Berättelsen om min äventyrsbil

Jag tog körkort direkt när jag fyllde 18 år, men det skulle dröja nästan ett helt år innan jag fick min första egna bil. Jag bodde i Uppsala då och hade egentligen inget behov av att ha en egen bil just då. Det fungerade bra med en kombination av buss, cykel och promenader.

Sen kom sommaren och jag åkte upp till familjen i Lappland. Hade egentligen inte planerat att köpa en bil där och då, men så hittade vi en perfekt bil. En Skoda Felicia som var till salu i Gällivare. Det var en äldre farbror som ägt bilen och den hade bara gått några tusen mil. Prislappen var rätt också. Så jag och pappa åkte in till Gällivare, provkörde och jag körde hem bilen. Först till Mertajärvi och sen till mitt nya hem i Uppsala. Det var år 2003 och sen har det bara rullat på.

Tretton år senare så var det dags för mitt första besök i USA. Vi åkte på roadtrip i både campervan och hyrbil. Ytterligare ett år gick och det blev dags för en ny roadtrip. Denna gång åkte vi bara bil och inte vilken bil som helst utan en stor Ford Expedition EL. Jag har åkt stora bilar förut också men det var efter den här resan som jag kände att nu är det dags för en ny bil.

Ute på äventyr med bil

Dags för en ny bil?

Skodan var egentligen inte en dålig bil, men den var gammal. Årsmodell 97. Då var det inte standard med AC på alla bilar. Och är det något som jag alltid har saknat så är det just det. Annars så har den bara haft några småfel, inget som inte har gått att laga. Den var liten och drog inte alls mycket i bensin heller vilket har varit toppen.

Jag och Kenny hade tidigare pratat om att byta ut min Skoda för en nyare bil. Som helst skulle ha både AC och backkamera. Gärna elstolar och absolut Bluetooth så att vi kan spela Spotify. Kenny ville ha en mindre bil men jag ville ha en större. Helst en SUV med fyrhjulsdrift. Drömmen var (och är fortfarande) en Jeep men den låg inte riktigt i vår prisklass.

Under det senaste året hade vi spanat på bilar – varje gång vi var ute och åkte och såg en bil vi gillade så noterade vi märke och modell. Två bilar som toppade listan var en Nissan Qashqai och en till som jag inte ens minns varken märke eller modell på. Vi stannade till i Jönköping efter en resa till Borås och provsatt olika modeller – den enda som inte fanns inne där var just en Qashqai. Men vi hittade en i Motala som vi åkte och tittade på. Priset på den var för högt, men vi ville ändå provsitta för att se om vi ens skulle gilla modellen. Det gjorde vi.

Så kom vi hem efter vår roadtrip i USA och jag skulle bara vara hemma i några dagar innan det var dags att åka iväg igen. Jag skulle bila genom Sverige och jag kände inte för att göra det i min Skoda Felicia. Jag ville så gärna köpa en ny bil direkt där, men Kenny tyckte att vi skulle vänta tills vi hade sparat ihop mer pengar.

Drömbilen

Men så dök den upp helt plötsligt. Drömbilen, Qashqaien, fanns i Lund hos Autohuset CM och allt stämde. Den hade rätt pris, färgen kändes okej och den var varken för gammal eller hade kört för långt. Jag övertalade Kenny att vi åtminstone kunde åka och kolla på den. För den hade ju allt det där som vi ville ha i vår nya bil. Vår nya begagnade bil.

Kenny ringde till bilhandlaren och vi bokade in provkörning. Företaget var mindre och fanns ute på landet. Lite annorlunda tyckte vi, men recensionerna var bra och vi chansade. Vi bokade enkelbiljetter på tåget och åkte till Lund. Sen tog vi taxi till bilhandlaren, spända och förväntansfulla. Vi båda hoppades ju att bilen skulle kännas helt rätt för oss.

Vi provkörde en bit och tråkigt nog så kändes bilen inte alls rätt för oss. Den kändes mycket mindre än jag tänkt. Den var större än Skodan, men ändå liten. Kenny gillade inte växelspaken, han tyckte den kändes plastig. Men vad skulle vi göra nu? Vi hade ju ändå åkt ända till Lund och det kändes inte kul att behöva ta tåget tillbaka. Men att köpa en bil som inte kändes 100% rätt kändes inte heller bra. En bil är ju inget man bara går och byter sådär.

Medan vi funderade så promenerade vi runt bland de andra bilarna och kollade vad mer som fanns. Och längst in, undangömd bland andra bilar så hittade vi en Hyundai ix35. En bil som vi tidigare provsuttit i när vi var i Jönköping. Jag hade hatat den bilen där. Tyckte inte alls att den var skön att sitta i. Men jag tänkte att det skadar ju inte att provsitta, eller provköra.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet

Det var inte helt kärlek vid första ögonkastet, utan jag tyckte att sätena var lite för hårda. Men allt annat stämde överens med våra önskemål. Förutom priset. Det var ca 30 000 kr mer än vi hade tänkt oss. Vi velade fram och tillbaka där på gårdsplan, gick fram och tillbaka mellan de två bilarna. Kenny la över beslutet på mig och jag velade. Jag är tydligen mer kräsen och han skulle vara nöjd oavsett vilken bil vi valde.

Vi hade åtminstone tagit beslutet att den andra bilen, den dyrare, fanns med i bilden. Den var dyrare än vi hade tänkt oss men vi kanske aldrig skulle hitta en bil som hade allt det vi ville för exakt det pris vi ville ge. Det dröjde säkert minst en timme innan jag till slut äntligen bara bestämde mig. Vi skulle åka hem i en brun Huyndai.

Innan vi åkte till Lund så hade Kenny varit nere på banken för att låna pengar. Vi hade inte tillräckligt med sparade pengar för att kunna köpa bilen kontant. Så vi behövde ett lån för att kunna finansiera bilköpet. Kenny hade funderat massor över vad som skulle vara bäst för oss – ta ett billån via Enklare, via bilhandlaren eller gå direkt till banken.

Han valde det sistnämnda och belånade bostadsrätten som vi bor i. Vi fick allra bäst ränta på detta sätt. När han var där så fick han även rådet att ta lånet på en högre summa än han tänkt från början – ifall det skulle visa sig att vi ville köpa en dyrare bil. Så det hade han gjort så finansmässigt så var det egentligen inget problem att bilen kostade mer än vi tänkt oss.

Tips på äventyr att göra med bil i Sverige

Efter att vi hade köpt bilen och kört hem den till Motala så hade jag ungefär två dagar hemma. Sen bar det iväg norrut med vår nya äventyrsbil. Den sommaren blev det över 250 mil körda och då har jag inte ens räknat in de mil vi avverkade i USA.

Jag åkte först till Östersund, mötte upp Katarina och vi begav oss ut på vår första fjällvandring tillsammans. Vi åkte vidare till Mertajärvi och spenderade några dagar där innan vi roadtrippade söderut igen. Ett kort stopp i Östersund för att hämta upp Katarinas bil innan vi rullade vidare till Örnsköldsvik för att hälsa på Linda. Inte en dålig premiärroadtrip om jag får säga det själv.

Idag så är det ca 2,5 år sen vi köpte bilen och det har blivit många, många mil i den. Och fler ska det bli.

Svenska äventyr att göra med bil

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.