som smakar riktigt gott. Jag velade länge mellan den och en “Scottish Young grouse”. Till huvudrätt så valde jag “MacDuff’s Scotch beef, radish & black garlic” för att det kändes som att jag borde testa att äta kött från Skottland när jag är där. Jag ångrar inte mitt beslut.
När det äntligen är dags för efterrätt har det hunnit bli sent. Det har varit en lång dag och jag är trött. Samtidigt vill jag ju ha min spakväll för jag vet att jag förmodligen inte kommer ha tid till det under morgondagen. Klockan är närmare ett när jag äntligen kommer till rummet och närmare tre när jag kryper ned i sängen med ett leende på läpparna. Det har varit en lång dag, men en väldigt bra dag.
Att äta middag på Monachyle Mhor kostar £65 per person och då ingår 5 rätter från en à la carte meny.
Mhor – ett familjeföretag
Monachyle Mhor är ett familjeföretag som idag drivs av Tom & Lisa. Men allting började med Tom’s föräldrar, Rob & Jean. De köpte farmen redan år 1983 – Rob skötte djuren och Jean drev ett B&B. Och med åren så har företaget, och gården, utvecklats till den fantastiska plats som den är idag.
Maten som serveras i restaurangen kommer från närområdet och grönsakerna är närproducerade. Restaurangen har dessutom vunnit ett Thistlepris för naturliga matlagning i Skottland samt ett Taste of Scotland-pris i kategorin Out of Town.
Tom is the life and soul of Monachyle Mhor. You’re bound to see him on any visit, out foraging for the restaurant, laughing loudly, chatting, helping here, fixing there, tending the kitchen garden.
He lives at Monachyle Mhor with his wife Lisa May and is always around keeping things buzzing whenever he can.
Tom och Lisa driver även Mhor 84 tillsammans med Tom’s bror Dick och hans fru Mairi. Det är ett motell, en restaurang, bar och café som ligger längs väg A84. Vägg i vägg med Mhor 84 så hittar du butiken Mhor in Store och det är där Lisa spenderar mest tid. I den butiken hittade jag för övrigt de mjukaste och härligaste kökshanddukarna som fick följa med mig hem. Det är sådana “souvenier” som jag älskar att köpa. Alltså saker som faktiskt används till mer än att samla damm i en bokhylla…
Och om det inte vore nog med det så tillverkar Tom och Lisa sin alldeles egna gin, Dr Osbourne’s.
Dr Osbourne’s No.46 and Dr Osbourne’s No.99 were created one dreary November afternoon by Mr and Mrs Lewis of The Mhor Collection.
Sist men inte minst så drivs även bageriet Mhor Bread (med de godaste bröden) inom familjen. Mhor Bread hittar du längs Main Street i Callander. På Mhor Bread Tearoom kan du bland annat välja mellan att äta frukost, det fantastiskt goda surdegsbrödet med tillbehör, paj eller soppa.
Det finns tre olika typer av rum på Monachyle Moor och alla rum är unika
Priserna gäller för två personer som delar rum
House rooms // £195
- Standardrum i huvudbyggnaden
- De flesta rum har utsikt över vattnet
Courtyard rooms // £260
- Större rum i separat byggnad
- Flera av rummen har eldstad
- Några av rummen är djurvänliga
Feature rooms // £360
- De största och lyxigaste rummen
- Några av rummen har badkar och/eller stort duschrum med ånga
- Två av rummen finns i huvudbyggnaden, övriga i byggnaden mitt emot
Pilot Panther Showman’s Wagon från 1950-talet // £125
Det finns också en gammal Pilot Panther showman’s wagon från 1950-talet på gården som man kan hyra. Tom hittade den och restaurerade den. Idag används den som glamping wagon. Jag fick möjlighet att kika in den och det såg riktigt mysigt ut. Det går att bo upp till fyra personer i den och man kan antingen välja att laga egen mat, eller äta frukost och middag på hotellet. Det finns inget badrum i vagnen utan då får man promenera bort till hotellet vilket tar ca 1-2 minuter.
Boka rum hos Monachyle Mhor via Booking.com
Aktiviteter att göra hos Monachyle Mhor och i närområdet
- Baka bröd tillsammans med Tom på förmiddagen (erbjuds inte alla dagar)
- Besök deras egna festival – Mhor Festival
- Upptäck närområdet och nationalparken till fots
- Bag a munro – det finns fem i närheten
- Besök Rob Roy‘s grav
- Besök Mhor in Store, stanna till vid Mhor 84 och lyssna på livemusik
»Munro« ett berg i Skottland som är över 914,4 meter högt (3,000 ft) och är döpt efter Sir Hugh T Munro som kartlade och katalogiserad dessa berg år 1891.
