En oförglömlig soluppgång vid Swiftcurrent Lake i Many Glacier

Vi kliver upp innan solen är uppe. Den varma husbilen som vi somnade i har nu blivit väldigt kall. Så kall att pappa vaknade under natten och slog på värmepumpen. Då blev det istället väldigt varmt i det lilla sovrummet längst bak i husbilen. Där jag sov. Eller försökte sova.

Jag vaknade av att jag inte kunde andas bra på grund av värmen. Jag har alltid haft problem med att sova i värme och speciellt under luftvärmepumpsvärme. Den är obehaglig på något sätt.

Under gårdagen så hade vi tagit shuttlebussen upp till Logan Pass och vandrat till Hidden Lake. Eller till utsiktsplatsen för Hidden Lake. Vandringen ned till själva sjön var avstängd på grund av björnaktivitet i det området. Och jag vet inte hur det är med dig, men även fast jag gärna ser björnar i det vilda så vill jag nog inte komma en björn så nära att vi står öga mot öga.

Vandringen var drygt fem kilometer och ena vägen gick uppför, den andra nedåt. Nu på morgonen så kändes det lite i benen. De var fortfarande trötta. Men upp kommer vi alla och vi börjar den 40 minuter långa resan mellan vår campingplats i St Mary till Many Glacier där vandringen börjar. Anledningen att vi är uppe innan solen är uppe är dock inte för vandringens skull, utan för att jag såklart ska fotografera soluppgången vid Many Glacier.

Även fast jag älskar att fotografera soluppgångar så är det jobbigt i längden att stiga upp så tidigt och jag är dessutom den enda som egentligen bryr mig om att fota då. Därför har jag valt ut några få platser att fota soluppgången vid. Det har jag bestämt redan hemma. Den första platsen är här.

En oförglömlig soluppgång vid Many Glacier

Efter en bilresa på skumpig väg så kommer vi fram till Many Glacier. Vi är lite sena, men jag hinner ändå fånga några bilder när solens strålar landar på bergen. På det spegelblanka vattnet i Swiftcurrent Lake som börjar krusa sig direkt när solen stigit upp lite högre på himlen. Men jag hinner fånga sjön när den ligger spegelblank.

Jag är ensam ute. Okej, nästan. Det är några fotografer en bit bort, men annars är det tyst och det enda ljud som jag hör är bruset från den lilla forsen bakom mig. Kvittrande fågelsång som viskar om att jag nog ändå inte är så ensam som jag känner mig.

Soluppgången är vacker. Inte magiskt vacker men ändå oförglömligt vacker. När jag tänker tillbaka på morgonen så minns jag inte kylan. Minns inte att jag stod där ute och huttrade medan jag fotograferade. Kenny måste påminna mig. Tänk ändå, så lätt det går att glömma bort allt det dåliga.

Så lätt det är att bara minnas allt det bra och det vackra.

Nu vill jag ha frukost och värme

De andra har redan fotograferat sina bilder och sitter nu i husbilen. Väntar tålmodigt på att jag ska komma tillbaka så att vi kan gå och äta frukost på det enda hotell som finns i Many Glacier.

När vågorna på Swiftcurrent Lake blir större och större så känner jag mig nöjd med bilder för den här morgonen. Jag har fått mina soluppgångsbilder, gjort en kort timelapse och filmat några videoklipp. Nu vill jag ha frukost och värme.

Vi åker upp med husbilen till parkeringen bakom hotellet. Det är bara några hundra meter dit, men vi kan inte lämna husbilen vid sidan av vägen där den stått medan jag fotograferade.

Frukosten där på hotellet är ganska dyr så vi köper istället med oss mackor. Tanken är att vi ska ha med oss mackorna på vandringen till Grinnell Glacier som är dagens andra mål.

Men när vi står där i butiken och jag ska välja min macka så känner jag hur all energi försvinner. Jag är inte alls på topphumör för en vandring och det slutar med att vi flyttar fram vandringen en dag.

Istället åker vi på en dagsutflykt till Kanada.