Stunder av tystnad på Molly Resort

Februari 2023.
Bohol, Filippinerna.

Hemresedagen har börjat närma sig med stormsteg och känslan av att aldrig vilja lämna den plats jag nu befinner mig på kryper sig smygande på. Jag vet inte riktigt vart den kom ifrån, den bara uppenbarade sig. Kanske har den alltid funnits där? Är det bara jag som har glömt bort hur den känns?

Jag brukar ju ofta känna så när en resa börjar gå mot sitt slut. Vill aldrig lämna.

Vi checkar in på Molly Resort

Vi befinner oss på ön Bohol i Filippinerna. Har precis sagt hej då till de övriga i vårt resesällskap. De senaste dagarna har vi varit en stor grupp på elva stycken, eller tolv om vi räknar med lilla baby Bella. Nu är det bara jag och Kenny kvar. De andra ska ta färjan tillbaka till Cagayan de Oro, men vi blir kvar på ön i några extra dagar. Det är ovanligt tyst redan nu.

Jag har bokat en hotellnatt på Molly Resort, sen är allt öppet. Tänker att vi ska försöka vara spontana, men har också förhoppningar på att bli kvar på samma ställe alla tre nätter. Molly Resort är ett nytt hotell och jag har lyckats få tag i ett rum på bottenvåningen med pool access. Det känns lyxigt och är något jag drömt länge om att få ha. Jag hade tur som lyckades boka en natt, det var förmodligen någon som avbokade i sista stund. En natt kändes dock bättre än ingen och jag tänkte att vi får väl göra det mesta av den tid vi har där = inte ha dåligt samvete för att vi spenderar all tid på hotellet.

Efter att vi checkat in så bytte vi om till badkläder och njuter av en lugn dag på vårt rum, i poolen och på vår lilla uteplats. Får lite ångest över att vi inte utforskar ön men kastar snabbt bort de tankarna. Det är väl inget fel med att spendera all tid på rummet om det är det vi vill? Och det är ju precis det vi vill.

Jag älskar att uppleva och utforska och göra allt annat än att spendera tid på rummet. Men jag älskar också att bo på fina ställen och bara njuta av den delen av en resa. Det är sällan jag gör det men ju äldre jag blir, desto mer känner jag att jag vill prioritera den biten också. Återhämtning på plats.

En natt blir till tre

Vi känner direkt att vi gärna stannar kvar här resten av vår vistelse. Tyvärr kan vi inte ha kvar vårt rum men dagen efter så får vi flytta upp en våning till ett rum med pool view, men inte pool access. Men sista natten så är vi tillbaka på första våningen.

Vi har frukost inkluderat och den mättar tills det är dags för kvällsmat. Då promenerar vi till grannen, Mist Restaurant. En av Bohols bästa matställen sägs det och vi blir inte besvikna. Hade vi blivit det så hade vi ju såklart inte återvänt. Stället är populärt och väldigt Instagramvänligt vilket betyder att det ofta kan bli kö här. Vi hade tur och behövde aldrig vänta jättelänge på att få ett bord.

En kväll på stranden

Sista dagen väljer vi dock att lämna hotellet. Lite motvilligt för det är bekvämt att bara stanna kvar och göra ingenting. Men vi ville också hinna spendera lite tid på stranden innan vi lämnar ön för den här gången. Det känns bättre när vi kliver av tricykeln och får känna sandkornen krossas under huden.

Det är inte strålande sol men det är skönt. Det blir inget bad i havet, istället hänger vi på beach club och äter dyrt medan vi njuter av solnedgången. Jag promenerar längs vattenbrynet och kan inte motstå att kliva ner i vattnet för att fånga en bättre bild men ångrar mig ganska snart då mina Ecco flip flops fastnar i den geggiga sanden under ytan och jag lyckas slita sönder remmen. Jag får promenera barfota resten av kvällen. Om det var värt det för bilden? Njae, inte riktigt. Men bilden blev bra.

Annars så händer inte så mycket och våra tre avslutande dagar på Bohol blir väldigt lugna.
En ganska bra avslutning på en resa, om jag får säga det själv.