En kärlekshistoria om den neapolitanska vedugnsbakade pizzan hos Pizzamakarna i Igelfors

Jag ser pizzan på Instagram först. Visste direkt att det var en pizza som jag skulle gilla. Jag brukar kunna se det på kanterna. Jag är svag för pizzakanterna, det allra godaste på en pizza.

Sen läser jag texten. Vedugnsbakad pizza som är neapolitansk-inspirerade hos Pizzamakarna i Igelfors. Om jag inte redan hade fallit för pizzakanterna så hade det ordet fått mig att falla pladask.

Neapolitansk pizza. Den allra godaste pizzan som finns. För min del så beror det kanske en stor del på grund av att just kanterna är så himla goda på sådana pizzor. Så mjuka och fluffiga.

Jag klickar mig vidare från instagram stories till Pizzamakarnas egna Instagram. Kollar bilderna lite snabbt innan jag klickar mig vidare igen, denna gång till Pizzamakarnas hemsida. Vill spana in meny och öppettider.

Pizzamakarna skapar neapolitansk-inspirerade pizzor med toppings från närområdet.

Menyn är annorlunda. Inte en skymt av de allra vanligaste pizzasorterna. Här finns inga kebabpizzor eller några Capricciosor. Utan här hittar jag pizzor med namn som La X, Jägarns och Fru Alströmer. Namnen låter ju bra men jag blir ändå lite tveksam när jag ser pizzornas ingredienser.

Ryktet säger att jag visst kan vara lite kräsen när det gäller att våga testa en ny pizza och att jag brukar alldeles för ofta välja säkra kort. Men hallå, till mitt försvar så finns det väl ingen bättre pizza än en vanlig hederlig Hawaii? Och en kebabpizza går ju alltid hem.

Men här finns ingen Hawaii. Det närmaste jag kommer är Margaretha. Men. Det känns ju så tråkigt. Och dyrt. För om jag nu ska betala ungefär 150 kr för en pizza så ska jag bannemig inte ha en vanlig tråkig Margaretha… Även om den nu råkar ha magiskt goda kanter.

Så mycket vet jag i alla fall.

Här är det ovanliga öppettider, endast förbokning och förbeställning som gäller

Men, det är ingen idé att ens fantisera om vad jag skulle välja för ny smak innan jag ens har koll på öppettiderna. Surfar vidare från menyn och läser att de inte har öppet som vanliga pizzerior. Utan här är det förbokning och förbeställning som gäller.

Pizzamakarna har öppet lite när de känner för det och om du lyckas få en av de åtråvärda platserna så är det även förbeställning av exakt vilken pizza du vill ha som gäller. Det är faktiskt ett väldigt bra koncept. Inte bara för att de minskar matsvinnet utan för att jag personligen kan spendera alldeles för lång tid med att försöka välja en rätt från menyn.

Jag hittar ingen information om när de har öppet nästa gång, utan ser bara ett gammalt datum. Blir lite besviken men tänker inte mer på det just då. Sen dyker det upp ett nytt inlägg på Instagram bara några timmar senare. Där står det att nästa pizzadag är redan nästa lördag och platserna, eller degarna kanske jag ska säga, släpps om bara en dag.

Jag bestämmer mig på en sekund för att jag ska ha en av de åtråvärda pizzadegarna.

Vi har ca 50 pizza-degar på en helg och när de är uppbokade har vi inte möjlighet att ta emot fler gäster. 

Pizzamakarna

Den efterlängtade bokningsdagen

Jag hänger på låset klockan 15 dagen efter. Är redo att boka bord för två personer, för jag måste ju ta med mig Kenny. Han gillar också vedugnsbakade pizzor. Det har helt plötsligt blivit lite av en sport det här med att behöva förboka bord och pizzadeg så långt i förväg. Kanske är det därför som stället har blivit så populärt? För att det känns exklusivt. Vi får se.

Jag uppdaterar säkert sidan flera gånger redan innan klockan slår 15. Och så helt plötsligt så är bokningen öppen. Får fram olika tider och väljer kl 17. Det känns som en alldeles lagom tid att äta pizza på. Väljer bort lunchpizza till förmån att sova lite extra.

Och när det var bokat, förbeställt och klart? Då var det bara att vänta på att den efterlängtade lördagen skulle komma. Ja, och så var det ju det där med att förbeställa vilken pizza vi vill äta.

