Chesterfield Historic Place – en välbevarad spökstad i Idaho

Chesterfield ligger vackert till vid foten av Idaho’s Portneuf Valley. Här hittar du en samling med otroligt välbevarade gamla byggnader. Den lilla staden som grundades av tidiga mormonbosättare år 1881 hittar du mellan Lava Hot Springs och Soda Springs.

Trots att Chesterfield är en spökstad så är det ändå inte en dyster plats. Faktum är att den övergivna staden idag är en viktig dörröppning till det förflutna i sydöstra Idaho och atmosfären här är allt annat än dyster och hemsökt. Chesterfield är en bit av historien och ligger längs Pioneer Historic Byway som går genom delstaterna Utah, Idaho och Wyoming.

Chesterfield ligger också längs den gamla rutten av Oregon Trail. Men efter att en ny järnvägslinje mellan Portland och St. Louis byggdes så förlorade Chesterfield en stor del av sin storhet. Linjen låg för långt bort från bosättningen och därför så valde många att flytta. Men även svårigheter med jordbruket ledde till att Chesterfield gick mot sitt öde i slutet av 1930-talet.

Mitt besök i Chesterfield

Jag övernattade i Lava Hot Springs och ser på kartan att det bara är drygt en halvtimme till Chesterfield. Därför tänker jag att jag ska hinna med ett kort besök. För hur lång tid kan det egentligen ta ett besöka en spökstad? Jag tänker att på max två timmar borde jag hinna med ett besök inklusive själva bilresan tur och retur.

Det ger mig alltså en timme på plats men jag tänker att jag ska försöka hinna med besöket på en halvtimme. För hur lång tid kan det egentligen ta att åka dit, fotografera litegrann och sen åka tillbaka för att fortsätta mot nästa destination. Ja, lite mer än två timmar ska det visa sig.

Jag kommer fram och kör till Holbrook Mercantile, som är den enda byggnad jag har sett bild på tidigare och också den stora anledningen till att jag ville åka dit. För det är ju fotograferingen som så ofta lockar mig till att besöka platser och under den här långa resan genom USA så har jag hunnit med att besöka flera olika spökstäder.

Jag kliver in i den mörka byggnaden. Det sitter några personer runt ett bord och samtalar. Jag kollar runt lite snabbt och plockar med mig en iskall flaska med vatten från kylen. Det är en varm dag och det är alltid lika gott med riktigt iskallt vatten under varma dagar.

Det finns en gästbok liggandes på disken och jag skriver mitt namn och vart jag kommer ifrån. Jag får frågan hur jag har hittat hit och jag svarar nåt i stil med att jag hittade Chesterfield på internet. Förmodligen på Instagram som så många andra platser.

Jag får frågan om jag inte vill kika in i några av byggnaderna. Jag tvekar lite innan jag svarar.

Egentligen har jag inte tid för jag har många mil att köra idag. Samtidigt så blir jag såklart nyfiken och tänker att ett hus kanske jag hinner med. Det kan ju inte ta så lång tid.

En autograf i utbyte mot en bild

Min guide blir Marco och vi åker i varsin bil till möteshuset här i Chesterfield. Hon berättar om huset och om Chesterfield. Det märks att hon är stolt över den här platsen och att hon tycker det är roligt att få berätta för andra om historien.

Innan vi skiljs åt vid Aunt Ruth’s gamla stuga så ber jag om att jag får ta en bild på henne. I utbyte får jag skriva min autograf på hennes guidepapper. Hon tycker att det är väldigt roligt att jag har hittat hit. De flesta som besöker Chesterfield är de som har en koppling till den gamla staden, eller de som åtminstone bor i landet. Att jag som är från Sverige har hittat dit är stort.

Aunt Ruth’s stuga är det andra huset vi besöker. Jag har alltså redan gett vika för min nyfikenhet. Jag sneglar på mobilens klocka och ser att tiden går alldeles för snabbt. Trots det så ger jag återigen vika för nyfikenheten och vi åker till ytterligare ett nytt hus som vi ska kika in i. Som du kanske förstår så vann min nyfikenhet över tiden och innan jag slutligen lämnar Chesterfield.

Jag är några timmar försenad i min planering, men en upplevelse rikare. Om jag skulle få göra om den här dagen så hade jag sett till att jag hade haft lite mer tid för det hade varit kul att kunna besöka alla husen. De har verkligen gjort ett otroligt jobb med att rusta upp husen, både utvändigt men framför allt invändigt. Det är verkligen som att åka tillbaka i tiden.

