Från Kiruna till Jokkmokk - via Gällivare

Från Kiruna till Jokkmokk – via Gällivare

Jag passerar skylten till Muddus nationalpark strax innan jag åker förbi Ligga kraftverkstation. Nyss passerade jag Porjus och klockan är 19.12. Jag vill så gärna svänga in på den mindre vägen, vill så gärna ta en promenad inne i parken. Men klockan är mycket och regnet faller tätt utanför bilens trygga dörrar. Så jag svänger aldrig av utan fortsätter att köra och hoppas på att regnet ska avta till morgondagen.

Jag började dagens etapp i Kiruna med frukost på Scandic Ferrum där jag övernattade. Sen så styr jag bilen mot Gällivare. Det känns oerhört tråkigt och ledsamt när jag passerar Svappavaara för det är där jag normalt brukar svänga vänster mot Mertajärvi. Nu kör jag istället rakt fram.

I Gällivare så regnar det men jag åker ändå mot den gamla kyrkan som jag har läst ska vara fin och som jag aldrig har sett. Åtminstone inte som jag kan minnas. Vid parkeringen så sitter jag kvar en stund i bilen innan jag går ut. Passar på att läsa ett kapitel i min bok medan jag hoppas på att det ska bli uppehåll med regnet.

Det fortsätter att regna men en stund senare så går jag ut ändå. Annars kommer jag bli kvar här hela kvällen. Precis när jag kliver ut från bilen så avtar regnet litegrann åtminstone. Jag hade bara tänkt att ta några bilder på den från utsidan men när jag kommer fram till anslagstavlan utanför kyrkan så inser jag att jag ju hade kunnat kolla in också. Om jag inte hade suttit kvar i bilen för de stängde en kvart tidigare. Surt? Ja.

Jag äter kvällsmat på MF:s Grill – som för mig alltid kommer heta MD:s Grill. Grillen som jag är uppvuxen med, även fast jag inte bott i Gällivare. Men det är där vi alltid har ätit när vi har varit i Gällivare. Alltid. Nu har den bytt plats (bokstavligt talat, de har flyttat hela byggnaden) och ser annorlunda ut inuti, men maten smakade lika bra som sist. Jag äter schnitzel, pommes och persiljesmör.

Sen var jag tvungen att bestämma mig vart jag skulle övernatta. I regniga Gällivare, eller fortsätta vidare mot Jokkmokk? Jag väljer Jokkmokk. Det finns en camping där som ser fin ut som jag tänker att jag ska kolla på åtminstone. Sen får vi se hur det blir. Jag hoppas att det inte regnar i Jokkmokk.

Boendetips i Kiruna; Scandic Ferrum har sköna sängar och har du tur så får du också utsikt mot fjällvärlden.

Läs mer: Kiruna, Gällivare och Jokkmokk har mycket att erbjuda i naturupplevelseväg. Länkarna går till de officiella turismsidorna för respektive ort om du vill ha tips om vad som finns att se och göra.

Efter att ha sovit i tält och på madrass i bilen så är det så skönt att få sova i en riktig säng igen.
Utsikt över polishuset, fjällen och LKAB.
På väggen ovanför sängen så finns denna tavla som jag bara vill ta med mig hem.
LKAB – anledningen till att Kirunas stadskärna ska flyttas.
Det är mörkt ute men det regnar inte så mycket när jag lämnar Kiruna.
Säger hej då till de klassiska busskurerna i Norrbotten.
Att fotografera i regn kan ge väldigt vackra färger.
Gällivare gamla kyrka – även kallad för Lappkyrkan och Ettöreskyrkan. Kyrkan är byggd av timmer med ett spåntak och används för dop, vigslar och andakter under de tre sommarmånaderna varje år.
Inredningen på MF:s Grill.

Jag lämnar regnet och Gällivare bakom mig

När jag kör ut från Gällivare, på E45:an söderut, så passerar jag Femmanvägen. Om jag svänger vänster där så kommer jag upp till toppen av Dundret. Sist jag var uppe på Dundret så var det vinter och jag åkte slalom på isigt underlag. Det är väldigt många år sedan och efter att ha sett Amandas fantastiska bilder från Dundret nu i sommar så ville jag verkligen svänga av här.

