Bohemian Switzerland – en drömlik plats i Tjeckien

Bohemian Switzerland. Det låter som en vacker plats i Schweiz, eller hur? Men i själva verket så är det en nationalpark i nord-västra Tjeckien. Innan jag åkte på en pressresa dit så hade jag inte heller hört talas om platsen. Men efter en snabb sökning på Google så visste jag att jag ville spendera mer tid där än det var planerat! Fast med många viljor inblandade så får man inte alltid som man vill och jag fick nöja mig med de timmar som vi spenderade i nationalparken.

Det var planerat att vi skulle vandra upp till Pravčická gate, men de planerna ändrades i sista minuten. Besvikelsen var stor bland de flesta deltagare och i slutändan så delade vi upp oss i två grupper. En grupp promenerade upp till Pravčická gate och resten följde med Martin, vår reseledare.

Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för jag ville ju besöka båda platserna. Det blev ett sista minuten beslut, precis när grupperna delade upp sig så valde jag att följa med den nya planeringen. Pravčická gate får bli en anledning att åka tillbaka till Bohemian Switzerland.

Promenaden började längs den stora vägen i Hřensko, men efter ett kort stopp vid ett av caféerna så korsade vi vägen och lämnade asfalten. Nu började det riktiga äventyret, det som jag sett fram emot redan innan jag klev av flygplanet. Även om det inte blev den promenad som jag räknat med så kändes det inte som att jag skulle bli besviken.

Vädret var inte det bästa under de timmarna som vi spenderade i Nationalparken. Det duggade lite lätt och solen sken med sin frånvaro. Det var inte kallt men det var ingen värme heller. Egentligen så kanske det är perfekt för en promenad i skogen. Med lite varmare kläder på så var det inga problem.

Även om jag börjar promenaden med att gå längst fram så slutar det ändå med att jag hamnar längst bak. Det brukar lätt bli så med mig för att jag ofta hittar nya motiv att fotografera. Så det dröjde inte länge förrän jag var sist i ledet, oftast såg jag inte ens de andra. Men det gör mig ingenting, det var skönt att lyssna till trädens lugnande sus och den stilla tystnaden medan jag spanade efter vackra platser att fotografera på.

Promenadstigen gick längs floden Kamenice och efter ungefär en halvtimme så nådde vi ett litet trähus. Där tog promenaden slut och det var dags för en båttur längs floden och genom Edmund’s gorge.

Edmund’s Gorge

Edmund’s Gorge är sen tidigare känd under namnet Quiet eller Lower Gorge. Alltså, den tysta eller nedre ravinen. Det är en väldigt stenig ravin och den är en av tre raviner i de nedre delarna av floden Kamenice. Stenväggarna är fyllda med sandsten och väggarna är mellan 50 och 150 meter över vattennivån.

Man kan inte promenera längs Edmund’s Gorge på grund av att det fortfarande faller ned stenar längs klippväggarna. Det är för farligt helt enkelt och dessutom så finns det ingenstans att promenera.

Det jag först lägger märke till när jag kliver på vår båt är att den styrs med en stolpe. Vår ”kapten” använder denna stolpe till att trycka sig framåt längs floden. Båten styrs så som den alltid har styrts och det gillar jag, det känns väldigt bra för naturen.

Naturen har bildat häftiga stentorn

Under den stilla båtturen så får vi veta lite om historian bakom och vi får hjälp att spana efter olika stentorn. Med hjälp av tiden så har stenarna formats till intressanta former och vi ser bland annat delfiner, King Kong och en krokodil.

Edmund’s Gorge är 960 meter lång och det tar ca 20 minuter att åka igenom den med båt. Man kan välja att åka en enkel resa eller tur och retur. Då vi skulle fortsätta vår promenad en bit till så åkte vi bara en enkel resa. Vill du läsa mer om Edmund’s Gorge eller se aktuella priser för båtturen så kan du kolla här.

Helt plötsligt så stannar båten till. Vi får veta att vi ska vänta. Vänta på vattenfallet. Vadå, tänker vi alla. Antingen finns det ett vattenfall eller inte. Men här är det så att vattenfallet faktiskt styrs av människan. Det finns ett rep som hänger ned längs ravinkanten och när man drar i repet så öppnas en damm som släpper igenom vattnet. Så det är bara att vänta på att vattnet ska falla. Det är helt klart endast till för alla turisterna som åker längs ravinen. Trots det så var det ändå roligt att se.

Promenaden fortsätter

Efter att ha klivit av båten så fortsätter promenaden och jag passar på att halka efter ännu mer. Vad gör man inte för att få vackra bilder? Det började med att jag bara frågade om jag kunde få gå tillbaka en bit och ta om några bilder. Jag kände att jag inte hade ordentligt med tid för att få till det som jag ville ha det under första försöket.

Så när det ändå var planerat ett litet stopp på tio minuter så tänkte jag att jag kan gå tillbaka och ta om bilderna utan att stressa. Det slutade med att jag fick tillåtelse att halka efter och istället möta upp de andra vid restaurangen där vi skulle äta lunch. Kanske en nackdel att resa på pressresa, eller resa i grupp överhuvudtaget – man måste ta hänsyn till andra.

Det fanns så otroligt många fina ställen längs resten av promenaden. Men jag kunde inte stanna vid alla så jag fick försöka att välja de absolut vackraste platserna. Det var dessutom många av platserna som inte alls blev bra på bild trots att det såg helt magiskt ut i verkligheten.

Jag hade fått instruktioner om att jag skulle promenera tills jag kom fram till en bro. Jag skulle ta vänster då och gå över bron. Sen var det en liten backe upp och efter den så skulle jag vara framme. Lätt som en plätt, eller hur? Jadå, det var bara det att den där lilla backen inte alls var så liten. Den var väldigt brant och det var tufft att ta sig upp. Jag hade ju en ryggsäck full med utrustning att släpa på också.

Det var så skönt att komma uppför backen, eller berget kanske jag ska skriva. För backen började ju vid botten av ravinen och slutade uppe på ravinen. Promenaden uppför bjöd på vacker skogsutsikt och solens strålar kunde skymtas genom de gröna löven.

När jag kom upp för backen så kändes det så otroligt skönt! Jag klarade det! Och lite lagom till att jag började närma mig restaurangen så började det droppa från himlen. I det ögonblicket så kändes det så skönt med svala regndroppar som sakta svalkade.

Den sista bilden i detta inlägg är tagen utanför restaurangen som vi åt på.  Inte så tokig utsikt, va?

 

 Jag besökte Tjeckien som en del av en pressresa till Tjeckien tillsammans med CzechTourism Scandinavia. Som alltid så är alla åsikter, tankar, texter och bilder mina egna.