Inlägget innehåller annonslänkar. Läs mer här.

Menu
Norrbotten

Kukkolaforsen – ett riktigt smultronställe vid Torne älv i Tornedalen

Kukkolaforsen, Tornedalen

Jag har tidigare skrivit om den där magiska natten vid Kukkolaforsen då älvorna dansade i dimman i takt med att solen vaknade till liv ännu en dag. Då solens starka strålar lyste igenom dimman och då tystnaden var bedövande och det kändes som att jag var den enda människa som var vaken. Nu ska jag berätta mer om vår vistelse där, i den lilla tornedalska byn Kukkola vid den virvlande otämjda Kukkolaforsen där två länder möts på varsin sida om gränsälven.

Vi börjar vår resa i Mertajärvi och åker söderut längs E45:an till Vittangi. Där svänger vi av mot Pajala, för att sen ansluta till Norrskensvägen, eller riksväg 99 som den egentligen heter. Vi hade kunnat köra hela vägen längs Norrskensvägen men sträckan mellan Karesuando och Muodoslompolo är inte den bästa så den här gången väljer vi den andra vägen.

Några timmar senare så anländer vi till byn Kukkola som ligger ungefär en mil innan Haparanda. Målet med denna korta roadtrip är att upptäcka mer av detta vackra område i Tornedalsbygden. Min mamma kommer från Kalix så jag har varit här i trakterna väldigt mycket när jag var yngre, men ändå har jag inget minne av att vi någonsin har stannat till vid Kukkolaforsen. Kanske har jag bara glömt det, eller så var mina föräldrar bara alldeles för hemmablinda. Jag vet ju själv hur lätt det är att bli det.

Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen

Utsikt över den brusande forsen från vårt hotellrum

På den svenska sidan av Kukkolaforsen så hittar du Kukkolaforsen Turist & Konferens. Här finns ett stort kunskapscentrum – perfekt för dig som vill lära dig mer om Tornedalen. Vi övernattar här, i ett av de nybyggda hotellrummen men det finns även stugor och massor av platser för husbilar och husvagnar. Det går också bra att tälta här.

Från vårt rum så har vi utsikt över den brusande forsen och kan känna älvens närvaro vart vi än går. Varje hotellrum har en liten uteplats med stol och bord. Här satt Kenny och njöt av sommarkvällen medan jag var ute och fotograferade en stund för att spendera resten av den kvällen i sängen för att jag var så trött. Vid ett annat tillfälle så var det istället jag som satt där en tidig morgon när han fortfarande sov.

Det är sällan jag tar mig tid till att bara sitta still när jag reser, men jag försöker bli bättre på det och här vid Kukkolaforsen så var det snarare svårt att låta bli. Miljön är som upplagd för lugn och ro. För min egen del så tror jag att det beror mycket på den forsande älven. Jag älskar ju vattenfall och allt som har med vatten att göra.

Kukkolaforsen
Kukkolaforsen i Tornedalen.
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen

Kukkola, två byar och en fors

Kukkolaforsen är en fors som ligger i Torne älv, mitt på gränsen mellan Sverige och grannlandet Finland. Älven är faktiskt det som separerar länderna.

Kukkola är också en by, eller faktiskt två byar på varsin sida av älven som delar namn.

Det är inte alls något konstigt, utan längs hela gränsälven så finns det ofta en finsk sida och en svensk sida. En gång i tiden så var nämligen gränsen inte dragen på samma sätt som den är idag och Tornedalen var sin egna värld.

Själva forsen är förresten ungefär 3,5 kilometer lång med en fallhöjd på 14 meter. Vattnet är svalt och strömmande, men det hindrar inte varken mig eller Kenny från att ta ett kvällsdopp.

Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen

Meänkieli – tornedalsfinskan som nästan försvann

Tornedalen är ett flerspråkigt område där det talas svenska, meänkieli, finska och nordsamiska. Själv så förstår jag lite av meänkieli, men inte alls så mycket som jag önskar.

Många anser att “tornedalsfinskan” inte är ett riktigt språk, utan att det “bara” är en dialekt av finskan. Men faktum är att det numera är ett av Sveriges minoritetsspråk och går under namnet meänkieli. Även om tornedalsfinskan faktiskt var väldigt nära på att försvinna på grund av att det hade låg status. Men under 1970-talet så började en förståelse för kulturell mångfald att växa fram och under år 1999 så blev tornedalsfinskan ett eget språk i Sverige med det officiella namnet meänkieli.

Läs mer: Meänkieli – ett språk under ständig utveckling

Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen

Fem generationer och ett familjeföretag i Kukkolaforsen

Kukkolaforsen Turist & Konferens är ett familjeägt företag och har varit det i fem generationer. Idag så hälsas du välkommen av tre generationer Spolander när du besöker Kukkolaforsen. Det är Johannah och hennes man Martin som idag driver företaget tillsammans med Johannahs bror Mathias. Deras föräldrar Svante och Margit har idag tagit ett steg tillbaka för att låta den yngre generationen driva företaget vidare. Men deras styrka ligger även i att de har många lojala medarbetare som brinner för verksamheten.

