Jag minns inte riktigt när jag ställde klockan, men jag minns att jag somnade ganska så tidigt kvällen innan. Att stiga upp tidigt och somna sent tar ganska hårt på krafterna så mot mitten av resan så blev det inte så mycket datortid för min del.
Medan min rumskompis Ida satt uppe länge på kvällarna, så valde jag istället att lyssna på kroppen och bädda ner mig tidigare och tidigare för varje kväll som gick. Jag ville ju orka stiga upp tidigt varje morgon för att inte missa dagsljuset i parken.
Tidig morgon är min absoluta favorittid att befinna mig i Yosemite. Då de flesta andra besökare fortfarande ligger kvar och sover i sina varma sängar. Då himlen skiftar från natt till morgon. Då världen är lite tystare och allt är lite vackrare.
Jag är verkligen ingen morgonmänniska, men jag älskar ändå att vara vaken tidigt. Ibland.
Det blev många bilder på Half Dome medan jag satt där utan skor och med ett par fötter som blev kallare och kallare för varje sekund som gick. Jag beundrade utsikten som aldrig tog slut samtidigt som jag skrev ord på papper och vykort. Ibland visste jag inte åt vilket håll jag skulle vända blicken åt, jag ville ju se allting på samma gång. Nu när jag sitter här hemma, bakom ett skrivbord med musik som påminner mig om mina dagar i Yosemite, så vill jag nästan gråta för att jag saknar den känslan så oerhört mycket. Har du blivit helt kär i en plats nångång?
Åh så mycket fina bilder på half dome, nu längtar jag tillbaka!
Tack och åh, det gör jag med! Haha, och insåg precis att Half Dome syns på nästan alla bilder i det här inlägget… 🙂
WOW sikke en magisk morgen du havde, Helena og sikke nogle smukke billeder. Er ret vild med Yosemite, der er så smukt i den nationalpark men mangler stadig at se en solopgang 😉
/Annette
Ja det var en av de mest magiska morgnarna som jag upplevt under 2017. Tack! Så kul att du gillade bilderna.
Waow, vilken natur! Men slackline …. fyyh! Jag blir sååå höjdrädd bara av att titta 😉 Önskar God Jul och Gott Nytt år!
Ja, visst är naturen helt makalös där?! Jag blev också lite höjdrädd att stå och titta på där, speciellt de gångerna han tappade balansen och föll. Gott fortsättning!
WOW, åh. Det där verkar ju verkligen vara en magisk vacker plats att uppleva, helt galet vad vackert. Älskar de sista bilderna, sjukt värda att vänta ut dem på!! 😀
Åh tack fina du! Det ÄR verkligen en magisk plats att vara på – speciellt tidigt på morgonen när de flesta andra sover och man får ha platsen för sig själv.
Så fint, men jag får nästan lite panik bara av att titta på bilderna på Jared. 🙂 Jag skulle aldrig våga. Längtar till juni då jag förhoppningsvis ska återvända till Yosemite.
Då kan du tänka dig känslan av att stå där och titta på – på riktigt – och se han falla. Det gick typ i slowmotion kändes det som. Jag skulle nog hellre inte våga gå sådär, men ändå en upplevelse att få titta på. Åh, ska du dit? Va roligt!! Ser fram emot att få läsa om dina upplevelser då 🙂