Bryce Canyon – en del av Utah’s Mighty 5®

Nationalparken Bryce Canyon ligger undangömd i sydvästra Utah, USA och är en av de fem parker som går under samlingsnamnet The Mighty 5®. Av namnet att döma så kan man lätt tro att nationalparken består av en kanjon, men så är inte fallet. Istället så är Bryce Canyon mer som en naturlig amfiteater som skapades av erosion längs den östra sidan av Paunsaugunt Plateau.

När jag åkte på min allra första roadtrip i USA sommaren 2016 så gick vår rutt i närheten av Bryce Canyon och nationalparken stod med på listan över platser som jag ville besöka. Men, när det gäller roadtrips så är det så svårt att veta hur mycket som egentligen kommer att hinnas med. Med andra ord, vi hann inte med Bryce Canyon under den resan.

Så när jag skulle roadtrippa på egen hand under hösten samma år så bestämde jag mig för att jag ville försöka hinna med ett besök till den spektakulära parken. Då Bryce Canyon ligger väldigt högt uppe så är det både kallare och mer risk för snö där. Det får jag erfara redan kvällen innan jag äntligen kommer fram dit. Min originalplan var att komma fram till Bryce Canyon under kvällen, för att vara på plats vid soluppgång.

När jag svänger av Veteran’s Memorial Highway 15 som går mellan Las Vegas och Salt Lake City så har det börjat snöa rejält. Jag väljer ändå att chansa på att det slutar snöa snart så jag börjar köra längs den lilla vägen som tydligen ska ta mig över en bergskedja. Istället för att sluta snöa så börjar det efter en stund istället att vräka ner ännu större snöflingor. Ibland har jag svårt att se vägen ordentligt och jag funderar allvarligt på om jag verkligen ska fortsätta köra den kvällen.

Vid det laget så har jag kört i ungefär en halvtimme i ca 20-30 km/h på en snötäckt väg och befinner mig mitt ute i ingenstans. Jag har knappt mött några bilar sen jag svängde av från den stora vägen och jag börjar förstå varför. Vad händer om jag skulle köra fast? Nej, jag vänder om och tar in på första bästa motell.

Fun fact: Paunsaugunt betyder “bäverns hem”.

Den stora frågan – åka till Bryce Canyon eller inte?

När jag sitter där i motellrummet så vet jag inte hur jag ska göra dagen efter. Ska jag hoppa över Bryce Canyon och åka till Salt Lake City för att spendera min sista dag där? Jag pratar med tjejen i receptionen om vädret och hon säger att det bör gå bra att köra den vägen på förmiddagen då det ska bli bra väder. Jag bestämmer mig ändå för att inte bestämma något förrän jag ser hur vädret verkligen är.

Jag ställer klockan på nio, för oavsett vart jag väljer att åka dagen efter så tänker jag inte köra under tidig morgon då det fortfarande kan vara riktigt halt på vägarna.  Innan jag somnar så loggar jag även in på min webmail för att skicka ett mail till Ruby’s inn där jag har bokat rum inför natten. Jag vill meddela att jag inte kommer att komma fram under natten pga vädret, och så frågar jag även om det finns någon möjlighet till återbetalning. Jag tänker att chansen inte är så stor men det skadar inte att fråga.

Morgonen därpå så vaknar jag upp till ett snötäckt landskap med strålande solsken utanför mitt motellfönster. Då bestämmer jag mig för att Bryce Canyon vinner. Min flight hem är dagen efter men jag känner att jag måste åka dit ändå, även om jag får köra till Salt Lake City i mörkret. Egentligen så ville jag ju även hinna utforska Salt Lake City men det får väl helt enkelt bli en annan gång. Jag kollar även mailen innan jag åker och ser att jag fått ett svar från Ruby’s inn – de kommer inte att debitera mig för rummet.

När jag återigen kör längs den lilla vägen så är jag så glad över att jag vände. För strax efter parkeringsplatsen där jag vände om så börjar det både gå uppåt och bli brant och kurvigt. Verkligen inte en väg jag rekommenderar att köra det både är mörkt och snöar! Däremot så kan jag rekommendera att befinna dig i Bryce Canyon när det är mörkt och klart på himlen, för området är en av de mörkaste platser i Nordamerika och det ska tydligen vara helt fantastiskt att skåda stjärnhimlen därifrån.