Historien om Chesterfield

Idéen till bosättningen kom först till grundaren Chester Call när han färdades genom dalen på jakt efter en plats för sin nyligen inköpta boskap. Detta var år 1879. Han gillade området så mycket att han etablerade sin ranch här tillsammans med en släkting. Ett år senare så tog han med sin familj för att bosätta sig vid den lilla ranchen. Han tyckte att Salt Lake Valley började bli alldeles för trångbott med alla pionjärer som reste dit.

Chester pratade så gott om den nya platsen han hade funnit och det dröjde inte länge innan några av hans vänner och familj gjorde honom sällskap. De första bosättarna byggde sina hem i botten av floden Portneuf som ligger väster om dagens Chesterfield.

Chesterfield i slutet av 1800-talet

År 1881 så började Union Pacific Railroad att bygga en ny järnvägslinje söder om Chesterfield.

Linjen gick genom dagens Bancroft som ligger drygt 17 km från Chesterfield. Idag så tar det “bara” drygt en kvart att köra med bil. Men i dåtidens Idaho så tog det betydligt längre tid att färdas mellan de två platserna.

År 1883 så anlände kyrkliga representanter för LDS-kyrkan. De ville etablera en filial i området.

Under deras besök så bad de medlemmarna att organisera sig i en central by som inte låg precis vid floden Portneuf. De valde platsen där nuvarande Chesterfield finns, vid foten av den vackra dalen. Precis som i traditionella Mormon-städer så lades Chesterfield ut i ett rutmönster bestående av trettiofem tunnland i samma storlek.

År 1890 så var LDS-möteshuset och en butik de enda byggnaderna som fanns på stadsplatsen. Detta på grund av ett misstag i en regeringsundersökning som gjorde att marken inte fanns med på marknaden under en tid.

Befolkningen ökar stadigt och år 1900 så bor det 73 familjer som innehåller totalt 418 personer i församlingen. Man har även delat av församlingen så ytterligare 150 personer tillhör Hatch Ward.

Chesterfield i början av 1900-talet

Under åren 1898 och 1900 så drabbades området av väldigt kalla vintrar och en torka som orsakade en stor utvandring år 1901. Paniken från 1907 och ytterligare en svår vinter orsakade ännu en utvandring. År 1908 så var det färre än 400 personer kvar i området.

Men det var inte slutet för Chesterfield utan efter det så började befolkningen istället att växa och vid 1920-talet så hade staden en befolkning på ungeför 700 invånare. Det skulle dock inte visa sig vara långvarigt.

På 1920-talet så kom en serie lågkonjunkturer och i samband med landsomfattande jordbruksproblem så började Chesterfield att gå mot sitt öde som spökstad. Vid 1928 så hade befolkningsantalet minskat till 425 personer och runt 1941 så hade de flesta byggnader i Chesterfield blivit övergivna. År 1941 var även samma år som skolan i Chesterfield stängde.

När sedan kyrkan stod tom i början av 1950-talet och den allmänna butiken var övergiven runt år 1956 så resulterade det i att befolkningsantalet åter igen minskade. På 1970-talet så fanns det under 200 personer i hela området och endast 20 personer som bodde i det som nu är det historiska Chesterfield.

Det som gjorde att många valde att flytta var de kalla och väldigt hårda vintrarna. Ibland var det så kallt att boskapen frös ihjäl. Men att flytta från Chesterfield går inte att jämföra med att flytta idag. Det var inte så att man bara funderade en eller två dagar och sen bestämde sig för att flytta.

Nej, det var ett beslut man tog efter många kalla och hårda vintrar och andra svårigheter då man inte hade något annat val.

Några av de historiska byggnaderna i Chesterfield

LDS Meetinghouse är den mest framstående och allra bäst bevarade byggnaden i hela Chesterfield. Det byggdes mellan 1887 och 1892. Det finns också gamla byggnader från kyrkan här i Chesterfield. LDS Church står för The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. På svenska kallas kyrkan  för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Kyrkans medlemmar kallas ofta för mormoner, men själva vill de bli kallade för medlemmar i Jesu Kristi Kyrka.

Intill möteshuset så uppfördes en nöjeshall (Amusement Hall) år 1895. Den byggnaden var centrum för alla sociala aktiviteter i Chesterfield och byggnaden bestod av ett stort rum med ett trägolv och en scen. Men med åren så förstördes byggnaden tills det bara kvar en ruin kvar. Nöjeshallen restaurerades mellan 1999 och 2003.

