Tivedens Nationalpark – ett skogsäventyr i Västergötland
Trots att jag bor knappt en timme från Tivedens Nationalpark så har jag aldrig tidigare satt min fot där. Tråkigt men sant. Jag har haft planer att åka dit i flera år men alltid har något kommit i vägen. Jag kan knappt räkna alla de gånger som jag har passerat skylten där det står “Tivedens Nationalpark” på. Varje gång har jag tänkt samma tanke “nästa gång…” Men det blev inte nästa gång och inte gången därpå heller. Nej, det blev helt enkelt inte av att åka dit förrän nu.
Kanske är det för att jag bor alldeles för nära. Det känns inte tillräckligt exotiskt att åka till en nationalpark endast en timme hemifrån. Det är så lätt att prioritera bort allt som finns i vår närhet. Men nu kan jag i alla fall säga att jag har varit där! Mycket tack vare Katarina. Att hon kom och hälsade på en helg gjorde att jag också fick utforska platser i min närhet.
En rastplats vid Vättern
Strax efter klockan sex på morgonen så började alarmet i telefonen att tjuta. Jag är snabb på att stänga av det för jag hatar det ljudet. Det är med motvilliga känslor som jag kliver upp ur min varma säng, det är fortfarande mörkt ute och jag vill allra helst bara somna om. Men det får jag inte göra, för idag så ska vi vara ute innan solen har gått upp.
Vi började med att köpa frukost och lunch på Ubbes bageri här i Motala. Sen åkte vi mot Tiveden. Det blev några stopp längs vägen och när vi väl kom fram till nationalparken så var klockan redan 12. Vi åt varsin macka ute i kylan innan vi började vår vandring. Kvällen innan så hade jag letat fram lite information och vi bestämde oss för att promenera Stenkällarundan som är ca 2 km. Jag läste på en sida att rundan var den populäraste och att den inte skulle vara så svår. Jag är lite nyfiken på vad den personen då anser vara svår!
Det var väl inte fysiskt svårt men leden gick i svår terräng på många ställen. Det står det även på den officiella sidan om man nu orkar läsa det.. Vilket vi inte gjorde. En liten miss kanske, men vi tog oss runt till slut! Och det har aldrig känts så skönt att få sätta sig i bilen och bara vila!
Stenkällerundan börjar och slutar vid Huvudentrén och är nationalparkens mest populära led. Den leder fram till de stora blocken runt Stenkälla och med hjälp av trappor kommer du upp på höjderna och får utsikt ända till Vättern. Längs leden finns numrerade stationer med tillhörande information. Leden är kort men går delvis i svår terräng. Ta god tid på dig, räkna med minst en timmes promenad. Från Stenkällerundan finns en ca 500 m lång förbindelseled till badstranden vid Vitsand. – Källa.
Nu kommer den bästa delen.. alla bilder!
Har du varit i Tivedens Nationalpark? Vad tyckte du?
Det skulle vara roligt att åka tillbaka dit under våren och prova en av de andra lederna, trots att alla beskrivs som att de går genom “delvis svår terräng”. Nåja, en utmaning har väl ingen dött av!
På tal om en utmaning, något som jag verkligen skulle vilja göra är att besöka Sveriges alla nationalparker. Det är nog inget som jag kommer att klara av att göra inom det kommande året, men nånstans måste jag börja.
Looks very much like the Noux National Park in Espoo, Finland! Isn’t it funny how there’s no snow this time of year? Many years ago there was no hope of going to a National Park in the winter even in Southern Finland because everything was covered in ice or snow (without snowshoes)… I love walking in the forest 🙂
Oh, really? Have to look for it on Google later. It’s definitely weird that there wasn’t any snow for most of December. We got snow now though, everything is so much lighter outside. Forest walks are great, I completelt agree there.
Så roligt att få följa mer er på denna tur i den trolska, vackra parken genom de fina bilderna!
Ja, jag har varit där men det var otroligt länge sedan (när jag var liten och bodde i Motala). Jag har inga direkta minnen av detta, annat än att det var mycket vackert.
Förresten: Hög igenkänningsfaktor på det där med att hoppa över/skjuta upp saker när de finns för nära. 🙂
Ja, det var en fin park. Inte riktigt som jag förväntat mig men fin på sitt sätt.
Och visst är det så typiskt att vi gör så?!