Värmeslag i Arches National Park

Så kom dagen då all planering skulle bli verklighet, då tiden inte riktigt räckte till och då våra förutsättningar hade ändrats. Att välja mellan nationalparkerna Canyonlands och Arches visade sig vara omöjligt så det fick bli en tidig morgon med soluppgång i Canyonlands, för att skynda oss igenom ett stekande hett Arches på förmiddagen och även en stund på eftermiddagen. En liten stund kändes bättre än ingenting. Klockan tickade på och vi lämnade inte Moab förrän sent på eftermiddagen. Inte alls så som det var tänkt.

Så skrev jag i ett annat inlägg och nu tänkte jag berätta mer om Arches National Park i Utah. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, men det blev ändå bra. Vi hade inte all tid i världen, men samtidigt så fick det oss att välja det som var mest viktigt – där och då. För det är något som är så svårt att veta. Kommer en plats att leva upp till alla förväntningar? Kommer det att bli så som vi har tänkt oss? Kommer vi bli besvikna? Kommer vi att tycka att det är vackrare än på bilderna? Frågor som känns omöjliga att svara på innan vi har varit där.

En kompis till mig tycker att Arches är bland det häftigaste och vackraste som hon har sett. Själv så kände jag inte riktigt så när jag satt hemma och planerade. Jag kollade på bilder från massa olika platser och försökte bestämma vilka platser som skulle med på resrutten. Jag försökte avgöra om det var värt att åka omvägar för vissa platser eller om det var bättre att bara passera.

När det gäller Arches så hade jag tänkt att vi bara snabbt skulle åka in i parken, ta lite bilder och sen åka vidare. Som du kanske har förstått så blev det inte riktigt så. Utan när vi väl befann oss inne i parken och trots att vi bara körde längs den asfalterade vägen som skulle ta oss genom fantastiskt natur så kände jag att kanske så hade min kompis rätt. Kanske så var naturen i Arches helt fantastiskt och helt unik. Kanske ville jag stanna kvar där lite längre än jag hade trott.

Att vi befann oss där mitt under dagen och mitt under den stekande solen var därför inget jag hade planerat. Därför blev det inte så många promenader där ute i hettan. Jag tror inte att Tony lämnade bilen alls under den tiden vi spenderade inom gränserna för nationalparken. Han hade feber och var tillräckligt varm utan solen. Jag, Kenny och Jimmy försökte oss på att vandra några kortare leder men det var tungt. Värmen där är inte som värmen är hemma. Luften är torr och varje steg kändes tyngre än vanligt, så någon längre vandring skulle det verkligen inte bli den dagen.