Det tar två dagar innan jag lyckas bestämma mig. Det är svårt för jag vill ju inte välja fel. Men jag bestämmer mig med en hel dag till godo. För en gångs skull var jag ute i god tid. Jag valde den pizza som jag sett på bild på Instagram. Den vars fluffiga kanter fått mig på fall.

Kenny hade också svårt att bestämma sig, för det fanns ju så många olika spännande sorter att välja mellan. Att det faktiskt fanns en Pizza-avsmakning på menyn, det undgick faktiskt oss båda två. Annars hade vi ju kanske valt det. Äh, det blir nog bra ändå.

Vår kära vedugn är ett traditionellt hantverk med ursprung i Molise i Italien. Skyltar och inredning inomhus har vi hämtat från vinden uppe i handelsboden. Våra pizza-mössor likaså. 

Pizzamakarna

Vi möts av gamla godingar i högtalarna och en vänlig röst som hälsar oss välkomna till Igelfors

Så kom lördagen och det var dags att börja åka mot Igelfors och våra pizzor. Vi har lite mer än 6 mil enkel väg dit och det är inte så långt. Speciellt inte med norrländska mått. Jag är ju van vid att behöva åka långt, även för vardagliga saker som många tar för givet. Så 6 mil för en magisk pizza känns som ingenting. Jag hoppas mest att det faktiskt är värt det. För ärligt talat så vet jag ju inte alls om den är så magisk på riktig som den har lyckats bli i mitt huvud.

Eftersom vi ändå ska ut och åka så planerar jag även in två miniutflykter, bland annat en kortare promenad i ett naturreservat. Först tänkte jag att vi skulle ta de innan pizzan, men bestämde sen att det blir bättre att ta det efteråt på grund av solnedgången. Men det slutar med att det blir för många oplanerade stopp längs vägen hem så det blir alldeles för sent för promenaden. Däremot så möter vi massa glada kossor, skygga hjortar och en ståtlig älg längs vägen hem så jag är nöjd ändå. Men mer om det i ett annat inlägg. Nu pratar vi ju pizza och vi har ju inte ens kommit fram till Igelfors i berättelsen om den magiska pizzan än.

Vi åker mot Igelfors extra tidigt, för man vet ju aldrig vad som dyker upp längs vägen. Och något dyker faktiskt upp längs vägen. Dromedarer. Ett givet fotostopp. Men vi hinner, det är inga problem. Är till och med en kvart tidiga. Vi parkerar i den lilla skogsdungen bakom den gamla lanthandeln och väntar. Vill inte komma för tidigt. Kenny passar på att fånga lite Pokemons också så det går ingen nöd på oss.

Sen är klockan 17 och vi kliver in genom den gula dörren. Välkomnas av en vänlig röst som frågar om det är Helena. Nej, det är Kenny svarar Kenny samtidigt som jag säger ja. Vi blir hälsad välkomna till Pizzamakarna och Vivi visar oss till vård bord för kvällen.

Vivi är den ena halvan av Pizzamakarna. Den andra är Victor. Två personer som möttes i Singapore och fann varandra när de lagade köttbullar i Australien. Sen hamnade de i Igelfors och resten är historia. Numera är de ett äkta par som bakar pizzor, därav det fyndiga namnet.

De fick en idé om att baka vedugnspizzor under sommaren 2018 och nu, några år senare så är drömmen deras verklighet. Och det var väl tur det, för annars hade jag nog fortfarande aldrig besökt Igelfors.

Fru Alströmer, La X och en magisk Jordgubbspizza

Medan vi väntar på våra pizzor så passar jag på att fotografera. Det är så skönt att slippa sitta och titta i en meny och försöka bestämma sig men som tur är så slipper jag ju. Jag har ju redan förbokat min Fru Alströmer och Kenny har förbokat sin La X. Två vita pizzor, men ska vi testa något nytt så är det lika bra att gå all-in.

Jag är inte riktigt klar med fotograferandet när Victor helt plötsligt står vid vårt bord med rykande färska pizzor. Jag får ta en paus och lägga ner kameran. Eller, först måste jag ju fotografera våra pizzor. Just pizza har jag svårt för att fånga på bild. Det är som att de aldrig riktigt vill bli bra på bild för mig. Men jag knäpper av massa bilder ändå och hoppas att jag ska känna mig nöjd med åtminstone en bild när jag kommer hem. Jag kan ju inte bara åka tillbaka och ta en ny bild.