All-American Road: Scenic Byway 12

Den sista vägsträckan innan jag kommer till parken går längs en av USA:s vackraste bilvägar. All-American Road: Scenic Byway 12. Att jag får köra längs sen under dagtid då jag faktiskt kan ta in allt det vackra känns väldigt bra och jag känner mig mer än nöjd med gårdagens beslut att inte fortsätta köra i snöovädret. Jag gör några kortare fotostopp längs vägen, men försöker att inte stanna till för länge då jag ändå har en liten tidspress hängandes över mig. Jag vill försöka påbörja bilresan till Salt Lake City innan mörkret faller.

Välkommen till Bryce Canyon

Den skottske immigranten Ebenezer Bryce och hans fru Mary var de första att bosätta sig vid området i Pariadalen. De ansåg att Ebenezers hantverkskunskaper skulle vara väldigt användbara i området och valde därför en plats som ligger nedanför det som kallas för Bryce Canyon idag som deras nya hem. Ebenezer Bryce lät sina djur beta inom det som idag är parkgränserna och sägs ha sagt att amfiteatrarna var “en helsikes plats att förlora en ko på”.

Han anlade även en väg till platån för att få eldningsmaterial och en kanal för att kunna bevattna grödor och djur. Andra bosättare som kom till platsen valde därför att kalla platsen för “Bryce’s Canyon” vilket senare blev “Bryce Canyon”. På grund av torka, överbetning och översvämningar så tvingades de flesta invånare, inklusive familjen Bryce, att lämna området och familjen flyttade till Arizona under 1880.

Det som utmärker Bryce Canyon mest är de så kallade hoodoos som finns inne i parken. Dessa hoodoos är helt unika geologiska strukturer som är formade av bland annat både vatten och vind. Då Bryce Canyon ligger lite undangömd och mer avlägset än andra parker så är det relativt få besökare som hittar hit så mitt tips är att besöka parken innan den blir ännu mer populär. För tro mig, det kommer den att bli.

Visste du…?

• Att den högsta punkten i parken kallas för Rainbow Point och är 2 775 meter över havet.
• Att arkeologiska utgrävningar i parken visar att människor funnits i området under minst 10 000 år.
• Att det finns 13 olika utsiktsplatser längs den 29 km långa bilvägen som går igenom parken.
• Att det finns totalt 80 kilometer med vandringsleder i området.
• Att det finns åtta markerade och underhållna vandringsleder som passar bra för dagsturer.
• Att det finns två övernattningsleder – Riggs Loop Trail (14km) samt Under the Rim Trail (37km)
• Att skidåkning är väldigt populärt i parken.

Inträde:

• Bil + samtliga passagerare: $30
• Motorcykel: $25
• Fotgängare/cyklist: $15
• Årskort: $35 (för dig som planerar fler än ett besök till Bryce Canyon)

Läs mer om de olika typerna av inträdesbiljetter på den officiella hemsidan.

För dig som planerar att besöka fler nationalparker i USA

• America the Beautiful kostar $80 och ger dig tillgång till alla nationalparker i USA under tolv månader.

Tips: stanna alltid till vid Visitors Center när du besöker amerikanska nationalparker.

En biltur längs Bryce Canyon’s Rim Road

Efter ett kort stopp vid Visitors Center så bestämmer jag mig för att köra till slutet av parken och sedan ta mig tillbaka för att avsluta vid parkens populäraste utsiktsplats; Sunset Point. Jag planerar att vara där ungefär två timmar innan solnedgång. Planerar alltså. Eftersom jag känner mig själv väldigt bra så vet jag också att jag förmodligen inte kommer att hålla den tidsplanen.

Det första stopp som jag gör blir vid Piracy Point. Det är även endast hit jag kommer då resten av vägen är spärrad pga att plogbilen ska få arbeta fritt. Jag plockar med mig min medhavda lunch och kliver ut från bilen för att bli mött av solens varma strålar och den vita snön som knastrar under mina vandringskängor. När lunchen är uppäten och jag känner mig nöjd med mina bilder så är det dags att börja åka vidare. Jag vet fortfarande inte om jag kommer att kunna ta mig till slutet av vägen, eller om jag får vända om här.

