På spaning efter djurliv längs Kinabatangan River

Kinabatangan River är den längsta floden i Sabah. Med 560km vatten som utgör ett hem för ett otroligt brett djurliv. Det finns fler boende längs flodkanten, vi bodde på Nature Lodge Kinabatangan. Du har stora chanser att få se djurlivet längs flodkanten genom att åka på en tur med en av de många båtar som glider längs floden, både morgon och kväll.

Och när du är i Borneo så känns det som ett måste att åka längs Kinabatangan River för att spana efter djurlivet som finns längs flodkanten. Du hoppas på att få se krokodiler, pygméelefanter, noshörningar, apor, fåglar och kanske till och med en orangutang även fast de inte är kända för att hålla till längs floden.

Men kanske du har tur denna dag? Kanske just du får se orangutangerna i deras vilda tillstånd? Precis som jag hade. För jag fick se orangutanger i det vilda. Vi satt i vår lilla båt som sakta gled längs floden när vår guide plötsligt sa till oss att kolla mot träden. För där satt en orangutangfamilj. Mamma, pappa och barn.

Kinabatangan River Cruise

Orangutangerna håller helst till längre in i regnskogen, där de är mer skyddade och trygga. Varför denna familj hängde i trädtopparna längs floden vet vi inte, men otroligt glada för det var vi! Samma morgon hade vi fått träffa orangutangerna på Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre och tyckt att det var en otrolig upplevelse. Denna händelse var ännu bättre även om vi bara såg orangutangfamiljen på långt håll.

Vi fick låna en kikare av en tjej på båten och turades om att titta lite närmare på dom. Smygkika in i deras liv. Jag hade såklart kameran med mig men det är svårt att urskilja orangutangerna. Vet man inte om att dom finns där så är det lätt att missa dom. Eller missta dom för andra apor. Men jag vet. Och det spelar ingen roll att dom är svåra att upptäcka i bilden, för dom finns där och jag vet det.

Vi såg även många slags olika apor och fåglar längs flodturen under den eftermiddagen och det var också en upplevelse. Men ingenting kan toppa känslan av att ha sett vilda, fria orangutanger. Ingenting.

Flodens andra överraskning

Nästa morgon så var det dags att fortsätta spana efter djurlivet. Upp klockan fem på morgonen för att sätta sig i båten igen. Tröttheten finns kvar efter att ha försökt smälta gårdagens äventyr. Glädjen finns också kvar. Och med förhoppningar om att morgonens flodtur ska vara minst lika bra som gårdagens så är det värt det. Det är värt att stiga upp, det är värt att vara trött och frusen, det är helt enkelt bara värt det. För vem vet vad vi kommer att få se denna gång?

Eftersom jag redan hade fått se orangutanger så kunde jag stryka den punkten på min lista över djur som jag ville se i Borneo. Jag kunde också stryka proboscis monkey från min lista. Kvar fanns två djur. Flodkrokodiler och Pygméelefanter. Jag hade också gärna sett Sumatra noshörningen och en solbjörn.

Vi gled sakta längs floden och spanade åt alla håll. Vad skulle vi få se härnäst?

Flodkrokodil kanske? Ja, faktiskt. Helt plötsligt så pekar guiden ut en krokodil som ligger och vilar längs flodkanten. Vi glider närmare. Och närmare. Plötsligt så har krokodilen upptäckt oss och glider ner mot vattnet och det dröjer inte många sekunder innan den är borta.

Vi fick inte se någon pygméelefant, noshörning eller solbjörn. Jag var dock lika glad för det. Med orangutanger och flodkrokodilen färskt i mitt minne så kände jag mig nöjd för denna gång.

Kinabatangan River, jag kommer tillbaka! Då ska jag åka på fler flodturer. Och då ska jag se de andra djuren på min lilla lista.