Vi kör längs Vildmarksvägen under årets premiär på Sveriges nationaldag 6 juni 2020
Vi rullar genom landskap efter landskap med målet Vildmarksvägen och den officiella öppningen av vägen den 6 juni 2020. På Sveriges nationaldag. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera dagen på än att köra längs snötunnlar och över kalfjället.
Eftersom vi anländer till Marsfjäll Mountain Lodge strax efter midnatt så finns det inte så mycket mer att göra än att gå och sova. Vi har bokat rum i vandrarhemsdelen för att spara in några kronor och för att det faktiskt var det enda alternativet som fanns när vi bokade boendet.
När vi först kommer in så tror jag dock att vi antingen fått fel rum, eller blivit uppgraderade. När jag sen kollar närmare på sängen så inser jag att det bara ser ut så, för täcket saknar påslakan, kudden saknar örngott och sängen saknar även sitt lakan. Däremot så ligger det två mysiga plädar på sängen som gör att vårt “vanliga” vandrarhemsrum känns lite extra lyxigt.
Efter en lång dag med massor av stopp så somnar vi gott på våra nybäddade sängar. När vi vaknar upp på förmiddagen av att ljuset sipprar in genom gardinerna så känner vi oss utvilade och redo för att möta dagen. Men först så går Kenny och köper varsin hamburgare till oss.
Dagen i ära så har Marsfjäll Mountain Lodge grillvantarna på och står ute i regnet och grillar hamburgare till alla som vill ha. Kenny har lite otur då personen framför honom får den sista hemmagjorda hamburgaren, men de fabriksgjorda smakade gott ändå.
Klockan är närmare 13 när vi äntligen börjar att rulla mot Stekenjokk och snövallarna som ska finnas längs denna del av Vildmarksvägen. Vädret är inget att hurra över men vi tänker att det kan ju inte bli värre. När vi närmar oss Klimpfjäll så får vi syn på den första glimten av en blå himmel. Den uppenbarar sig bland det gråa och vita molnen och jag skickar iväg en bild till min kusin som egentligen skulle ha varit med oss idag.
Läs mer: På väg mot Vildmarksvägen och Stekenjokk via nationalparker, vattenfall och forsar
När allting är sådär magiskt som i fantasin
Lyckan av att se den blåa himlen vara dessvärre inte så länge för snart är det vitt på himlen igen. Även om det känns roligt att äntligen vara här så känns det också tråkigt att vi skulle ha sån otur med vädret. Nu när det ändå vara sådana gigantiska snövallar.
Men man kan inte få allt verkar det som, eller kan man det?
En stund senare så visar det sig dock att man faktiskt kan få allt. För en vacker blå himmel och vackra glittriga moln dyker upp, som från ingenstans. Som för att säga, välkommen tillbaka till Vildmarksvägen.
Vi valde att åka lite senare eftersom varken jag eller Kenny hade nån större lust att behöva köa eller köra framåt i snigelfart som internet talade om oss att vi skulle behöva göra. Det är så det är under den första, och kanske även andra, timmen under öppningsdagen.
Visst hade det varit lite skoj att få se alla köer och kunna ta bilder, men när jag var tvungen att välja mellan det och att sova lite längre så var det egentligen ingenting att diskutera om. Efter en lång dag i bilen så kändes det bättre att prioritera sömnen. Hade vädergudarna lovat strålande sol och en magisk soluppgång så hade jag förmodligen tvingat mig själv upp alldeles för tidigt men regn och rusk får sällan mig att stiga upp tidigt.
Om vi hade åkt tidigare så hade vi förmodligen missat den här väderväxlingen och det hade ju varit otroligt tråkigt. För nu blev det precis sådär galet och magiskt vackert. Jag är förmodligen en av dem som använder ordet “magiskt” lite för mycket. Ibland försöker jag låta bli men det är svårt när något ju faktiskt är sådär magiskt vackert. Magiskt är nog ändå mitt ord precis som “drömmigt” är Sofias.
Vi kör fram och tillbaka längs Vildmarksvägen
Vi kör fram och tillbaka längs Vildmarksvägen. Över Stekenjokk och snövallarna. Stannar ibland även fast det inte egentligen är tillåtet. Men alla andra gör ju det och en dag som denna så verkar det som att ingen egentligen bryr sig. Ingen har bråttom att ta sig fram och alla vill stanna och ta sina bilder med snön. Vi är ju alla här av precis samma anledning. Snön.
Så galet egentligen. Att åka över 200 mil för att se lite snö. Samtidigt som det känns helt självklart att göra det. Åtminstone en gång i livet. För nästa gång jag återvänder till Vildmarksvägen så är det förmodligen inte så här tidigt på säsongen. Nej, det här kändes som en once in a lifetime upplevelse.
Och jag njuter. Av nuet. Snön. Vädret. Vattenfallen. Fjällen. Sällskapet. Tystnaden. Tacksam över att Kenny har tålamod med alla stopp jag bara måste göra.
Och den gudomligt goda pizzan som vi äter på Marsfjäll Mountain Lodge på kvällen.
Efter att ha haft sån otur med måltiderna under resan så är allt glömt när vi delar på Rödingen och Wilderness. Egentligen så skulle vi ha beställt in en Älgpasset men det var vi visst inte ensamma om att vilja göra för när vi slår oss ned vid bordet vid 20-tiden så har den redan sålt slut.
Oh well, vi får komma tillbaka till en ny pizzakväll. Jag lovar, det kommer vi att göra.
Vi somnar några timmar senare – mätta, belåtna och nöjda med lördagen.
Det här var min upplevelse om att köra Vildmarksvägen under premiären den 6 juni 2020.
Vill du läsa mer om Vildmarksvägen?
- Vildmarksvägen – vacker natur, forsande vattenfall & magiska vyer
- Fyra fantastiska vattenfall längs Vildmarksvägen
- Hällingsåfallet – ett vattenfall längs Vildmarksvägen
Så otroligt fina vyer 😀
Jag var däromkring precis innan den vägen öppnade förra året, vill verkligen tillbaka 😀
Det är verkligen helt fantastiskt vackert där! Hoppas att du får möjlighet att åka tillbaka när vägen är öppen.
Tack för fina snöbilder från Vildmarksvägen, som vi bara har upplevt på hösten då vi kört och övernattat på kalfjället med husbilen.
Kul att du gillade bilderna! 🙂 Att uppleva Vildmarksvägen på hösten måste vara riktigt vackert med alla röda och gula färger.
Men åh så magiska bilder! Har bara upplevt såna här “snöväggar” längs med vägen en gång i Norge för ett par år sedan och det är ju ändå en mäktig känsla att köra igenom dem 🙂
Tack Amanda! Ja, det var häftigt att få se snövallarna på riktigt och som du skriver, en lite mäktig känsla att åka igenom där!
Men det där verkar ju trevligt. Hade gärna åkt, fast ja, under sensommaren kanske. 🙂
Ja, sensommaren är nog riktigt fin där. Det var fint nu i början av juni också men samtidigt många platser som är svåra att ta sig till.
Magiskt vackert! Jag vill så gärna till Vildmarksvägen och att åka just när den öppnar och snön är kvar finns numera på min bucket list 🙂
Tack! Ja, det är en otroligt vacker plats. Ja, ska man åka på öppningsdagen så ska det vara massa snö tycker jag! Annars tycker jag nog inte det är värt att åka då utan skulle hellre åka senare under sommaren. Men det var häftigt med snövallarna så det var såå värt att åka då!