I just wanted you to know, this is me trying

Det har varit ganska tomt här. Tystnaden har ekat. Stressen över att inte ha skrivit så mycket på alldeles för lång tid har bara fått mig att vilja skriva ännu mindre. Det är konstigt att det alltid blir så. Jag har knappt rört min kamera det senaste året. Allt det som varit jag har sakta försvunnit, suddats ut, medan ett nytt jag har skapats. Nu är det dags att kombinera de två. För allt det som varit är ju fortfarande jag, samtidigt som det nya som har vuxit fram också är jag.

Det är snart midnatt och jag dricker en kopp te. Jag som egentligen inte ens tycker om te, men nånstans har jag börjat kunna tolerera det och visst är det gott med något varmt ibland.

Jag fryser i själen. Värmefläkten pumpar ut varmluft och elementen går inte att öka mer, men ändå är jag kall inombords. Kanske är det eftermiddagens spontana promenad med kameran utan vantar i snöstorm som sitter kvar. Eller så fryser jag bara trots att det ”bara” är knappa fem minusgrader ute. Och när jag väl är ute med kameran så är det som att jag glömmer allt annat. Jag tänker inte på att handen som håller kameran är helt röd och att kylan biter tag så hårt att det börjar sticka. Jag märker inte att jag snart varit ute i en timme för det känns som fem minuter. Så vill jag känna igen och igen och igen. At least I’m trying.

Det är svårt att skriva igen. Det tar tid att hitta de försvunna orden. Det är svårt att börja öppna upp igen. Svårt att dela med mig igen när jag varit stängd ett tag. Men kanske behöver jag inte göra det så svårt för mig själv. Kanske behöver jag bara börja igen. Försöka lätta på kraven om det perfekta. Men hur medveten jag än är om att det är sån jag är så är det inte lättare för det. Och egentligen så är det kanske inte alls brist på ord jag har, utan mer modet att låta orden fastna på papper. Eller här på bloggen, ute i det vilda internet.

Jag har ändrat orden i det här inlägget så många gånger att jag inte ens minns hur det första utkastet var. Några ord som jag känner att jag ofta återkommer till, är att det sällan blir så som man har tänkt sig. Och det är ju faktiskt sant. Det här inlägget började med helt andra ord, men slutar nu såhär. Orden som jag nu har präntat ner är det som jag vill få sagt här och nu. Resten av bokstäverna är för evigt borta. Raderade som om de aldrig någonsin funnits.

Nu ska jag bara våga trycka publicera. Våga släppa taget om just dessa ord.

Similar Posts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

6 Comments

  1. Har faktiskt senaste månaderna velat messa och fråga hur det är med dig. Saknat dina inlägg. Men sedan inte orkat riktigt. Kampen mot egna demoner har tagit över. Vi kanske behöver lära oss att allt inte behöver vara perfekt alltid. Och att det är okej att inte blogga ibland. Och okej att blogga om det personliga om man behöver. Du får gärna messa om du vill chatta lite. Kram

    1. Visst är det så lätt att göra upp massa planer i huvudet, på allt man vill och planerar att göra, men sen när det väl kommer till kritan så finns inte alltid orken där. Och ibland kanske det helt enkelt måste få vara så. Ja, den där ständiga kampen mot det perfekta, den är jobbig. Nu gick det visst lite tid emellan inläggen igen, haha. Jaja 🙂 Kram!

  2. Heja dig som tar steg! Bloggar för mig handlar om vad bloggaren vill dela, inte någon förväntan från mitt håll. Och glöm inte att blogginlägg kan vara lika inspirerande med bilder/foton som med ord. Inlägg med flödande ord behövs inte alltid, det kan räcka med associationsord såsom utrop om vatten, skogen, klipphällen, etc. Take care.

    1. Tack Frida! Ja, det är så en blogg är för mig också, när jag läser andras. Men när det gäller min egen kan jag ofta känna att den måste vara på ett speciellt sätt, att inläggen inte får blanda sig för mycket…Dumt egentligen för jag borde ju ha samma tankar om min egna blogg som jag har om andras. Tack för din kommentar, jag ska försöka tänka på dina ord när jag tvekar inför att lägga ut korta inlägg eller om jag nu bara väljer att dela en bild med några korta ord.