Att vandra i en öken som aldrig tar slut
Det jag såg fram emot allra mest när jag klev på flygplanet som skulle ta mig från Paris till Dahkla, var att få åka till öknen. Jag har egentligen aldrig drömt om det innan, men i samma sekund som jag fick vårt schema så visste jag att jag var tvungen att följa med. För jag ville stå i öknen. Varför spelade ingen roll, det var någonting som jag bara visste att jag ville göra.
Resan började egentligen redan kvällen innan, då jag åkte mellan Stockholm och Paris. Men det kändes inte som att resan egentligen hade börjat då. Utan nej, det var nu allting började. Det var nu alla mina förväntningar steg upp till skyarna! Ni vet nog hur det är, när man fantiserar om något så mycket att man knappt kan tänka på något annat. Precis så var det.
Vi åkte inte till öknen första dagen, utan det blev en lång dag av nya upplevelser innan det äntligen var dags! Och då, när det väl var dags att kliva in i den mörka fyrhjulsdrivna bilen som skulle ta mig dit, då var jag spänd och exalterad.
Det var tidigt på morgonen och jag var egentligen väldigt trött, för kvällen innan var en sån kväll som aldrig verkade ta slut. Av den anledningen så valde jag att prioritera en extra stund i sängen framför frukosten. Istället tog jag med mig en frukt och lite choklad. Och vatten. Massor av vatten, för det kan man aldrig ha för lite av. Speciellt inte när du befinner dig i en stekhet öken utan möjlighet till skugga någonstans.
Efter att ha kört en bra stund längs den asfalterade vägen så svängde vi helt plötsligt av. Mitt ut i ingenstans. För det fanns ingenting där. Den riktiga vägen tog slut och det som låg framför oss var sand, sand och åter sand. Vi åkte en stund ut i intet, nyfikna på vart vi skulle hamna. Och helt plötsligt så var vi där. Bilturen tog slut och vi var framme. Dags att kliva ut från den svala bilen och ut i hettan.
Det fanns några kameler där, med ägare. Några av oss skulle få provrida. Men inte jag. Jag vet inte heller om jag ville för jag tyckte mest synd om kamelerna. Vi hade inte så mycket tid på oss för att utforska, det var synd. Jag hade lätt kunnat stanna kvar där lite längre. Jag försökte dra mig undan alla andra, för jag ville känna känslan av att befinna mig i oändligheten och ensamheten. Efter att ha fotograferat en stund så satte jag mig ned, helt utan ord. För öknen är en fantastisk plats men också skrämmande. Tänk att befinna sig så långt där ute att det verkligen inte finns någon annan eller något annat i närheten. Tänk att vara så ensam.
Tiden började rinna mot sitt slut och jag tog en snabb promenad åt andra hållet, där fanns en stor kulle. Jag fick aldrig veta vad som dolde sig bakom, för jag hann aldrig dit. Tiden tog slut.
Läs mer: Dakhla – den näst största staden i Västsahara
Jag besökte Dahkla som en del av en pressresa.
Som alltid så är alla åsikter, tankar, texter och bilder mina egna.
Så himla vacker öken är. Jag var ju också i öknen när jag var i Lima. Fantastiskt. Längtar tillbaka till just öknen.
Ja, helt fantastisk. Jag skulle inte heller säga nej till ett nytt besök i öknen just nu 🙂
Öknen är fantastisk. Jag har varit i den både i Marocko, Tunisien, Egypten, Jordanien och Dubai. Och Grand Canyon. Men tröttnar aldrig. Och Sahara var den bästa öknen av alla!
Du har sett mer öken än mig. Och nej, förstår att man inte tröttnar. Så fantastisk!
Fantastiskt fina bilder! När var du där? Jag har sett att du har två språk nu på bloggen. Det är nog smart, men det trista är att jag automatiskt får upp det på engelska… Först visste jag inte att det fanns svenska att välja, men nu har jag hittat den svenska flaggan…!
Tack! Jag var där för snart ett år sen, förra året i början av mars.
Det låter inte bra. Ändras det alltid till engelska oavsett om du går in på startsidan eller direkt till ett inlägg? Om du ändrar till svenska och öppnar en ny flik, byter den ändå till engelska direkt?
Really beautiful photos and what an incredible experience. I’ve been to the Sahara and Gobi in Mongolia – this looks awesome. Whereabouts is it?
Thank you! This is outside of Dahkla, in western Sahara.
I love the desert. I think most people overlook the beauty of it. Looks like a great place to explore.
Orden och bilderna står verkligen för sig själva. Så fint skrivet! Jag har själv aldrig varit i öknen men visst är oändliga vidder något speciellt oavsett om det är hav, fjäll eller ängar.
You haven’t missed anything not riding on a camel. It is actually super uncomfortable and when I did it I felt sore for days after. 🙂
This is also one of the things I really want to do! It must be an incredible feeling. and I love your photos.
P.S.: I’m also a big fan of your website design, it’s great!
I have never been to a desert and really do want to visit one. Thank you for showing me a little piece of desert with these great photos:-)
Gorgeous photos! They definitely make me want to head out and explore the desert. Love the close up of the camel! Looks like a great experience 🙂
Great photos–especially the camels. Love that closeup–it looks like we’re getting a camel kiss!
Such a shame you never had those few moments alone in the desert. I’ve been on road trips without the freedom to pull over and experience the places we visited. It was a chance to see some of spectacular places and that, at least, is what you you had as well.
I love deserts. Been to a couple over the years. People underestimate their beauty. Great pics!
Åh vilka härliga bilder! Öknen har alltid lockat mig, men än har jag inte haft chansen att besöka nån.
Verkligen häftigt! Fick uppleva lite öken i Giza/Egypten, men vi höll oss intill pyramiderna samt det man såg under bussturen mellan Sharm el Sheikh och Kairo. Öknen som badade i fullmånens ljus på vägen tillbaka till Sharm är en sak jag ännu minns, det var rätt coolt 🙂