Austin Food Works – en liten bit av Amerika i Stockholm

Med drömmar om den amerikanska södern så kliver vi in i den mysiga lokalen på Norrtullsgatan 24. Vi är tio minuter sena men efter ett kort samtal från baksätet av taxin så har vi försäkrat oss om att bordet väntar på oss. När vi kliver ur bilen så är vi hungriga och redo att spana in menyn på Austin Food Works.

Sliten inredning och mysig atmosfär

Vi kliver in till värmen och lämnar den kyliga Stockholmsnatten utanför. Mitt första intryck är att det här ett ställe som jag gillar. Ljudnivån är lagom hög, men inte för hög. Ni vet, sådär jobbigt hög att man knappt hör ens egna tankar. Nej, här är det alldeles lagom högt. Vi får vänta en stund vid baren innan vårt bord är redo och jag passar på att spana in inredningen som består av slitet trä, lite plåt och otroligt snygga lampor!

Ibland blir det lite fel med översättningen

När vi fått studera menyn en stund så har vi båda bestämt oss för samma rätt. Det är inte vårt första val, men ingen av oss kunde motså “triple cooked baked potato” och därför beställer vi in vad vi tror är revbensspjäll. Så döm vår förvåning när tallrikarna kommer in och där ligger varsin bit kött.

Min första tanke är men, var är mina revbensspjäll?

När jag möter Kennys blick så berättar hans ögon att han tänker exakt samma sak. Okej, det här var en besvikelse.. Jag tar fram Google Translate på mobilen och översätter menyn. Jaha, det var visst inte alls revbensspjäll som vi beställde in. Det är väl bara att gilla läget och hoppas att köttbiten är god ändå.

Triple cooked baked potato

Jag börjar med att smaka lite försiktigt på min “triple cooked baked potato” och njuter av smaken, för den är god. Otroligt god. Coleslawen är också god, likaså de gröna ärtorna. Men köttet? Nej, köttet var inte det som jag förväntat mig trots att jag blivit förvarnad att det skulle vara både rosa och på gränsen till rare.  Men det var lite väl rosa och rare för min smak. Jag gillar välstekt, jag gillar när det är lite tuggmotstånd och jag gillar inte när halva köttbiten är fylld av fett.

På andra sidan bordet så är besvikelsen också stor men Kenny var mest besviken över att det var alldeles för lite kött och för mycket fett.

Jag kämpar med att försöka äta köttet, att klaga har jag inte ens tänkt på men när servitören kommer fram och frågar om allt smakade bra, då svarade jag ärligt att det nog var lite för rosa.

Han frågar om jag vill att de ska steka till det litegrann och försvinner snabbt iväg med min tallrik. Fem minuter senare så är köttet ätbart och smakar mycket bättre. Tänk vad lite det krävs ibland.

Samtal om dialekter

Atmosfären inne på Austin Food Works är härlig och personalen är supertrevliga och mellan dryckesbeställningarna så pratar vi om dialekter och avsaknad av dialekter i Stockholm. Kenny provsmakar olika sorters öl och när vi några timmar senare lämnar restaurangen så är vi både mätta och nöjda.

Trots det lilla missödet med köttet så kommer jag definitivt att besöka Austin Food Works igen. Vi har ju ingen annan än oss själva att skylla på för vår felaktiga översättning. Och jag vill ha min mac & cheese..