Charter – en sällskapsresa
När jag tänker på charter så tänker jag på Sällskapsresan. Som så många andra svenskar säkert också gör. Jag tänker också på kataloger med bilder på stränder och Bamse. Jag tror Bamse var med i alla fall.. Jag minns hur jag drömde mig bort till de vita stränderna och det turkosa havet som syntes på alla bilder.
Vi åkte aldrig på charter när jag var liten. Det känns inte som att det var lika vanligt att göra det när jag var yngre, som det är idag. Jag minns att en tjej i klassen brukade åka på solsemester varje år och jag ville också. Men våra semestrar tog mig till andra ställen inom Sverige istället. Och oftast hyrde vi stuga på ett havsbad. Kalix, Piteå, Örnsköldsvik..Det var lika mysigt det! Men drömmen om de vita stränderna och det turkosa havet fanns ändå alltid kvar inom mig.
Så när jag åkte på min första charter, över tjugo år gammal, då var jag såklart jätteglad! Äntligen! Vi åkte till Alanya i Turkiet och det var helt underbart. Så underbart att vi återvände två gånger till. Nu har väl inte Alanya några kritvita stränder, men jag var glad ändå.
Det känns som att antingen så älskar man charter eller så hatar man det. Jag är nånstans mitt emellan. Jag har ingenting emot charter, även om jag fördrar att åka på egen hand. För under alla våra (tre) charterresor så har jag knappt sett charterbolagets personal. Och vi har knappt märkt av de andra svenska turisterna heller. Okej, förutom på frukosten och i hotellets pool. Men den tid man spenderar på de ställena är ju inte så lång. Men det har i alla fall känts som en helt vanlig resa, förutom att man sluppit tänka på transfer och sånt.
Det är väl kanske lite därför som jag känner att jag kan lika gärna boka allt på egen hand. Plus att jag älskar att planera och med charter så försvinner ju lite av den delen. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att spana in charterutbudet ibland, för att se om det finns något fynd bland alla resor.
Vad tycker du om charterresor?
Ja nej jag kanske har varit på fem chartersemesterar och de har alla varit bra. Mysigt och bra ordnat i alla lägen. Det finns de som har otur men det har inte jag haft.
Nej, charter är ju inte dåligt egentligen. Utan jag tycker mer att det handlar om på vilket sätt man vill resa. Sen finns det ju säkerligen många som inte alls haft lika bra upplevelser som andra med charter. Och det är tråkigt tycker jag.
Åh vad jag känner igen mig. Jag har provat charter och ja det kanske var bra då på en v de första resorna man gjorde. Idag är själva planerande en stor del av resan. Att få bo på sm privata ställen och hitta det där som inte ens finns på booking och hotels siter. Ha de gott!
Ja, det är ju inte dåligt egentligen. Utan det handlar nog mer om vad man själv gillar. Gillar man att planera så är nog charter inte lika roligt. Hatar man att planera, då är ju charter perfekt. Håller med dig om att det är ju extra roligt när man hittar mysiga ställen som inte ens finns på bokningssidorna på nätet. Sånt får man ju aldrig uppleva om man åker charter tyvärr.
När jag var liten reste min familj mycket till olika konferenser i världen där mina föräldrar skulle jobba. Det blev nästan lite som charter då alla familjer som reste med bodde på samma hotell. Vi var visserligen inte från samma land allihopa men ändå 🙂
Hälsningar Linnea i Bayern
Det låter ju som nästan samma upplägg, fast ändå på ett helt annat sätt. Roligt med att alla inte var från samma land, det är ju roligt att träffa folk från andra länder när man själv är utomlands.