En norrlänning från Norrland som talar norrländska?

Det här inlägget började som en kort kommentar som hela tiden blev längre och längre. Till slut så var det bara att inse: det fick bli ett eget inlägg på bloggen istället. För det fanns ju så mycket som jag ville få sagt om det här med att många pratar om Norrland som en enda destination – så mycket att det var helt enkelt omöjligt i en kommentar.

Min resebloggs-kollega Linda på Resa Medvetet publicerade nyligen ett inlägg om Norrland efter att hon hade läst Vagabonds lista över resmål 2020. På listan så finns “Norrland” med som ett av dessa resmål. Jag tycker, precis som Linda, att det är väldigt roligt att de norra delarna av Sverige får vara med på ett hörn i sådana här sammanhang.

Samtidigt så tycker jag att det känns synd att det område som beskrivs i texten får rubriken “Norrland” för alla platser som det skrivs om i texten ligger nämligen i Lappland. Att skriva Norrland om Norrland i sig är absolut inget fel om du frågar mig. Om det du skriver handlar om hela Norrland och inte bara en liten del av Norrland, för då är det bättre att gå ned på landskapsnivå.

I detta fall så skriver Vagabond såhär om Norrland:

“Nu när hemester blivit en etablerad glosa i det svenska språket är det hög tid att rikta blicken norrut. Fjällturismen ökar stadigt, men fortfarande finns det svenskar som rest över hela världen men aldrig varit norr om Gävle. De flesta besökare flockas kring bucketlist-stopp som Kebnekajse, Kungsleden och ishotellet i Jukkasjärvi.

Men Norrland är gigantiskt, och det finns fortfarande gott om plats om man vill njuta av stillheten, exempelvis Padjelanta eller Sarek. Tågluffarkortet från Norrtåg och SJ:s Arctic Circle Pass har gjort det smidigare än på länge att resa runt med tåg i Norrland.

Bästa tipset: Fjällsemester 2.0: Vill du sätta guldkant på fjällturen  checkar du in på turiststationen i Abisko. Varva dagsturer i fantastisk natur med trerättersmiddagar och vin. Vill du upp ytterligare ett snäpp på komfortskalan så besök Niehku Mountain Villa i Riksgränsen. Ett spektakulärt designhotell mitt ute i vildmarken.“

VAGABOND

De tar ju själv upp att Norrland är gigantiskt och om de bara hade lyckats med att nämna åtminstone en plats som inte låg i Lappland så hade jag nog inte reagerat som jag gjorde. Jag är den förste att hålla med om att Lappland är fantastiskt och jag tycker det är så roligt att fler och fler får upp ögonen för mitt landskap. Även om Lappland i sig är Sveriges största landskap, utgör ungefär en fjärdedel av hela Sverige och är så mycket mer än just den plats som jag kallar för hem.

Min fråga är ju egentligen enkel, varför inte bara skriva Lappland som rubrik när de bara nämner platser i Lappland? Alternativt nämna åtminstone en plats i Norrland som inte ligger i Lappland.

Svårare än så är det faktiskt inte.

Norra Sverige? Södra Sverige?

Anledningen till min reaktion handlar dock inte enbart om Vagabonds artikel utan jag har själv fått en kommentar angående detta med Norrland då jag hade skrivit ett inlägg om en resa till Lappland. Men jag skrev Norrland utan att tänka mig för.

“Så du har varit i Norrbotten eller t.o.m. Lappland kan man säga. Du säger inte så ofta att du varit i Göta- eller Svealand va??”

Mitt svar på kommentaren var att nej, det brukar jag inte säga ofta. Förmodligen aldrig. Men, jag brukar däremot säga “södra Sverige” istället för att nämna ett specifikt landskap eller län.

För mig handlar det ofta om just norra eller södra Sverige, speciellt i tal. Men det översätter sig kanske inte alls lika bra när det är skrivet. Hemma så säger vi ofta Norrland när vi i själva verket pratar om min hemby, Mertajärvi, som ligger i Lappland. Men då när vi pratar så är vi ju själva införstådda om att Norrland i detta fall egentligen betyder Mertajärvi. Varför det har blivit just Norrland och inte Lappland kan jag inte svara på. Men det har fastnat och det är svårt att släppa gamla vanor.

Men på samma sätt som jag då klumpar ihop alla Norrlands landskap så klumpar jag ihop allt söder om Norrland som ett. Götaland och Svealand blir kort och gott bara “södra Sverige”.