Lunch och whiskeyprovning med Glengoyne
På förmiddagen så gick Tom iväg med några i vår grupp för en skogspromenad med syftet att leta upp ätbara växter att använda till vår lunch. Jag hade tänkt att följa med men orkade knappt öppna ögonen då klockan ringde. Gårdagens tidiga morgon och väldigt sena kväll tog ut sin rätt. Jag valde att sova en extra timme istället och mötte upp de andra lagom till lunchen i den omgjorda ladan.
Vi fick även ett överraskningsbesök av Gordon som arbetar för Glengoyne och han bjöd på whiskeyprovning samtidigt som vi mumsade i oss den goda lunchen. Förutom drinken Old Fashioned (och en annan whiskeydrink som jag drack i Nashville men inte minns namnet på idag) så kan jag inte direkt påstå att jag gillar whisky. Kenny däremot gör det och han blev lite avundsjuk när jag skickade bilder på alla whiskyflaskor som stod på bordet.
Vi provade tre olika whiskey från Glengoyne och även om jag fortfarande inte är någon whiskyfantast så måste jag ändå erkänna att den 18-åriga Highland Single Malt Scotch Whiskyn inte alls var så tokig. Kanske är det för att jag började vänja mig vid smaken efter whiskyprovningen i Glasgow, eller smakade den helt enkelt bra.
Whisky, eller på Irland och i USA whiskey, är en spritdryck gjord på spannmål. Det lågskotska ordet whisky är en fonetisk översättning av iriskans uisce beatha. Detta betyder livets vatten. Efter destillering lagras spriten på träfat, och whiskyn får då färg samt utvecklas smakmässigt.
Glengoynes historia sträcker sig ändå till 1820-talet då George Connell började med destillering i hemlighet vid Burnfoot Farm. Idag så hittar du Glengoynes Distillery på samma plats. Om du vill lära dig mer om whisky eller åka på en provning så hittar du Glengoyne Distillery ca en timme norr om Glasgow. Det går att åka buss/tåg dit om du inte har tillgång till en bil.
Väl på plats så finns det olika turer att välja mellan – den kortaste är 45 minuter och kostar £11.50 medan den dyraste pågår i 5 timmar, kostar £155 och då får du även prova på att göra din egna whisky som du sedan får ta med dig hem.
Ordet »Glen« betyder valley på engelska, eller dalgång på svenska.
Miniutflykt till Killin och middag med livemusik på Mhor 84
Efter lunchen så åkte vi iväg på dagsutflykt till Killin. Där fotograferade jag vattenfallet Falls Of Dochart, som kanske var mer en stor fors än ett vattenfall om du frågar mig. Oavsett så var det väldigt fint, men vi var där då solen var väldigt stark så att få en bra bild var lättare sagt än gjort.
Innan vi kom till Killin så gjorde vi ett snabbt fotostopp vid utsiktsplatsen Glen Ogle Viaduct Viewpoint. Där såg vi ut över dalen och den gamla järnvägen som idag fungerar som en vandringsled. Landskapet i Loch Lomond & The Trossarch National Park är fantastiskt.
Numpty: a stupid or ineffectual person.
Annie tog oss även genom en skogsväg till Finlarig Castle som idag är en halvt bortglömd slottsruin. Vi parkerade vid Killin Graveyard och promenerade i en dryg minut innan vi var framme vid ruinerna.
Sen åkte vi till Ben Lawers National Nature Reserve där det finns en utsiktsplats så att man kan se ut över Loch Tay. Jag fotograferade en hel del genom den mörka vindrutan men tycker bilderna faktiskt blev väldigt bra ändå. Vi passerade Ben Lawers Dam som är ett populärt utflyktsmål och sen åkte vi en bit till för att fotografera landskapet. Vi hade bara tid att göra några korta stopp då middag och livemusik på Mhor 84 väntade. Det var fullsatt i restaurangen och jag åt resans första fish & chips.
Resan till Skottland var en pressresa med Visit Britain.
Alla åsikter, tankar och bilder är som alltid mina egna.
Oh darling, let’s be adventurers finns även på Facebook och Instagram.
Följ även gärna bloggen på Bloglovin för att inte missa några inlägg.
Jag älskar din blogg! <3 Dina bilder är så vackra!
Tack så mycket för din fina kommentar, Dessi! <3
Wow, vad fint det ser ut 😀
Det var det verkligen!
Åh, så fint det ser ut i Skottland! Landet är på min lista; jag får se till att komma iväg snart. 🙂 Underbara bilder från er resa, där ni ser ut att ha bott bra och ätit gott. (Även om jag förstår att haggis var en speciell upplevelse …) 😉 Men köttet med kantareller såg oerhört gott ut!
Hoppas att du kommer iväg till Skottland snart. Det är verkligen superfint där. Hade en toppenresa! Och ja, haggis var en speciell upplevelse men ändå glad att jag vågade testa.