Utan alla dessa eldsjälar skulle vi aldrig klara att driva anläggningen. Det handlar om människor med ovärderlig yrkeskunskap, i allt från bakning, kultur och hantverkskunnande till fisket ute på patan. De är en del av familjen och en del av företaget.

Kukkolaforsen Turist & Konferens
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen

Vi går en guidad tur i kulturbyn med Johannah

Under vår andra dag här så tog vi en promenad i området tillsammans med Johannah som berättade om den genuina kulturmiljön som går att uppleva på området. Här finns gamla fiskebodar, halstringsbodar, ett fiskemuseum och vattendrivna kvarnar. Vi fick även sällskap av min pappa och bror Tony som passade på att stanna till där på väg till Haparanda.

Vi får lära oss mer om Kukkolaforsens historia, men även om Tornedalen. En stor del av historien handlar om fisket vid älven som har anor från 1200-talet och som alltid har varit av väldigt stor betydelse för ortens lokalbefolkning.

Och även fast så många år har passerat sen fisket kom igång här så bedrivs sikfisket på samma sätt som det alltid har gjort. Med håv från båtar och Pator. Förr var det mer vanligt att fiska lax här, men på grund av att tillgången av lax har minskat så håvar man bara sik idag.

Innan vi mötte upp Johannah så fick vi faktiskt prova på att håva sik från en av de mindre patorna, men mer om det om en stund.

Johannah berättar om Kukkolaforsen och Tornedalens historia med inlevelse och passion och det märks att hon brinner för bygden. Och det är inte svårt att förstå varför det är så viktigt att bevara det unika kulturarvet som finns här.

Vår filosofi är att ”vår vardag är våra gästers lyx” och att alldeles för få har fått uppleva Tornedalen – Bastuns och sikens rike.

Martin Spolander, Kukkolaforsen Turist & Konferens

Vi promenerar igenom den lilla kulturby som finns här. Där fiskebodarna står kvar även fast så många år har passerat. Ett gammalt tornur finns också här, det är daterat tillbaka till 1887. Tänk vilken historia som finns i dessa gamla byggnader. Hundra år senare, 1987, så öppnades ett Fiskemuseum här där du bland annat kan lära dig mer om fisket i Torneälven. Det är möjligt att gå in i de olika byggnaderna för att se olika föremål i deras naturliga miljö.

Vi tittar såklart även i fiskemuseet och lär oss lite mer om dåtidens fiskekultur.

Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Johannah Spolander
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Kultyrbyn Kukkolaforsen
Fiskemuseum Kukkolaforsen
Fiskemuseum Kukkolaforsen
Fiskemuseum Kukkolaforsen
Fiskemuseum Kukkolaforsen
Fiskemuseum Kukkolaforsen
 Kukkolaforsen

Sikfiske med håv vid Kukkolaforsen

Innan vi går på vår guidade rundtur med Johannah så spenderar vi en timme vid Torneälvens strand på en gungande pata med en håv i handen. Okej, Kenny var den som fiskade mest och han gjorde det riktigt bra. För att fiska sik med håv i en strömmande älv är inte så enkelt som det låter. För att tro att det bara är att doppa håven i vattnet och få upp en fisk? Nej, det var verkligen inte så enkelt. Själv så höll jag mig till att fotografera hans lilla äventyr.

Men vänta, vad sa du? Vad är en pata för något egentligen? Jo, det är en slags brygga, eller små gångbroar, som man använder för att ta sig ut i älven. Den är speciellt avsedd för sik- och laxfiske och från de olika broarna så sänker man även ned konformade burar i trä med hål som tillåter mindre fiskar att passera medan större fiskar fastnar.

Det är dock inte tillåtet att fiska på detta sätt på andra ställen, utan det är unikt för just Kukkolaforsen eftersom det är en gammal tradition.

Man bygger upp patan från strandkanten och så går den rakt ut i älven. Namnet kommer från finskans pato som betyder “damm” eller “fördämning”. Anledningen till att man byggde pator var för att fiskarna lättare skulle komma åt med håven där fiskarna simmade. De behövde ett sätt att ta sig ut från strandkanten.

Till själva fisket så används en långskaftad håv med anor från 1500-talet. Metoden finns bara i östra Norrbotten samt i Amazonfloden i Brasilien. Så som du förstår så är det inte bara en annorlunda upplevelse att fiska sik vid Kukkolaforsen, utan det är även en väldigt unik upplevelse.