När jag får frågan om vart jag kommer ifrån så brukar jag ofta förenkla mitt svar. Speciellt vid tillfällen då det egentligen inte är så noga att detaljförklara vart platserna ligger. För att försöka förklara exakt vart Mertajärvi ligger för en som inte alls har koll på hur Sverige ser ut är inte alls lätt. Så därför blir det ofta att jag svarar att jag kommer från “den nordligaste delen av norra Sverige” eller så visar jag vart Mertajärvi ligger på Google Maps.

När jag ska förklara vart Motala ligger så är det inte heller bara att säga att det ligger i Östergötland, eller nära Linköping. Det förutsätter ju att personen har bra koll på Sveriges landskap, städer och geografi vilket oftast inte är fallet. Då brukar jag istället svara att jag bor ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg – eller bara i “södra Sverige”. Det är enklast så.

Det är inte alltid lätt att förändra ett tankesätt

Jag funderade mycket på detta i samband med att jag fick kommentaren och även när jag läste Vagabonds artikel. Men det var inte förrän jag läste Lindas inlägg som jag verkligen började skriva om detta. Som jag skrev innan så ville jag bara skriva en kort kommentar om att jag förstod hennes synsätt och att jag höll med. Men det fanns ju så mycket jag ville säga om detta.

Så mycket som jag nu har börjat fundera över.

Kanske grundar det sig allt detta i att jag kommer från den allra nordligaste delen av Norrland – för när jag är där så är ju i princip allt söder om mig och det känns naturligt att säga “södra Sverige” då. På samma sätt som det känns naturligt att säga Norrland, eller norra Sverige, när jag befinner mig här i södra Sverige. Jag ser ju egentligen inget fel i det samtidigt som jag förstår att det kan bli helt galet när det handlar om en skriven text. Och inte bara i andras texter utan även i mina egna.

Det känns också som en väldigt svår och komplex fråga eftersom det inte finns något rätt eller fel. Inte på samma sätt som att ett plus ett blir två. I mitt fall handlar det ju mer om mitt tankesätt.

Att jag kanske inte alls tänker i landsdelar eller landskapsgränser utan jag kanske helt enkelt bara menar det som är norr eller söder om mig  – just där och då. Att något som förmodligen är helt självklart för mig själv i mitt huvud inte alls översätter lika bra till text och det är då det blir helt fel? För det är ju verkligen inte självklart att jag egentligen pratar om Lappland när jag skriver Norrland. Eller att jag menar Motala fast jag skriver södra Sverige.

Det händer dessutom att jag fortfarande kan säga fel när jag säger att jag ska åka upp till Motala. Eller ner till Mertajärvi. Jag har diskuterat det med Kenny otaligt många gånger och jag tror även det grundar sig i att jag är uppvuxen på en plats där i princip allt låg söder om mig. Det var liksom inget jag alltid funderade över, utan det kom automatiskt. Så därför har min gamla vana alltså resulterat i att Kenny har fått rätta mig vid fler än ett tillfälle.

Min slutsats av allt det här är att jag tycker att det ändå är viktigt att skriva Lappland, Jämtland eller Västerbotten istället för Norrland. För Norrland är 59,6% av hela Sverige. Alltså både större än Götaland och Svealand tillsammans. Så att prata om Norrland som en enda plats kan lätt bli fel även om det inte är meningen. Därför så försöker jag verkligen att tänka på vad jag skriver men även när jag pratar med andra. Även om jag också fortfarande gör misstaget att säga Norrland. Vi är ju inte mer än mänskliga, men det betyder inte att vi inte behöver tänka på detta.

Är du norrlänning? Pratar du norrländska?

Ja, jag är norrlänning men nej, jag pratar inte norrländska. Du vet, den där typiska norrländska dialekten som alla vi norrlänningar helt plötsligt får i filmer och tv-serier? Den är påhittad och existerar inte i verkligheten. Eller, det kanske också är fel att säga så. För den norrländskan bygger ju på en blandning av många olika dialekter.

För det är klart att det finns olika dialekter även i Norrland. Precis som det finns olika dialekter i alla andra delar av landet. Men om vi nu pratar om norrländskan som en enda dialekt så borde det väl också finnas något som heter götländska och sveländska?

Norrland består ju dessutom av inte mindre än nio landskap – Lappland, Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. Att klumpa ihop alla dessa, alltså i nästan 60 procent av hela landet, och få en enda dialekt känns ju inte alls rimligt eller hur?