Rainbow Point, Bryce Point & Sunset Point

Plogbilen har arbetat klart när jag kommer ut på vägen igen och jag svänger vänster mot Rainbow Point. Jag kör sakta längs den nyplogade vägen och ju längre jag kör desto kallare visar temperaturmätaren i bilen. När jag väl kommer fram till Rainbow Point så befinner jag mig på 2 778 meters höjd och här är vindarna både friska och iskalla. Det är knappt att jag vill stiga ut från den varma bilen, men jag tvingar mig själv till att åtminstone gå ut en kort stund för att se på utsikten. Jag har ju ändå tagit mig hela vägen så att stanna kvar i bilen är egentligen inte ens ett alternativ!

Då det är mitt på dagen och stark sol ute i kombination med mycket skuggiga partier så är det inte optimalt för att fotografera. Det är jag mest glad över, för hade det varit perfekta ljusförhållanden så hade jag förmodligen stannat kvar en längre stund där uppe. Istället så blir det bara några snabba bilder och jag börjar sen att köra tillbaka mot början av parken. Jag har kvar några stopp som jag planerat att göra – bland annat vid Aqua Canyon, Natural Bridge, Bryce Point, Inspiration Point och såklart; Sunset Point.

En timme (eller två) senare stannar jag till vid Bryce Point precis när himlen börjar ändra sina färger. Just där och då så känner jag mig så glad över att jag inte lyckades hålla min tidsplan. Jag har svårt att bestämma mig för om jag ska stanna kvar och fota solnedgången vid Bryce Point eller om jag ska ta bilen och köra till Sunset Point som jag planerat. Solen håller på att försvinna bakom bergen och det är så otroligt vackert redan nu. Kommer det att bli bättre om en stund? Efter några minuters beslutsångest bestämmer jag mig för att chansa och köra vidare ändå. Jag hoppas att jag ska hinna dit innan alla färger är borta.

Kall luft, vacker himmel och Sunset Point

Jag behöver inte oroa mig för att jag inte ska hinna fånga amfiteatern i solnedgång, för när jag parkerar vid Sunset Point så är himlen färgad i de vackraste av rosa och blåa toner och jag förstår varför platsen heter Sunset Point. Det är verkligen här som man ska befinna sig vid solnedgång. Solens strålar värmer inte längre och jag är glad att jag tog på min fleecetröja innan jag lämnade bilen. Kylan griper tag i mina kinder och jag drar upp min nyinköpta buff för att värma mig litegrann.

Trots att det fanns några bilar vid parkeringen så verkar det som att de flesta är ute och vandrar, för jag möter inte alls många människor. Bara några stycken vid utsiktsplatsen som är närmast parkeringen. Även jag stannar till där en stund för att fånga några ögonblick innan jag väljer att promenera ned en liten bit längs vandringsleden. Hade det varit tidigare på dagen så hade jag nog velat gå en lite längre bit längs leden, men inte nu när det börjar bli mörkt och kallt.

Stativet som mest har fått ligga i bilen under dagen får äntligen följa med ut och jag hinner fotografera några självporträtt innan den isande kylan till sist vinner över mig. Jag promenerar tillbaka till bilen, omgiven av hoodoos och mäktig natur och känner mig så nöjd över mitt beslut att åka hit.

Jag bestämmer mig för att stanna till vid Ruby’s Inn för att äta middag innan jag påbörjar den drygt fyra timmar långa bilresan till Salt Lake City. Jag tänker att det bästa är att jag kör så långt jag orkar, istället för att boka ett rum i förväg. Det har trots allt varit en lång dag och jag börjar redan bli trött – det kanske slutar med att jag inte orkar köra hela vägen.

Det är svårt att beskriva med ord hur vackert det var så jag låter bilderna nedan tala för sig själva.

Vill du läsa mer om Bryce Canyon?

National Park Service: Bryce Canyon: här kan du läsa om det mesta som har med parken att göra, bland annat om parkens historia och om olika vandringar som du kan göra där.

Bryce Canyon Country: även här kan du hitta information om parken, boende och vandringar.

Resfredag: Bryce Canyon, the kingdom of hoodoos. Annika har också besökt Bryce Canyon tillsammans med sin man Tobias under en tre veckors lång resa genom USA.

Sarah in the Green: Bryce Canyon – hoodoos and tiny creatures