Men, det regnar och himlen är mer grå än blå. Det känns inte som att det är värt att åka upp dit idag. Jag kör istället vidare och tänker att nästa år så kanske det är meningen att jag ska upp dit.

Utsikten från Dundret är fantastisk. Från Dundrets topp ser man 1/11 del av Sveriges yta, bland annat Sarekfjällen och Kebnekaise. Midnattssolen ser man under en hel månad, mellan den 5 juni och den 11 juli. – Dundret.se

Regndropparna fortsätter att piska hårt mot bilrutan och jag ser en skylt vid kanten av vägen där det står Muddus Nationalpark. Jag förstår inte riktigt vad skylten gör där, för det är ju ingen entré in till parken här direkt. Bara en skylt vid vägen. Men det går att svänga av åt andra hållet, det verkar vara en stor parkering och rengärdesområde här. Jag parkerar bilen och tar med mig kameran och går över vägen.

Tar en bild på skylten, på skogen och tänker att det här inte riktigt räknas som ett nationalparksbesök men jag kunde ju inte bara låta bli att stanna ändå. Trots att jag nu har blivit blöt av regnet. Varför lämnade jag min regnponcho hemma?

Efteråt så läser jag att det går att skida i ospårad terräng in till parken och att det här förmodligen är vart man parkerar. Jag läser också att man inte rekommenderar att ta denna väg under sommaren då det är svårt att ta sig fram på myrarna.

En av vägarna in till Muddus Nationalpark, som dock är bättre att använda under vintern när du kan åka skidor.
Dramatiska moln och mörka skuggor åt ena hållet.
Men ljusare åt andra hållet.
Visste du att det finns skogsområden i Muddus Nationalpark med tallar äldre än 700 år? Det visste inte jag, förrän nu. Jag såg dock ingen sån den här gången.
Myrlandskap från vägen.
E45 söderut.

Det här med att “jag borde…”

En stund senare ser jag skylten som pekar in mot Stora Sjöfallet och Ritsem. En del av mig vill svänga av här. Molnen är tunga men solen skiner igenom lite då och då. Tänker att det kan bli fina bilder. Fast jag är trött och har egentligen ingen lust att köra ytterligare ungefär trettio mil extra. Men tänker att jag borde. För bildernas skull. Borde, borde, borde. Nej, jag struntar i det och passerar skylten och tänker att nej, jag har varit där och även om jag vet hur fint det är så ska jag fokusera på att se något nytt. Imorgon ska jag besöka Muddus på riktigt. Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Låta regnet falla utanför bilen medan jag fortsätter läsa i min bok.

Strax innan Jokkmokk så passerar jag Laponia ställplats och stannar till där en stund. Tänker att här kanske jag skulle kunna övernatta. Sitter i bilen och tittar ut över vattnet och över Sareks fjälltoppar som skymtar i bakgrunden. Det enda “problemet” är att det inte finns någon toalett här. Jag åker in till Jokkmokk, mot Arctic Camp, nu med stor beslutsångest över vart jag ska övernatta.

Gratis på ställplatsen utan toalett eller för 235 kr på Arctic Camp med toalett och möjlighet att duscha?

Bestämmer mig för att åka och köpa frukost till morgondagen på ICA medan jag funderar. Det blir dock bara bananer. Hinner även fylla upp bensintanken på OKQ8 och passar på att besöka toaletten. Sen har jag tydligen bestämt mig för jag åker norrut mot ställplatsen där jag parkerar precis vid vattnet. Mitt hem för denna natt.

Det öser inte ned lika mycket och molnen är vackra. Det skulle kunna bli riktigt snygga bilder.
Jag väljer att strunta i alla “borde” och “måsten” och försöker att inte tänka på alla bilder som skulle kunna tas. Samtidigt ignorerar jag alla tankarna som säger åt mig att stanna lite här och var.
Ställplats Laponia, strax norr om Jokkmokk.
Här kan du sova i husbil eller tälta. Det går också bra att bara njuta av utsikten.
Det finns flera informationstavlor där du kan läsa om området och om världsarvet Laponia.
Sämre utsikt kunde jag haft.

Vill du läsa mer om min roadtrip genom tre länder? Det kan du göra under taggen “solo genom tre länder“.

Similar Posts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *