En spontan roadtrip till Stora Sjöfallets nationalpark

Jag får otroligt mycket inspiration från Instagram och för en vecka sen så satt jag i Jennifer’s mormors röda fåtölj med rosiga kinder efter en morgonpromenad ute på sjön Tjautjasjaure som ligger precis nedanför det röda huset. Medan Jennifer slumrade till i bäddsoffan så scrollade jag i mitt flöde på Instagram och såg då en bild från Stora Sjöfallet, fullt klädd i vit vinterskrud.

Så otroligt vackert, tänkte jag för att i nästa sekund bestämma mig för att dit vill jag också åka. Gärna direkt också. Jag tog en varm dusch och väntade på att Jennifer skulle vakna till liv igen så att jag kunde börja övertala henne att släppa allt annat som hon hade planerat för dagen och istället följa med på en spontan roadtrip.

Det krävdes inte alls mycket övertalning och några timmar senare så satt vi i pappas nytankade Chrysler på jakt efter solnedgången i Stora Sjöfallets Nationalpark.

Här har vi precis svängt av E45:an och påbörjat vår resa längs Vägen västerut.

Renar och vidunderliga fjäll

Vårt första stopp blev när vi såg en hage full av renkalvar. Jag vet inte vad det är, men oavsett om det är renar, älgar, kossor, hästar eller ankor – jag älskar att fånga djur på bild och helst i deras naturliga miljö också. Det är inte riktigt samma sak att besöka en djurpark och fotografera där. Min drömbild hade varit att fotografera renar uppe på fjället. Det blev dock inga renar eller promenad upp på ett fjäll under den dagen utan vi nöjde oss med att fotografera de söta små renkalvarna i hagen.

Ägaren till renarna hade inte sett oss direkt, men lagt märke till att kalvarna hade börjat springa som tokar inne i hagen. Då hade han undrat vad som flugit i dom, men efter en stund så såg han oss stå där och försöka fånga de snabba rörelserna. Vi pratades vi en stund och han berättade att kalvarna normalt sett är lite lugnare än så. De kände av vår närvaro och blev nervösa då vi är främlingar.

Jag hade självklart med mig min drönare Bruce och passade på att flyga en stund precis innan vi passerade gränsen till nationalparken. Det är inte tillåtet att flyga drönare utan tillstånd i svenska nationalparker men som tur är så går det att se de mäktiga bergen långt utanför gränsen till nationalparken. Speciellt om man kommer upp lite i höjd.

Foto: Jennifer Sandström

“Storslagen natur med majestätiska berg täckta av snö. Bara två timmar bort från Gällivare med bil. En perfekt dagsutflykt, i norrländska mått mätt.”
– Jennifer Sandström (Forever Abroad)

Egentligen så har jag 32 mil till Stora Sjöfallet från Mertajärvi så därför var det ju perfekt med en kort dagsutflykt för att supa in den mäktiga naturen och de majestätiska bergen som finns vid Stora Sjöfallet. Perfekt med att tajma in en vacker solnedgång också. Vädret kan ju dock ändras ganska snabbt uppe i fjällen men jag chansar heller än riskerar att missa vad som kunde ha varit en vacker kväll.

Vi hade precis ätit en sen lunch innan vi begav oss mot Vägen västerut (ja, vägen kallas faktiskt så) och hade därför inte planerat så mycket för nästa måltid. Vatten hade vi åtminstone med oss och jag hade två chokladbollar nedstoppade i min övernattningsväska sen innan då jag tänkte att det “kan vara bra att ha med”. Det räcker väl? Njae, det kanske inte riktigt räcker till när hungern kommer smygandes vid kvällskvisten och du befinner dig mitt ute i vildmarken.

Men efter diverse fotostopp längs vägen så hittade vi till en öppen butik vid Stora Sjöfallets fjällanläggning. 25 kronor fattigare och en påse stjärnchips rikare så kände vi oss nöjda och åtminstone lite mätta för stunden. En påse ostbågar fick också följa med men den förblev oöppnad den kvällen.

Foto: Jennifer Sandström

Ett av Europas mest spektakulära vattenfall

Vattenfallet som kallas för Stora Sjöfallet var en gång i tiden ett av de mest spektakulära vattenfall i hela Europa, men när du idag beundrar vattenfallet så går det knappt att förstå hur det såg ut förr. Jag har alltid önskat att jag hade fått uppleva det riktiga Stora Sjöfallet som fanns där för många år sedan. För det är ju vara något speciellt med vattenfall. Att något så enkelt som vatten kan bli så otroligt vackert när det börjar falla. Jag har alltid tyckt att det är så onödigt att förstöra den vackra naturen bara sådär, för att få upp några kraftledningar och få igång vattenkraften.

“Det samiska namnet för området är Stuor Muorkke och det betyder ett land mellan två sjöar. Nationalparken bildades för att skydda fallet och dess källsjöar. Kort efter bildandet ritade man om kartan över parken för att kunna utvinna vattenkraft. Vattenfallet Stuormuorkkegårttje finns kvar, men det är inte lika mäktigt som det var en gång i tiden. Det berättas att dånet av fallet hördes cirka en mil.”
Svenska Nationalparker

Men så kom vi hem till Jennifers pappa sent på kvällen och han berättade bland annat att han spenderade mycket tid i Ritsem och längs Vägen västerut under 70-talet då han jobbade där. Det fick mig att fundera. Utan de där kraftledningarna och vattenkraften så hade det kanske inte funnits en bilväg till Ritsem idag. Då hade jag heller förmodligen inte kunnat åka på den här spontana roadtrippen för att försöka fånga solnedgången. Jag hade inte kunnat få uppleva den här vackra fjällvärlden.

När jag tänker så, då tänker jag också att det kanske inte var så dåligt att de en gång i tiden bestämde sig för att bygga vattenkraft där. Då är jag nog självisk och känner att jag är lite glad över att det blev så som det blev. För det finns ändå så otroligt mycket vackert kvar inne i nationalparken. Jag har själv “bara” varit i nationalparken en gång tidigare, trots att parken “bara” ligger drygt dyra timmar från min hemby. Nu tänker jag dock ta igen förlorad tid och försöka återvända fler gånger.

Läs mer: Fjällvandring i hjärtat av Laponia

Vilda, vackra fjäll i Stora Sjöfallets nationalpark

När vi körde längs den tomma snötäckta vägen där vi knappt mötte några andra bilar så berättade Jennifer för mig att hon alltid sett den här delen av Sverige som vild.

Själv så har jag nog inte reflekterat så mycket över det, även om jag helt och hållet håller med henne. Jag har nog bara inte tänkt i de banorna för att det är ju så det bara är. Våra svenska fjäll är vilda, oftast lite oåtkomliga och kan vara farliga.

Jennifer jämför också de svenska fjällen med Alperna “som har bebyggelse och civiliation lite överallt – men bergen här uppe når du inte med någon väg eller linbana”. Och det är ju så sant. Även om det går att köra bil in till Stora Sjöfallet så måste du ändå bege dig till fots för att verkligen ta dig upp till den riktiga fjällvärlden. Eller åka helikopter. Och väl uppe i fjällen så kanske du möter en eller tio andra vandrare, men du hittar varken caféer eller civilation där uppe.

För att spinna iväg lite om hur farliga fjällen faktiskt kan vara… Häromdagen så hade vi planerat att åka skoter upp till kalfjället som ligger några mil från mitt barndomshem. Där uppe har vi fantastiskt vacker utsikt åt alla håll.

Men på morgonen så kunde vi snabbt se att det inte gick att åka åt det hållet på grund av ett snöoväder som hägrade ovan fjälltopparna. Att befinna sig uppe på ett fjäll under en snöstorm är verkligen inte att rekommendera för det är så lätt att tappa bort sig i helt oskyddad terräng.

Vid tidigare tillfällen så har vi varit uppe på fjället, med strålande solsken ena sekunden för att i nästa sekund knappt kunna se våra skoterspår som börjat driva igen av vindar och snö. Så om du ska ut i fjällen – var försiktig och håll koll på väderleken!

Men bli inte avskräckt för de svenska fjällen är fantastiska!

Foto: Jennifer Sandström

14 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.