Padjelantaleden – Min första riktiga fjällvandring (del ett)
Även fast jag har bott i närheten av fjäll under större delen av mitt liv så har jag aldrig varit ute på en riktig fjällvandring. När jag var yngre så var jag inte så intresserad av att vara ute i skogen så det var kanske inte så konstigt. Idag så är jag gärna ute i naturen och då gärna med sällskap av min kamera.
Jag kommer nog aldrig att bli en riktig fjällvandrare och det känns helt okej. Däremot gör jag gärna liknande turer som den som jag gjorde nu i sommar längs Padjelantaleden – några dagar ute i lagom krävande miljö.
Vår vandring började vid Ritsem – där tog vi oss de första två kilometrarna över Akkajaure med M/S Storlule. Vi hade lite ont om tid då resan dit tog lite längre än planerat. Det var lite vägarbeten och dålig väg bland annat. Men vi hann till STF Ritsem med en timme till godo och där passade jag och Katarina på att lämna in varsin väska med den elektronik som inte skulle få följa med på vandringen.
Det var också under den timmen som det blev panikpackning i sista minuten – min packning var egentligen klar när jag lämnade Motala men efter en oplanerad natt i bilen längs vägen så blev det lite kaos i den. Hann precis packa om (och även få med en massa onödigt som inte ens skulle med i matväg) och så bar det iväg över sjön.
M/S Storlule trafikerar sträckan Ritsem-Änonjalme och en enkel resa över sjön kostar 250 kr om du är medlem i STF, eller 300 kr om du inte är medlem. Det går bra att betala med både kort och kontanter och du hittar båttiderna här.
Läs mer: vandring längs Padjelantaleden
6 kilometer, souvas & en fantastisk kväll
Första kvällens vandring blev nästan 6 km och det kändes helt lagom. Vi valde ut en plats där vi kunde tälta och göra upp en eld. Vi hade dessutom en bäck i närheten – härligt med friskt och kallt vatten! Vi lyxade till det med souvas wok (och ett vegetariskt alternativ för Katarina) och det smakade väldigt gott! Solen gick ned under tiden som vi lagade maten och åt, och det märkes direkt en skillnad i temperatur.
Video från första dagen under vandringen
Fler inlägg om Padjelantaleden
Hahaha, alltså handduken? Var den ett skämt eller? Gud, skrattade högt här med min frukost… 🙂 Lätt kan jag tänka mig att den var ja, ser väldigt mycket ut som en disktrasa 😉
Så härliga bilder. Hade du kameran framme när ni vandrade eller togs den fram vid raster och stopp? Jag kan nämligen föreställa mig hur frustrerande det är när man går och inte har kameran uppe och ser fina vyer eller stunder man skulle vilja fånga på bild. Och just det att man inte kan stanna hela tiden heller eftersom det då skulle ta evigheter att komma fram, hehe.
Nej, den var inget skämt. Den var ju ultralight och ultrakompakt kostade bara 88 cent. Och det var en sån där som expanderar i vatten så han visste ju inte hur stor (eller liten) den var förrän där vid första användningen. Han trodde att den skulle vara lite större iaf. Den kallades faktiskt för disktrasan sen 😉
Och tack. Jag hade faktiskt kameran framme i princip hela tiden när vi vandrade. Det blev några stopp men mest korta, snabba stopp för att ta en bild bara. Dock gick vi sen mest i björkskog (inlägg kommer snart hehe) och då blir det lätt samma vyer och lättare att inte ta bilder hela tiden.
Haha, den handduken! 😀
For et flott landskap! Jeg får lyst til å dra ut på tur med en gang. Jeg har ikke gått så mye i fjellet selv heller, men i sommer var jeg blant annet på Hardangervidda her i Norge. Virkelig vakkert! Nå lengter jeg bare etter en ny fjelltur, gjerne når høstfargene har dukket opp 🙂
Ja, eller hur. Världens minsta! Och ja, det är otroligt vackert där i norr. Saknar det mer och mer nu faktiskt. Hardangervidda verkar vara otroligt vackert också, vill gärna åka dit nångång! Skulle också gärna ta en fjälltur med höstfärger <3
Verkligen vackert. Kan tänka mig att ni hade en fantastisk tur och ser fram emot nästa inlägg 🙂
Visst är det. Fjällen är så himla vackra. Mer kommer inom kort!
Ser härligt ut! Var själv helt ointresserad av friluftsliv fram till för några år sedan. Nu tycker jag det är helt fantastiskt och ser fram emot att utvecklas mer på området! Tur man kan ändra sig 🙂
Visst är det roligt hur man förändras! Och ja, verkligen tur att vi har möjligheterna till det.
Så vackert! 🙂
Men alltså den där “Survival towel”…. -den ser ju ut som en disktrasa! Ha, ha!
Eller hur! Den fick faktiskt gå under det namnet under turen 😉
Vilka härliga bilder :). Jag är nog lite som du, blir aldrig en “riktig” fjällvandrare men älskar att vara ute i naturen med kameran! Det vore jättekul att träffas i skogen och fota tillsammans någon gång!
Ha det gott 🙂
Tack Ulrika! Ja, man måste ju inte gå all-in alltid och bli bäst och så på allt. Och ja, det skulle vara roligt att träffas i nån skog och fota nångång!