Tithing Office och Tithing Granary byggdes år 1990. Alla LDS-medlemmar betalade tionde till kyrkan. Tionde är en skatt som kyrkan uppburit från jordbrukare i många kristna länder och tiondet motsvarade ursprungligen 1/10 av det jordbruket producerade.

Väldigt få medlemmar kunde betala kontant vid början av 1900-talet så de flesta betalade istället “i natura” med produkter från gården. Till exempel korn, grönsaker, ägg och husdjur.

Korndonationerna lagrades i Tithing Granary och till Tithing Office så kom medlemmarna för att betala sitt tionde. Varorna i sin tur skickades ut till de i nöd och anläggningen fungerade som ett slags lager och allmän butik.

Nathan Barlow House byggdes omkring 1900 och var hem för postmästaren och ägaren till butiken (General Store). Men efter Paniken 1907 och den hårda vintern så förlorade Nathan Barlow alla sina pengar och all sin boskap. Han hade inget annat val än att lämna samhället. Hans hem restaurerades år 2009 och ättlingar till Nathan bidrog med inredningen.

Ira Call-stugan är saltboxhus. Den innehöll två polygama familjer under en kort tid. Ett saltboxxhus är en traditionell New England-stil med ett långt, lutande tak som lutar ned till baksidan. Vanligtvis ett träramhus.

En saltbox har bara en våning på baksidan och två våningar på framtidan. Den platta främre och centrala skorstenen är igenkännliga egenskaper, medan det är asymmetri på ojäma sidor. Den långa, låga bakre taklinjen är en av de mest utmärkande egenskaperna hos en saltlåda som tar sitt namn från likheten med en trälådad låda där man bevarade salt en gång i tiden.

Aunt Ruth Call David’s stuga är byggt av röda tjocka tallstockar med ett golv skapat av lera. Stugan byggdes mellan år 1881-1882 och stod egentligen en bit utanför det historiska Chesterfield. Den har sedan dess blivit flyttad och idag finns den inne i området.

Berättelse om Aunt Ruth

Under mitten av 1800-talet så var slavhandel med indianer fortfarande väldigt vanligt och det var inte alls ovanligt för indianer och mexikanska handlare att byta varor mot indiankvinnor eller barn. Man sålde dessa som slavar och ibland så var det själva indianstammen som frivilligt sålde kvinnorna eller barnen. Det hände också att kvinnorna och barnen kidnappades till följd av olyckor och strider.

Kort sagt, man kunde köpa indiankvinnor och barn i utbyte för föremål. Ofta vapen eller ammunition. När det gäller Ruth så blev hon bortbytt mot en säck mjöl när hon endast var två år gammal. Mannen som köpte henne hette Anson Call och han var en framstående mormonpionjär och en tidig kolonisator av många samhällen i Utah-territoriet och omgivande stater.

Anson hade sålt sin gård år 1846 för att resa västerut med Mary Flint, sin första fru. Som mormonpionjär så korsade han slätterna och bosatte sig i Bountiful, Utah. Där tjänade han som biskop. År 1851 så hade han lett det första sällskapet med de Sista Dagars Heliga och bosatt sig i Fillmore, Utah. Samma år så köpte Anson en indianflicka från en indian vid namn Walkara och bosatte sig sedan i ett samhälle vid namn Fillmore i södra Utah. Han döpte flickan till Ruth.

Tidigare samma år så hade Anson även köpt en indianpojke som han gav namnet Dan. Pojken var mellan tre och fyra år vid köpet. När Anson sen återvände hem till Mary så gav han henne barnen i present. Hon ska ha blivit väldigt glad för barnen. Under samma tid så hade en man vid namn Brigham Young (en av grundarna till Salt Lake City) försökt avskräcka utövandet av slavhandeln av indianer. Han uppmuntrade också sina anhängare att köpa upp indianbarnen så fort de kunde för att lära dem evangeliet. Kanske var det därför som Anson köpte de två barnen.

Även Ruth’s mor såldes och hon placerades hos Anson Call’s granne. Mamman besökte ofta grannhuset för att mata sin dotter mellan sina sysslor. Man vet inte riktigt vad som hände med Ruth’s mamma sen men ryktet var att hon hade rymt iväg.