Bordsgrannen kommenterar om att jag är väldigt noggrann med min matfotografering och Kenny skrattar och säger att han är van vid att inte få börja äta sin mat direkt när den kommer ut. Pfft, ska han säga. Han var minsann snabb med att få upp sin mobilkamera och föreviga sin pizza själv.

Från högtalarna så sjunger Lill-Babs om sin Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini och det är som att förflyttas tillbaka i tiden. Under hela vårt besök där så spelas gamla godingar från en svunnen tid och jag minns att jag kommenterade det till Kenny på plats. Att det var sån passande musik där i den där gamla lanthandeln. Nyrenoverad men full av gamla minnen från forna dagar.

Våra råvaror kommer främst från småskaliga miljömedvetna mathantverkare i Östergötland och Sverige. 

Pizzamakarna

Jag håller andan och tar den första tuggan

När det äntligen är dags att ta den första tuggan så känner jag mig förväntansfull och lite nervös på en och samma gång. Kommer jag tycka om pizzan? Har jag valt rätt pizza? Borde jag valt samma pizza som Kenny? Det brukar nämligen ofta vara så att jag tycker hans mat smakar bättre än min egna…

Men jag behöver inte vara orolig länge, för det smakar gudomligt gott. Kanterna är helt perfekta. Fluffiga, mjuka men lite sega på samma gång och alldeles magiskt goda. Pizzorna är dessutom alldeles lagom stora. Inte som pizzeria-pizzor kan vara ibland, helt omöjliga att äta upp själv. Nej, de här pizzorna är helt perfekta och jag är mer än nöjd.

Faktiskt så nöjd att jag inte kan låta bli att beställa in en dessertpizza med färska jordgubbar som jag av en slump såg på Instagram bara en liten stund innan vi anlände till Igelfors. Och tur var väl det, för Vivi höll faktiskt på att glömma bort att berätta om den efterrätten. Vilken tur att jag själv hade koll då.

Den var alldeles nykomponerad samma eftermiddag och när jag såg den på Instagram så visste jag att jag måste ha en sån. För på samma sätt som jag är svag för fluffiga pizzakanter så är jag minst lika svag för färska jordgubbar. Och årets första jordgubbar? Det var inte tal om någon annan efterrätt även om dessertpizzan med äpple och kanel också lockade. Men när det finns färska jordgubbar? Släng dig i väggen, äpple och kanel!

Kenny är inte så förtjust i efterrätt utan brukar ofta beställa in en förrätt som efterrätt, men vi bestämmer att vi ska dela på en efterrätts den här kvällen. Jag hinner knappt ta den första tuggan innan jag vet att vi kommer att beställa in en till bit innan vi lämnar Pizzamakarna för denna gång. Jag brukar ofta tycka att efterrätter sällan är värda pengarna, men denna Jordgubbspizza? Så värd varenda krona! Magi för smaklökarna.

Åtta väl värda mil att åka enkel resa för att få avnjuta pizzamagi hos Pizzamakarna.

CORNELIA PÅ LITE MERA ROSA

Om du har vägarna förbi Igelfors så tycker jag att du ska boka bord här. Men även om du inte har vägarna förbi Igelfors så tycker jag ändå att du ska boka bord här. För precis som Cornelia skriver så är det värt att åka dit.

På återseende Vivi och Victor!

PS: Tack Cornelia för att du fick mig att hitta Pizzamakarna i Igelfors. Inte hade jag kunnat ana vilken välbevarad hemlighet som fanns där i de djupa östgötska skogarna. Lika lite som jag hade kunnat ana att jag en dag skulle skriva ett sånt här långt inlägg om pizza.

Boka bord hos Pizzamakarna

Hos Pizzamakarna så är det förbokning av både bord och pizza som gäller. Du hittar aktuell meny och aktuella öppettider på Pizzamakarnas hemsida och Instagram.

Hur hittar jag till Pizzamakarna

Pizzamakarna hittar du på Regnavägen 10 i den tidigare bruksorten Igelfors, ca 2 mil norr om Finspång. De håller till i den gamla lanthandeln från 1872.