Att fiska sik med håv kräver en speciell teknik, och även styrka i armarna för att orka hålla på att dra håven genom det strömmande vattnet i älven i flera timmar. Kenny kan intyga om att det var väldigt tungt och då höll han på i runt tio minuter första gången. Sen var han tvungen att vila. Förr så brukade byborna dela upp sig i olika lag som fiskade i pass – detta för att det var så otroligt krävande.

1 timmes sikhåvning kostar 480 kr / person.

Läs mer: Sikhåvning vid Kukkolaforsen

Sikfesten vid Kukkolaforsen

Att håva sik i Kukkolaforsen har alltid varit väldigt populärt och det hålls en sikfest här varje år. Den har anor ända från medeltiden och äger rum första helgen efter Jakobsdagen. Det är nämligen då som älvsiken börjar sin långa vandring från havet upp efter Torneälven.

Sikfesten hålls den 24-25 juli 2021 och är en hyllning till Sikens ankomst. Folk från när och fjärran samlas här vid Kukkolaforsen för att uppleva den gamla traditionen och firandet blir en riktig folkfest.

Efter att ha håvat in mängder av fisk från den strömmande gränsälven så röker man och halstrar fisken på gammalt sätt över öppen eld. Det går inte att äta färskare fisk än såhär och sikfesten sägs vara en kulinarisk upplevelse. Och jag kan intyga att siken smakade fantastiskt gott här!

Vill du prova på att halstra din egna nyfångade sik över öppen sätt?
Då kan du boka en Sikhalstringsupplevelse som kostar 390 kr / person.

Middag på Kukkolaforsens restaurang

Vi spenderar två nätter vid Kukkolaforsen och första kvällen så har vi bokat in oss på middag.

Men det slutar med att vi faktiskt äter både lunch och middag även dagen efter också. Vi kunde helt enkelt inte motstå den fantastiskt goda maten som vi blev serverade här under den första kvällen. Och det bästa med att äta på samma ställe ´fler gånger måste väl ändå vara att man får testa på fler än en rätt från menyn.

Kukkolaforsen finns med i White Guide och deras mattradition har en stark lokal prägel med influenser från hela värden. Med råvaror från skogens skafferi och lokala gårdar så tillreds maten för att de tornedalska smakerna verkligen ska visa sig från sin allra bästa sida.

Våra råvaror kommer från skogens gömmor, forsens vågor och bondens tegar.

Kukkolaforsen Turist & Konferens

Första kvällen så börjar vi middagen med varsin Kukkola tapas. Här får vi smaka på siksallad med sikrom, gravad lax, Västerbottens ost, renkorv från Soukolojärvi och renhjärta. Till huvudrätt åt vi renskavspanna med potatismos och rårörda lingon.

Andra kvällen så kan jag inte motstå att testa på den traditionella tornedalska maträtten Dopp i kopp med ortens gravlax, rökt sik, Västerbottens ost, kokt potatis och en kopp med smält smör blandat med lök och örter.

Dopp i kopp är inget nytt för mig, utan hemma så har jag ofta ätit ungefär samma mat, men utan att kalla det för just det namnet. Sen har vi inte haft i örter eller lök i det smälta smöret heller. Tanken är att man ska doppa potatisen i det smälta smöret men du kan även doppa även fisken och brödet. Förr så klassades denna maträtt som fattigmanskost på grund av att det var så enkelt och billigt att tillaga.

Och även om renskavspannan smakade riktigt bra så kan jag ändå inte låta bli att känna att jag ångrade att jag inte valde Dopp i kopp även första kvällen. För renskavspannan kunde helt enkelt inte alls mäta sig med den nyfångade siken från Torneälven.

”Dopp i kopp” – traditionell maträtt från Tornedalen

  1. Koka ett gäng små färskpotatisar, helst mandelpotatis, med lite färska dillkvistar.
  2. Fyll små kaffekoppar med en klick smör, lite salt och finhackad lök och lite dill.
  3. Smält smöret genom att hälla på lite av det vatten som potatisen kokat i.
  4. Ställ koppen på mattallriken och doppa potatisen och tillbehören i koppen.
  5. Ät tillsammans med tex. rökt sik, Västerbottensost, gravad sik eller lax.

Receptet ovan är taget från boken Tornedalsmat på Margits vis skriven av Margit Spolander.

Dinner on the river

För dig som vill uppleva en annorlunda måltid så kan jag också tipsa om att testa på det unika konceptet Dinner on the river. Det är precis vad det låter som – du äter din middag mitt ute i älven sittandes mitt på patan där Torneälvens vatten strömmar vilt under era fötter.

Det finns endast möjlighet för ett sällskap (max 4 pers) att äta middagen ute på patan varje kväll så det rekommenderas att boka i tid. Det kostar från 750 kr / person.

Boende vid Kukkolaforsen

För dig som vill stanna lite längre en en dag så finns det både hotell och olika typer av stugor att hyra. För dig med husbil eller husvagn så finns det även campingplatser.