Ruth’s öde visar sig vara lite bättre än många andra då hon fick samma behandling som de övriga barnen i familjen. Hon var också väldigt älskad av sin adoptivfader. Hur man vet det? När Ruth skulle gifta sig så var hennes blivande man tvungen att skriva på ett avtal om att han “aldrig skulle föra Ruth bort från sin familj utan ömsesidigt samtycke”.

Ruth gifte sig sedan med James Call Davids på juldagen år 1863. Då var hon 14 år gammal. Före giftermålet så hade James frågat henne om hon hellre ville gifta sig med sitt eget folk men då hade hon svarat nej. Enligt hennes familj så fruktade hon indianer.

Efter giftermålet så bosatte sig Ruth och James i samhället vid Bountiful i Utah. James, som tidigare hade varit soldat, sadlade om till bonde medan Ruth blev en barnmorska. De fick åtta barn, men barnadödligheten under denna tid var ganska stor och fyra av barnen dog.

De flyttade sedan till Chesterfield i Idaho efter att hennes bror Chester Call hade bosatt sig där med sin familj. Ruth och James fick ytterligare två barn under tiden de bodde i Chesterfield.

Numera så arbetade James med att odla, tämja hästar och med murverk. Samtidigt så deltog han i religiösa evenemang. Ruth hade skaffat sig ett bra rykte om att hon var en utmärkt hushållerska och kock. Hon var också känd för sina hemläkemedel mot sjukdomar. Hon odlade egna örter och samlade vilda örter för att använda i sin medicinska praxis.

Ruth var dessutom riktigt duktig när det gällde att förlösa barn och därför så var det många som kallade henne för “Aunt”. Många sade att hon hade kraften att läka med endast beröringen av hennes hand över ens ögonbryn.

Om du vill höra berättelsen om Ruth så kan du gå en guidad tur i den gamla pionjärspökstaden i det sydöstra hörnet av Idaho där hennes arv alltid kommer att leva kvar.

Besök historiska Chesterfield

Idag drivs den historiska lilla staden av Chesterfield Foundation.

Jack Jensen besökte Chesterfield många gånger som barn då hans föräldrar växte upp här. Men varje gång som de kom till Chesterfield så hade byggnaderna förfallit mer och mer. De älskade området och ville inte se Chesterfield förfalla helt. Så de grundade Chesterfield Foundation år 1980 tillsammans med andra familjer vars ättlingar härstammade från Chesterfield. Syftet var att restaurera och återuppliva den lilla staden i dalen för att kunna berätta historien om Chesterfield för oss andra. Och redan under första året så hade man lyckats återuppbygga the Meeting House.

Fram till idag så har man restaurerat de flesta av de historiska husen till dess ursprung. Målet är att alla byggnader ska restaureras till dess ursprungliga tillstånd. För att kunna göra detta så tar de emot donationer. T ex så kan man gå en guidad tur helt gratis men att ge dricks uppskattas väldigt mycket då dessa pengar går till restaureringen av Chesterfield. Då får man även möjlighet att se byggnaderna från insidan.

Öppettider för dig som vill besöka Chesterfield och gå in i byggnaderna

Chesterfield Historic Place håller öppet från Memorial Day (sista måndagen i maj varje år) till Labor Day (den första måndagen i september). Det är öppet måndag till lördag mellan klockan 10 och 18. Du kan boka en guidad tur via hemsidan eller börja ditt besök med att åka till Holbrook Mercantile & General Merchandise Museum där det finns volontärer som arbetar.

Chesterfield Historic Place är en väldigt viktig plats som berättar mycket om en viss tidsperiod. Det gör platsen väldigt unik och det är också därför Chesterfield finns listad i National Register of Historic Places. Staden är också listad under “Mormon Historic Sites Foundation’s Mormon Historic Sites Registry”.

Hitta till Chesterfield i Idaho

Jag började min resa i Lava Hot Springs och körde sedan till Bancroft. Där följde jag den natursköna vägen till Chesterfield. Det tog ungefär en halvtimme att köra.

Vill du läsa mer om spökstäder?

Jag har besökt flera spökstäder runt om i världen. Bland annat så har jag besökt spökstaden Bodie i Kalifornien, Custer Ghost Town i Idaho och den levande spökstaden Silverton i Australien. Under vår roadtrip sommaren 2019 så besökte vi även Virginia och Nevada City i Montana men jag har inte hunnit skriva om de än.

Har du besökt någon spökstad? Vilken? Berätta gärna mer i kommentarsfältet.