Att prata om Norrland skulle inte vara något problem om det som alltid, av alla, åsyftades var en geografisk yta. Men Norrland är så mycket mer än så. Det är en identitet. Det går att vara norrlänning och det går att prata norrländska.

Även om ytterst få som jag känner själva skulle säga att de pratar norrländska. Det är ett epitet som folk utifrån, som inte bor eller är från Norrland, sätter på de exotiska personerna från denna norra landsända.

Har ni träffat någon götlänning eller någon som pratar svealändska?

Linda, Resa Medvetet

Många olika dialekter inom “norrländskan”

Det finns i alla fall sex olika större dialektområden inom “norrländskan“. Inom dessa sex olika norrländska mål så finns det massor av undergrupper – på samma sätt som det finns flera olika dialekter av östgötska, stockholmska och gotländska.

Enligt denna indelning så hamnar min dialekt under Nybyggarmål och Kirunamål. Även kallat för “kirunesiska” enligt internet – själv har jag dock aldrig hört talas om detta uttryck…

Nybyggarmål är en beteckning som egentligen passar in på alla de svenska dialekterna i Lappland. Men språkvetaren Karl-Hampus Dahlstedt begränsar det till de delar av Norrbottens inland där de svenska dialekterna inte passar in med något särskilt bygdemål i kustlandksapen. Detta på grund av att den svensktalande befolkningen har flyttat hit från så många olika platser.

Kirunamålet har haft en stor påverkan från finskan och meänkieli men också från bland annat värmländska, jämtska och västerbottniska. Detta då Kiruna kom till som ett nybyggarsamhälle i slutet av 1800-talet och många flyttade in från stora delar av landet. Kirunamålet är också en ganska snabb dialekt, jämfört med den mer långsamma stilen som lulebon och kalixbon har. Det kustbondska sättet att hugga av ändelser, som exempelvis “int’ ” används inte heller i Kirunamålet.

Sen så tycker jag själv att det finns massor av olika undergrupper av Kirunamålet. För jag som kommer från Mertajärvi har inte riktigt samma dialekt som en Kirunabo.

Kärt barn har många namn…

Enligt Wikipedia så är det ungefär 79 procent av befolkningen i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, och 70 procent av befolkningen i Jämtlands län, som identifierar sig som norrlänning. Jag tillhör de 79 procenten då jag själv anser mig vara en norrlänning.

Både när jag fortfarande bodde i Norrland, ja alltså i Lappland då, men kanske ännu mer nu när jag bor i södra Sverige. Det har liksom blivit en del av min identitet. För även om jag bor i Östergötland så ser jag mig själv inte som en östgöte. Det kommer jag nog aldrig att göra. När jag först flyttade till södra Sverige (Uppsala) så var det självklart att beskriva mig som en norrlänning även om det bara är en del av min identitet. Men jag är inte bara från “Norrland” utan jag är även från Lappland. Samtidigt så tycker jag inte att det är fel att säga att jag även är norrlänning.

En del människor som bor i norra Sverige känner sig som norrlänningar parallellt med att man har en landskapsidentitet, medan man i södra Sverige har sin regionala identitet enbart i landskap och län men inte landsdelar.

I vissa delar av landet, bland annat området runt Stockholm och i norra Norrland är länen viktigare än landskapen som identitetsmarkörer.

Artikel om Norrland på Wikipedia

Det är ungefär lika dåligt att klumpa ihop flera små byar till en och samma – oftast så blir det då den största byn i området som blir omnämnd. Detta har Kenny faktiskt fått höra och inte bara utav mig då.

När han träffade en ny person i julas så fick han ju såklart frågan om vem han var. För det är ju inte så vanligt att en östgöte hittar så långt norrut. Han förklarade att han var tillsammans med mig som kom från Karesuando. Sen fick han säga mitt namn och fick direkt höra att han kan ju inte säga att jag är från Karesuando när jag är från Mertajärvi. Eller Närvä om vi ska vara riktigt korrekta.

Han är inte den första som klumpar ihop byar sådär och förmodligen inte den sista, men det kan göra mig lika irriterad varenda gång även fast jag kanske inte alltid säger till. Sen är jag också själv skyldig till att faktiskt säga att jag kommer från Karesuando när det gäller nya bekantskaper. För oddsen att en person vet vart Karesuando ligger är ändå lite större än att de har koll på Mertajärvi.

Men varför är det så svårt att säga rätt och inte klumpa ihop?