Vi anländer till Torshavn en eftermiddag i september. Det är mulet och regnigt, dock ack så vackert och vi kan inte låta bli att stanna till längs vägen för några snabba foton trots att vi båda är trötta efter en flygresa med extremt mycket turbulens. Vi var dessutom nära på att missa vårt flyg mellan Island och Färöarna.
Efter att ha besökt både Grönland och Island bara dagarna innan det är dags att upptäcka Färöarna så känner jag mig lite trött på att ständigt byta hotellrum och även lite mätt på alla nya intryck. Dock ändå förväntansfull att få uppleva Färöarna, en plats som egentligen knappt fanns på min radar tidigare. Det var mest Katarina som ville åka dit från början när vi började med vår planering inför vår #NordicRoadtrip.
Efter lite snabbt Googlande så kände jag att det helt klart var en plats för mig och det tog inte alls många minuter innan jag dessutom hade hittat ett riktigt fint vattenfall att lägga till på min “vill-gärna-se” lista. Jag ville även gärna få se livs levande puffins, men de bor mestadels på ön Mykines som är mer svåråtkomlig på hösten då färjorna slutar gå och det kan vara för blåsigt väder för helikoptern.
Så, med lite halvt oklara planer för våra dagar så började vi med att bege oss ut på upptäcktsfärd i huvudstaden på Färöarna. Torshavn är den största tätorten som finns på Färöarna med en befolkningsmängd på ca 12 000 invånare. Här arbetar många med fiske och när vi går förbi hamnen så ser vi fiskebåt efter fiskebåt ligga och guppa i det vågiga havet.
Färöarna tillhör Danmark och kulturen på öarna är mestadels nordisk.
Innan vi beger oss ut i regnet så checkar vi in och samlar krafterna.
Utsikt från vårt hotellrum.
Katarina med sin nyinköpta regnjacka från Island.
Fototips: klä i kameran i en plastpåse ifall du inte har ett “riktigt” regnskydd.
På Färöarna så är det bra att ha med sig regnkläder för man vet aldrig när det kommer att börja regna igen.
För det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Katarina gör sitt signaturhopp.
I Torshavn så är både Katarina och husen färgglada.
Vi hittar lite gatukonst. Eller något sånt.
Det är snarare en regel än undantag att hitta hus med gräs på taket.
Torget i Torshavn.
Färöisk streetbar.
Både Färöarna och Grönland står utanför den Europeiska unionen och ögruppen är självstyrande i många lokala frågor ändå sen 1948.
Färöarna är 118 kilometer lång och har en kustlinje på 1 117 kilometer.
Fiskehamnen i Torshavn är väldigt viktig för landet och är också ett transportnav.
En nöjd Katarina.
Stadsvapnet visar Tors hammare, Mjölner.
De flesta färöingar kallar staden för endast Havn.
Katarina posar för fullt.
Torshavn ligger ganska centralt beläget på Färöarna, på östkusen av den största ön Streymoy.
Trots regn och rusk så utforskar vi huvudstadens alla vrår och kanter.
Det är kustklimat i Torshavn och medeltemperaturen ligger på ca 3 grader (vinter) & 11 grader (sommar).
Hamnen håller sig isfri året runt på grund av det milda vintervädret.
Jag gillar reflektionen av Katarina i fönstret.
Hej på dig!
Vi är inte helt ensamma under vår promenad. Jag minns inte vad mannen hette men det blev en liten pratstund, och bildvisning.
Samtal i full gång.
Nu börjar det skymma och hungern börjar göra sig påmind, så vi börjar bege oss vidare för att leta upp någonstans där vi kan äta en varm middag.
Det blir mörkare och mörkare ute.
Vi fångar de sista ögonblicken.
Det var otroligt mysigt att promenera runt i Torshavn.
Trots att det är relativt många som bor där så kändes det som en väldigt lugn plats.
Det fanns båtar överallt.
Torshavn är ett centrum för både industri och handel och här finns flera hamnar, flera fiskfabriker och skeppsvarv.
Här finns också ett mejeri (Färöarnas enda), detaljhandel, maskinfabriker, bryggeriet Restorffs Bryggjarí och två stora köpcentrum.
Och det bästa ordet; Viðskiftafólk som betyder kunder.
Denna resa genomfördes i samarbete med Visit Faroe Islands. Text, bild och åsikter är som vanligt mina egna.
4 Comments
Katarina
februari 24, 2018 at 9:14 f mBättre sent än aldrig, som en brukar säga! Härlig story. Saknar Färöarna. Har också ett inlägg på gång men skjuter på det hela tiden! Stay tuned.
Helena
februari 26, 2018 at 12:36 f mJa, verkligen bättre sent än aldrig. Ja, dit vill jag åka igen nångång. Ser fram emot ditt inlägg!
Wilda
februari 24, 2018 at 10:26 e mSå vackert fångat och helt underbart fint med Katarinas gula kappa i det lågmälda landskapet. Åh dina foton är alltid magi och går in under huden <3
Helena
februari 26, 2018 at 12:37 f mTack Wilda! <3 Och ja, den gjorde sig så himla bra på bild. Verkligen en färgklick.