Hotellet är nybyggt och det ligger precis vid forsen. Det var här vi bodde när vi besökte Kukkolaforsen. Vårt rum låg närmast gränsälven och vi hade en fantastiskt fin utsikt dag som natt. I hotellrummen så ingår alltid frukost, bäddning och städning. Läs mer om att bo på hotell vid Kukkolaforsen här.

Boendet vid den brusande forsen tillsammans med den levande bastu- och matkulturen och det anrika fisket utgör tillsammans vår själ.

Här får man inre frid och kreativ inspiration.

Kukkolaforsen Turist & Konferens

Utöver hotellrummen så finns det även hotellstugor. Då är bäddning, frukost och städning inkluderat i priset till skillnad från att bo i vanlig campingstuga. Det finns även två stugsviter.

Sist men inte minst så har de även en 3-stjärnig camping där du också bor med utsikt över Torneälven. Det finns platser för husbil, husvagn och tält.

Du kan boka boende antingen direkt via deras egna bokningssystem eller via Booking.com.

Hotellstugor med utsikt över älven.
Utsikt från vårt hotellrum.
Riktigt sköna sängar. Och bra kuddar. Det allra viktigaste för mig är bra kuddar.
Jag sitter på vår balkong och blickar ut över älven samtidigt som jag äter min frukost.
Badplatsen som fanns bara några meter från vårt hotellrum.
Överblick över Kukkolaforsen.

Bastubyn vid Kukkolaforsen

På området finns en bastuby med 13 olika bastur från olika tidsepoker och områden. Bland annat rökbastu, ångbastu och den stora byabastun med plats för en hel by. Eller åtminstone minst 65 personer för det är rekordet idag för antal bastubadande i byabastun.

Här vid Kukkolaforsen så håller Svenska Bastuakademien till numera och varje år så firar man Nationalbastudagen. Här finns även ett bastumuseum för dig som vill lära dig mer om bastukulturen genom tiderna eller om varför bastubad ger positiva hälsoeffekter.

Ordet bastu är egentligen en förkortning av ordet badstuga. De började dyka upp i Sverige på 1400-talet och kallades även för “svettestugor” då. Man hade nämligen inte uppfunnit tvålen än och istället så svettades smutsen bort i bastuvärmen. Bastun var det renaste rummet i dåtidens hem och det användes inte endast för att tvätta sig. Utan bastun användes även som det rum som många kvinnor födde barn i och så rökte man även mat här.

Jag brukar själv ofta köpa basturökt skinka men har ärligt talat aldrig ens reflekterat över varför det heter så förrän jag läste om att man torkade och rökte både fisk och kött i dåtidens bastu. Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag…

Det finska ordet för bastu är sauna och det beskriver mötet mellan jordens fyra grundelement: jord, luft, vatten och eld. Ordet är en sammanslagning av de två orden “savu” och “maja” vilket betyder rökstuga.

I Finland, bastuns hemland, finns till och med ett eget ord som beskriver bastubadet, ångan och den underbara känslan: löyly.

Kukkolaforsen Turist & Konferens

Att bada bastu har blivit riktigt populärt numera och jag måste erkänna att jag faktiskt inte alltid är så förtjust i att bada bastu under sommaren då det redan är varmt ute. Det blir inte riktigt samma sak som att kliva in i en varm bastu när det är minusgrader utomhus.

Men det finns såklart alltid undantag och denna kväll är ett av dom. Fast om jag ska vara helt ärlig så måste jag erkänna att det som lockar mig allra mest är det obligatoriska doppet i älven efteråt. Kenny däremot är lite mer tveksam till det. Han gillar inte riktigt att bada i kallt vatten medan jag oftast tycker det är skönt när jag väl har doppat mig.

Men, vi kan ju inte missa att bada bastu just här. Så Kenny värmer upp en mindre bastu och så varvar vi att sitta i värmen med utsikt över det forsande vattnet med att halvspringa ner till strandkanten och doppa oss i den kalla älven. Sen gör vi om samma sak igen.

Det visar sig vara den perfekta avslutningen på en härlig sommardag i Tornedalen.

En god bastukultur handlar om att ta god tid på sig i ångorna.

Svenska Bastuakademien

Att se och göra i närheten av Kukkolaforsen

Haparanda stadshotell
Jag älskar att gå in i butiker med lokala produkter. Detta är Tornedal & Co som du hittar på Torggatan 46a i Haparanda.
Taavolagården.
About Author

Med kameran som min trogna följeslagare så upptäcker jag det magiska i världen - oavsett om det är att vandra långsamt i nationalparker, roadtrippa mig igenom mysiga småstäder i USA eller hitta mina egna guldkorn i Australien. På bloggen så får du följa med mig på mina äventyr.

No Comments

    Leave a Reply