Dagbok från Yosemite - På väg till Vernal Falls » Oh darling, let's be adventurers

Detta är del tre av Dagbok från Yosemite. Missade ni de första inläggen så kan ni läsa del ett här och del två här.

Färg fick vi minsann och dagen var inte ens slut. Vårt nästa stopp efter Yosemite Falls fick bli en 5 kilometers tur till en gångbro som skulle ge oss fin utsikt över Vernal Falls. Det skulle vara en enkel promenad, enligt den trevlige park ranger som vi pratade med tidigare på morgonen. Men det förutsätter att man också går rätt väg. Vilket vi inte gjorde.

Och inser man inte det i tid så finns det bara två alternativ. Vända om eller fortsätta gå. Vi valde såklart att fortsätta gå. Vi visste att vi skulle komma fram nån gång tack vare att vi hade en karta med oss som visade att den vägen vi gick också skulle leda oss till slutdestinationen, Vernal Falls.

Den vägbeskrivning som vi fick på morgonen visade att vi skulle gå mot Happy Isles och sen fortsätta längs vattnet. Det gjorde vi. Men enligt denna karta så skulle vi ha gått via Mist Trail då det inte fanns någonstans att korsa floden förrän längre fram. När vi kom fram till “längre fram” så insåg vi att vi hade promenerat längs en väg som egentligen bara ska användas för transporter. Vi mötte dock några andra längs den vägen så det var nog inte så farligt att vi gick där.

Såhär i efterhand så är jag ändå glad att vi gick där vi gick. För annars hade vi fått gå tillbaka längs samma väg och det är inte alls lika roligt som att upptäcka nya saker. Sen så hade vi vår väg nästan helt för oss själva, medan den andra vägen var full av andra vandrare som hade samma mål som oss.

Vår lilla omväg gjorde däremot så att vi helt missade den där gångbron som skulle ge oss fin utsikt över fallet. Istället hamnade vi precis under fallet! Så, promenaden blev lite längre än planerat men hej vattenfall! Det gjorde oss absolut ingenting. Vi hade gott om tid och en stor vilja att utforska. Luften var fylld av vatten från fallet och det var inte en fråga om man skulle bli blöt, utan hur blöt man skulle bli.

Vi började promenad upp för trappstegen för att komma närmare fallet och marken var fylld av vatten. För varje steg som jag tog så insåg jag hur mycket jag älskade mina nya vandringskängor. Jag kunde ju gå i vattenpölarna utan att ens bli blöt. Många var förberedda och hade med sig regnkläder. Personligen så var jag mest glad över att det helt plötsligt blev svalt i luften och jag välkomnade vattendropparna som hamnade på min varma hud.

Man kunde gå upp hela vägen till toppen av vattenfallet, men så långt gick inte jag. Tony och Jimmy valde att gå en bit längre än mig, men jag kände att jag nöjde mig med att ha kommit ungefär till mitten. Att det var blött på marken gjorde mig ingenting, men det var även väldigt halt och med väska så var det inte helt optimalt att gå där. Kenny valde att stanna kvar en bit nedanför, då han inte alls är förtjust i höjder. Men utsikt hade han ändå!

Eftersom bilder säger mer än tusen ord så kommer här en bildbomb från promenaden till Vernal Falls.

Att vandra i värme är ingen lek och vi hade med oss både snacks och vatten. Jag hade min keps på och var så glad för det då solen var väldigt stark. Kanske inte så konstigt då vi befann oss så mycket högre upp i bergen än vi är vana med.