Minnen från en resa längs Iron Mountain Road i South Dakota

Mitt bland South Dakota’s Black Hills så hittar du den 2,7 mil långa vägen Iron Mountain Road, även känd som väg 16A. En serpentinväg som bjuder på 314 slingriga kurvor, 3 tunnlar och oändligt med utsikter.

Jag har länge känt till Mount Rushmore, men den här lilla vägen som ska ta mig dit, har varit en hemlighet tills jag började göra research inför min resa genom The Great American West. En hemlighet för mig åtminstone, för alla som besöker Black Hills verkar känna till den. Många åker hit enbart för att köra längs den ikoniska vägen.

Det är en varm sommardag i augusti och jag börjar min morgon på Best Western Buffalo Ridge Inn i Custer, precis som alla andra dagar här i South Dakota. Dagens äventyr börjar med en biltur genom Custer State Park. Jag stannar till en stund vid Welcome to Custer State Park-skylten innan jag svänger av till vänster för att ansluta till Iron Mountain Road. Vägen som ingenjörer en gång i tiden sa var helt omöjlig att bygga på grund av de 314 kurvor som finns längs vägen. Men de hade fel och under 1933 så började vägen byggas under ledning av dåvarande Senator Peter Norbeck.

Du hittar Iron Mountain Road gömd mitt bland ett vackert landskap mellan Mount Rushmore National Memorial och Custer State Park. Här har man valt att begränsa hastigheten med hjälp av alla de där kurvorna så att resenärerna ska få njuta maximalt av det vackra landskapet i South Dakota’s Black Hills.

Den här vägen är byggt för att köras sakta.

Lite fakta om Iron Mountain Road

• Iron Mountain Road sträcker sig ca 2,7 mil genom Black Hills i South Dakota.
• Väghastigheten är max ca 56 km/h, eller 35 miles per hour.
• Iron Mountain är en del av Peter Norbeck Scenic Byway,
  en av de vägar som är mest natursköna i hela USA.
• Längs vägen finns 3 tunnlar som ramar in Mt. Rushmore National Memorial.
• Det finns hela 314 kurvor längs Iron Mountain Road.
• Vägen innehåller även 14 switchbacks.
• Det finns ett Visitor Center med tillhörande butik och café ungefär halvvägs in på vägen.
  Öppettider är från mitten av maj till första november.

Läs mer: De fyra presidenterna vid legendariska Mount Rushmore i South Dakota

Remember,
it is about the journey,
not the destination.

Med vinden i håret och friheten utanför

Jag öppnar fönstret och när vinden fångar mitt hår så låtsas jag som att jag också har öppet tak. Det blir dock inte så många såna tillfällen då jag håller väldigt låg hastighet på denna väg men med min fantasi så har jag inga problem att låtsas.

Iron Mountain Road marknadsförs som en “otrolig resa och en oförglömlig upplevelse” på “den mest ovanliga och fängslande vägen i Amerika”. Jag kan bara hålla med. Det är svårt att säga nåt annat.

Det doftar tall här, och känslan av frihet omfamnar mig när jag kliver ur bilen på en av de första parkeringar jag ser, bara några kilometer in på vägen. Här möter jag en hel flock med kraftfulla bison som betar fridfullt strax intill vägen. De är helt obekymrade om flocken människor som samlats vid vägen för att ta selfies och bilder med dom. Några människor går väldigt nära de stora djuren och är mer modiga än andra, eller kanske bara dumma. Själv håller jag mig på ett säkert avstånd, nära bilen.

Jag är glad över att jag har orkat släpa med mig mitt tunga, klumpiga zoomobjektiv hela vägen hit till andra sidan Atlanten för nu kan jag fota bison bäst jag vill, utan att vara rädd för att bli nedtrampad men samtidigt känna att jag är nära.

Aldrig ensam, men ändå vemodigt ensam

Jag är aldrig ensam längs resan genom Iron Mountain Road, men jag känner mig ensam ibland. Jag delar vägen och upplevelsen med främlingar. Vi är alla här av samma anledning och med samma mål i siktet. Men om jag skulle få ändra något där och då så är det att jag hade så gärna haft någon bredvid mig i passagerarsätet för att dela den här upplevelsen med. Någon att dela alla åh- och wowögonblick med.

Någon att sitta tyst med för att blicka ut över landskapet och känna friheten med.

Det känns lite vemodigt där längs de öppna vidderna och inne bland tallarna. Att tänka på att resten av familjen och Kenny befinner sig hemma i vardagen igen, medan jag fortfarande har några veckor kvar av att uppleva Amerika. Jag älskar att åka på roadtrip ensam, men ibland vill jag ha sällskap också.

Just den här dagen så känns det så tomt att att sitta där i bilen helt ensam, efter tre veckor i husbilen tillsammans med de andra så jag dränker tystnaden med musik för att känna mig mindre ensam.

This is not meant to be a super highway,
to do the scenery justice you should drive no more than 20 mph and to do it full justice you should simply get out and walk.”

Senator Peter Norbeck

Tunnlarna med utsikt över Mount Rushmore

Det är en vacker dag och jag känner ingen stress. Jag vet att det kommer att ta mig tid att ta mig fram längs vägen och även om jag ska besöka Mount Rushmore senare på dagen så känns det som att jag har all tid i världen på mig. Det är en bra känsla. För om du har bråttom och bara vill ta dig från A till B så bör du välja en annan väg. Men jag, jag har ju all tid i världen.

Jag stannar till vid alla tre tunnlarna och försöker fånga den perfekta bilden över monumentet. Gärna med nån snygg bil eller tuff motorcykel i silhuett. Eller nån som fotograferar. Jag vet inte alls hur lång tid jag står där och fotograferar, men alldeles för många bilder senare tvingar jag mig själv att sätta mig i bilen igen och fortsätta resan. Det är bara att inse att jag skulle kunna bli kvar här till mörkret och även om jag nu har all tid i världen så har jag inte tid med just det. Jag ska även hinna till Rapid City ikväll.

Hela min dag längs Iron Mountain Road består av att jag stannar till lite då och då. Fotograferar. Ibland kliver jag ut från bilen, tar en liten promenad, fotar lite mer. Ibland stannar jag till för att njuta av utsikten från insidan av bilen. Tar en sväng in på Visitor Center för att låna toaletten, köper kanske en liten magnet eller två för att ha som minne. Stannar en stund och rullar vidare igen.

En helt vanlig dag för den som åker längs Iron Mountain Road.

En spektakulär dag för mig.

Slutet på en väg, början på ett nytt äventyr

Helt plötsligt tar vägen slut och jag befinner mig vid Mount Rushmore som jag har sett på avstånd längs vägen. Jag har nåt mitt nästa mål för dagen och det är även här som den här berättelsen tar slut.

Vill du se fler bilder från Iron Mountain Road?
Spana in denna Photo Essay med fantastiska bilder av switchbacks och kurvor.